Damernas Detektivbyrå, vilken underbar serie på TV1. Skådisarna helt underbara i sina roller. En positiv härlig bild av Afrika med  humor i kubik enligt min åsikt.

Nu har jag ingen att prata med närhelst jag vill på dagarna och ingen att kittla. Fast sist jag gjorde det åsamkade jag mig ett rejält blåmärke. Stackars sönderkittlade man som kände sig skyldig. JAg få blåmärken för det minsta lilla, men det är inte alltid så lätt at hålla lusten tillbaka.

Hoppas ni gläds åt att det är måndag i morgon.

En risk med livet är att det pågår medan jag sysslar med så mycket annat så jag inte ser det.
Symeon var gammal. Hans liv var fyllt av en längtan medan han levde livet. med åldern försämrades syn, hörsel och kanske rösten blev svagare. Men livets längtan, väntan och förtröstan fanns kvar i en förvissning att det skulle uppfyllas.

Han i kyrkan den där dagen då Maria och Josef med sitt lilla gossebarn kom. Då klarnade allt för Symeon - hans förvantan, hans längtanstid var över.
Kanske tänkte han Vad är det mina trötta ögon ser, är det verkligen sant vad mina öron hör. Vem är det som mina händer rör?
Är mitt hjärtas bön formade av mina läppar besvarad?

Symeon svarar själv trosvisst "mina ögon har skådat frälsningen som Gud har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna.". Kanske han också i sitt inre tänkte. Det är Guds joller mina hörselnedsatta öron hör och mina läppar formar ett stort tack för undret jag nu håller i mina händer.

Symeon kände en frid som övergår allt försånd och sa "Herre nu låter du din tjänare gå hem, i frid som du har lovat". Symeon var redo. redo för döden, för ett nytt liv.

Att blogga är som att vara med i en kör. Flera röster blandas till något bra tillsammans. I dag bildas det
allålderskörer, d.v.s. Barn, unga, medelålders och gamla kan vara med. Där finns alltså späda unga, oskolade röster.
Mogna säkra stämmor och en del spruckna röster.Tillsammans kan det bli en ganska välklingande kör.

Bloggarna består också av unga, ivriga, lite omogna röster.
Men, också av mogna, säkra(ibland självsäkra) och debatt-glada, humoristiska röster. Det är kanske den mest hörda stämman. Så finns de mera spruckna rösterna, lite halvrädda, osäkra,med mindre kunskap i datavärldens klurigheter, som ändå fyller en plats i det stora hela.De får hjälp och uppmuntrande tillrop av de andra.I den skaran finns förstås även kunniga, säkra, humoristiska människor med.

Körer har ofta solister som framträder med sina speciella röster. De finns bland bloggarna också. Det är t.ex. de som
tror sig vara bäst, vill synas och berömmas, tål inte att berikas med andra åsikter än sina egna.

Förlåt körsolister jag vill inte därmed påstå att ni är sådana.

som gör det - har du tänkt på att det kan  gälla även när man vill ha reda på hur vädret blir i fortsättningen av Februari? En gammal väl beprövad metod säger att man då ska titta på fåglarna. Så här är det.

Vad vi är i dag kommer
frångårdagens tankar
och
nuvarande tankar ord och gärningar
bygger på morgondagens liv.

Om en människa tänker,
talar och agerar
med ett rent sinne
följer glädjen honom
som hans egen skugga

Be inte så mycket om ett lätt liv
utan mer om att få bli en starker människa.
Be inte så mycket om uppgifter
som motsvarar dina krafter
utan be om kraft som motsvarar dina uppgifter.

Hjärtat har sina egna skäl som inte förnuftet kan acceptera

Eller  med andra ord

åtråns lustar har sin egna skäl/regler som inte ens det egna
förnuftet kan acceptera

Så är det visst.

Å da lönsch he eint förklaar för dem som eint begrip. (Ingemar Stenmark)

Ibland poppar det upp underliga "fundeleringar" i min skalle, som t.ex.
När kom begreppet/orden ful och vacker utseendemässigt sett in i språket?
Hur lätt missar man man en som är vacker inuti hos en man f.ö. betraktar som ful?

Varför säger man
ful som en gris, smutsgris, gottegris, polis, polis, potatisgris?

Behöver alla frågor få svar?

Varför ägnar jag ö.höt någon tid åt oväsentliga frågor? 

Såg Uppdrag granskning i kväll. Kvinnors utsatthet är ingen upplyftande
upplevelse att se på. FN-anställda män utnyttjar sårbarheten i fattigdomen genom att betala för sex. Möjligen ser de det som ett sätt att hjälpa fattiga. Det gör inte saken bättre. Då kan de ge pengen utan att få något i gengäld.
Dessutom  handlar det inte enbart om vuxna kvinnor även om barn.
Att det sedan är emot anställningsreglerna tycks inte hindra någon. Om det är 7 av 10 som ägnar sig åt detta finns det inte så många kvar som kan (vill, vågar) rapportera om detta till ev. "rena" chefer eller utsänd-ande myndighet.

I dag behöver inte samvetet må dåligt för att jag stannar inomhus.
Det blåser, snöar, yr snö. Risken att vistas ute är uppenbar, jag kan blåsa bort.

I går gjorde jag ett litet testinlägg på ny blogg /blogspot. Jag minns inte att det var så invecklat att komma till skott när jag startade här.
Det som är bra här är
- ser första orden på  kommentarer på en lista. Hos andra är det lättare att se om ngt är intressant på det sättet.
- ser lätt nya inlägg av andra bloggare

Några andra saker också. OK jag är medveten om att jag bara testat än.
Men jag har i alla fall inte kunnat hitta intressanta bloggare annat än de som jag har länkar till.
Så är det för att jag inte kan hitta motsvarande passagens 1:a sida med senaste inlägg.

mel Midnatt råder

Helgen kommer
mörkt det blir på bloggen
blir på bloggen
allting sover men det svärs i husen
svärs i husen
kundtipp, kundtapp,  ingenting fungerar
ack, ack, ack.

Måndan kommer nu är alla glada
alla glada
Än en vecka kanske det fungerar
det fungerar
kundtack, kundtack, önskar säkert att, att 
tapp vi slapp

VERSCh av Hansch  (VK 23 jan.)

Så ruskade klotet sitt väldiga skal
i några fatala sekunder
det fyllde en värld med fasa.

Offren kan räknas i tusental
på dystra och sakliga grunder,
men mitt i förödelsens mörkaste dal
syns ljuset från enstaka under

Se, hoppet kan aldrig rasa.

 - en sådan undrens stund såg jag på TV när en ung flicka på sin enkla bädd log det vackraste leende jag sett på länge. Inte bara munnen log.
Leendet fanns i hennes ögon också, detta efter 10 dagar under ras-massaorna. Det kändes som om ett leende tändes i mina ögon också.

Röntgen i går visade att läkning pågår. Läkaren tänkte att jag skulle få slippa gipsen helt, men när han tog bort den och klämde lite på armen så hade jag ont. Då fick gipsen komma på igen. Återbesök om 10 dagar.

Njöt i ca 20 minuter utan gips - " det är dom små små detaljerna som görét" eller rättare sagt stunderna.

Inser med mitt "klara intellekt" (=ironi) att detta är ingen jättestor grej, men irritationen över små struntsaker jag försöker göra men som inte funkar så bra stiger upp i mig. Känns som en halsbränna som börjar i mellangärdet och sakta stiger uppåt för att eskalera i en brännande smak i munnen. i Detta fall dock mer åt huvudet.

Detta låter verkligen patetiskt överdrivet - sorry.

Det känns som att jag saknar ord - jag läser andras ord och undrar nästan förvånat var får de allt ifrån.

Känner dock att det är bra att de skriver, för då har jag något att läsa, som kanske kan ge mig inspiration igen någon gång. Det är inte så att jag är utan tankar - min särbo säger att jag funderar över så mycket -
men inte känns det som om det är något jag kan skriva ner.

Nåja, allting har sin tid. Just nu känns det som jag blivit ganska van att vänta
- vänta på att bli bättre i benet efter ca två år - men har i alla fall i
  dag fått tid hon en som sägs vara duktig och
  som för närvarande känns som ett sista halmstrå.
- väntar på att befrias från det något handikappande armbandaget.
  få väl lite mer besked om det på torsdag efter rtg. och läkarbesök.

Finns väl en del andra små väntedetaljer också. Jag fösöker påminna mig om "att ingenting är som vaäntans tider"