Etiop

Min son knivmakaren Michael har gett mig tillstånd att publicera ett av hans kåserier.

Det var för några år sedan, jag tyckte att jag hade ett riktigt medflyt i mitt knivmakeri. Sålde hyfsat (bl.a. till Skansens souvenirbutik), fick med ett bidrag till Liljevalchs stora vårutställning "Formbart", mm.

Men min snickarbod såg bedrövlig ut. Trång, all eldragning helt felplanerad, puts som lossnat från väggarna mm. Vad göra? Jo, varför inte skicka iväg ett brev till TV och be Timell komma upp med hela renoveringsredaktionen och göra en insats i min snickarbod. Tänkte att med det flyt jag har nu så nappar de säkert på detta oslagbara erbjudande…

Kollade brevlådan varje dag, lämnade aldrig telefonen utom hörhåll, veckorna gick och mitt hopp om svar försvann. Läste aldrig det finstilta, typ "…bara Stockholms inner-stad…".

Tror att det också var samma år som "barfota Ernst" dök upp i rutan med sitt sommartorp. Ni vet, han som gillar att dekorera med rosa kuddar, ljushållare av takplåt och annat lull lull. Snickaren han hade med var i och för sig duktig, men försöket han gjorde att visa hur man bygger en kniv, var väl inte direkt 100- %: igt.

Idag när man slår på TV:n så har var enda kanal en egen Ernst, Timell, Isabelle, Jonnie o Mattias och allt vad de nu kan heta. För att inte tala om den Amerikanska serien "Extreme housemakeover". Allting ser ut att gå så lätt, inga spikar som inte går att dra ut, inga maskiner som krånglar och går sönder, bara solsken, allting finns hemma i butikerna och… ja, ni förstår… Ingen Mr Murphy där precis.

Förra sommaren bestämde vi oss för att måla om huset och dessutom passa på att byta färg från grönt till gult. (Ringde inte Ernst) Nä, en sådan sak klarar en händig karl som jag helt själv, fastän det inte är det roligaste man kan göra. En vägg per sommar tänkte jag.

Vägg två och tre blev målade denna sommar, men mest tack vare att hela släkten en dag "knackade på" och sade att nu skall det skrapas och målas. Tre timmar senare var skrapningen klar. När helgen var över så var bägge långsidorna färdigmålade, inga olyckstillbud, alla var mätta och belåtna, vi hade fått umgås och ha trevligt tillsammans. Roligast kommentaren kom från två pojkar som med sina metspön gick förbi "Äntligen så ska de måla färdig huset", sant så sant.

Men Mr Murphy då? Lyste han helt med sin frånvaro? Lugn bara lugn, han finns alltid med på ett hörn. Nu vet jag med bestämdhet skillnaden mellan kulörerna "Villagul och solgul" och det gör alla grannar och trafikanter som kör förbi, gående, pojkar med fiskespön över axeln, långväga turister i sina vräkiga husbilar och…

Men jag säger det ändå. Släng dig i väggen, Ernst, vi hade det roligare utan Dig!

Har nyss läst "Peters (nya) blogg". Tycker att den om kärlek var bra skriven, och likaså den om verktyg, men, såg Peter "ner på sig själv": N'är man upptäcker brister hos sig själv, och erkänner dem, har man ju i alla fall kommit mycket långt.Han t.o.m. tycks vilja göra något åt det. Då behöver man inte se ner på sig själv.

För första gången på länge har jag strosat på "stan". Vissa roliga saker kostar dock. Det gör ont i höften, i ischiasnerven. Då känns det inte så illa att bli bortskämd av särbon som är här ett tag till. I går nyponsoppa  med stor gräddklick, matsked med grädde och sylt, grädde på en bit knäckesmörgås! I dag"Merci" och några underbart god stor chokladbullar.I alla fall köpte jag en födelsedagspresent och några julklappar till mina barnbarn.

Lärares undervisning:
" De gamla isrealiterna hade egentligen ingen fast tideräkning. De började året när de behagade."

"Jacob hade två bröder. Den ene hette Esau, den andre var han själv."