Gifta sig?
Äktenskapet är av Gud instiftat - något värdefullt
När vi värdesätter något ser vi till att bevara det och att inte förlora det, inte ens oavsiktligt.
Kärlekens befästelse i offentligt kungörande
En stark viljehandling
Fortplantning
Trygghet
Det finns de som säger att hur många skäl till äktenskap som än räknas upp finns det lika många skäl till skilsmässa. Är det verkligen så illa?
Wandus skriver om att förnya äktenskapslöften efter ett x antal
år för att det ska bevaras giltigt. Om jag tolkat honom rätt tycker han halvt på skämt halvt på allvar att det ska stiftas en lag om det.
Det är en bra tanke tycker och det kanske sker emellan två makar
ofta, det har också börjat ske offtentligt i kyrka eller annan plats.
Jag tänker att detta måste bli en härlig påminnelse om den dagen då
de sa vara den lyckligaste i livet. Med tanke på det stora antalet
skilsmässor i vårt land så måste alla sådana tillfällen uppmuntras,
att däremot göra det till en lag går inte.
Det vet Wandus också även om det finns en allvarlig "Hjälp vi måste
göra något" tanke bakom.
Tvingas avge nya löften vart 3:e-5:e år tror jag inte heller skulle
vara något speciellt bra för barnen. Men, kanske man som familj skulle göra något festligt tillsammans med årsdagarna.
Är tanken att man hela livet skall vara gift med bara en människa en
bra tanke i vår tid?
Den tanken är fortfarande idealet och något att sträva efter, vilja.
Statistiken visar väl att andra äktenskapet inte håller så länge heller.
Det som sker i dag är heller inget bra för barnen, även om det i
enskilda fall blir ett måste för deras skull.
Ringar tycker inte Wandus om men är generös och tycker det är ok för
dem som vill.
Jag har under min tid som präst vigt rätt många. Innan vigseln
träffades vi alltid för ett vigselsamtal. Det handlade dels om
ordningen, psalmval, textval, vem som skall läsa texter,
solosånger etc.
Sedan samtalade vi om varför de ville vigas i en kyrka även om de sa
att de inte var troende. Jag brukade gå igenom vigselritualets
innebörd. Försökte också få ett samtal om tankar med äktenskapet och dess bevarande. Hur man kan orka med livet tillsammans i vardagen.. att
löften inför Gud ska tas på allvar.
Vi samtalade om Ringar (uppmuntrade kvinnor som tyckte att mannen
också skulle ha en andra ring i samband med vigseln) om foton, filmer från dagen hur dessa ska påminna om lyckans stora dag. Med andra ord användas, tittas på, synas och talas om
Varför köpa dyra ringar om de inte används? Titta på ringarna nu och då påminner om den stora lyckliga dagen. De ger också ett besked jag är upptagen.
Hur kan något som var så stort DÅ bara plötsligt försvinna för att man ser/träffar en annan man eller kvinna som är vacker och trevlig. (Kortaste äktenskapet jag känner till varade av det skälet ca 6 månader).
Inse att de personerna kanske inte heller skulle vara de lättaste att leva med i ett vardagsliv.
Jag är barnslig nog att tro att många till synes mindre detaljer missar vi att ta vara på i vardagslivet tillsammans. I äktenskapet behövs också förlåtelse, små överraskningar, små beröringar (förutom de stora). Respekt, trohet, vara uppmärksam på tuvor som kan stjälpa något värdefullt, ansvar.
En trist verklighet är sådant som händer på firmafester dit han
eller hon åker ensam. Eller på resor som någon gör ensam i arbetet
eller som egensemester. Det är jätteviktigt att få egentid. Men jag
har fått veta, och känner till härliga partners som varit på allt
ifrån en spa-wekend till längre pilgrimsvandring, och där de inom kort tid
träffat och förälskat sig i den "absolut bästa tänkbara partner" och
kommit hem med budskapet att de vill skiljas. Hur genomtänkt kan det vara?
Det går inte att lagstifta mot sådant heller.
Det innebär ju en ny lycka - är det inte bra?
Nej jag tror inte det. Visst kan man i ett för tillfället jobbigt äktenskap frestas, lockas, men desto viktigare är det att man har bestämt sig för att det inte blir en handling. Jag tror att till de svåraste skilsmässorna hör de där man inte klarat ut eventuella svårigheter sinsemellan och flyttat isär innan någon ny är på gång.
- Jag har träffat några par som fortsätter att vara gifta eftersom det
finns "svängrum" eller nödventil i äktenskapet. Det är väl bra?
Jag kan inte säga ja till det. Förstår det inte.
- Eller för barnens skull det är väl bra? Ja, så länge det inte förekommer svåra bråk som barnen kan fara illa av.
Bäst att jag säger att jag inser till fullo att vissa äktenskap inte
kan fortgå, kanske för allas skull. Det kan vara fysisk eller psykisk misshandel, drogmissbruk, ofta förekommande otrohet
Att förlåta otrohet är möjligt men säkert oerhört svårt men stort när man kan.
Bäst att tänka efter före. Både före ett förhållande, ett äktenskap och under äktenskapet.
