Etiop

- sjöng de i roliga "Så skall det låta" i kväll.
Hos mig surrar det i dag  mer av ord -
eller orden jag lyssnade till i morse.

Ord är så viktiga - jag tror att små nyfödda barn som ligger
och jollrar, som vi säger, talar till oss, och vi förstår och
jollrar tillbaka. Ungefär som den filmsnutten som visats gång
på gång, de två små barnen som helt uppenbart talar med
varandra utan att använda vad vi kallar ord.
Uthållligt lyssnar vi till dem och de till oss, tills vi mer och mer förstår.

I bibeln är det också tydligt att ord är viktiga.
Inte bara i sig själva utan vilka ord vi använder,
hur vi använder dem, hur vi tar tillvara viktiga
ord vi läser/hör.
På en blogg här har det samtalats (kommenterats)
om hur man kan förstå Gud, oäger han nåt till oss, hur
kan man vara kristen, hur är det att vara kristen.

I dag har man i kyrkorna läst liknelsen som Jesus
berättade om såningsmannen som sådde, och att
en del föll på vägkanten och fåglarna åt upp dem,
andra föll på berghällen där de kanske kund börja gro,
men näringen var för liten så de vissnade. Andra åter
hamnade bland tistlarna och där förkvävdes de.
MEN en del föll i god jord, rotades och växte och mognade
till skörd.

Detta jämförde han med människan. Fröna på vägkanten
är de som har hört/hör ordet, men låter annat i världen så
att säga äta upp det. På berghällen är de som gärna, glatt tar
emot ordet, men som inte ger det ngt. rotfäste.
Bland tistlarna de som låter ordet kvävas av livets bekymmer,
rikedomar och nöjen, så att det inte blir någon växt och skörd.
I god jord är de som öppnar sig för ordet, tar emot det ,
ger det näring, är uthålliga så att det de hört bär frukt.