Arbetslös? starta ett ÅLDRIS?

28 feb kl 14:02, 2010

Skrivet av etiop under kategorin Blandat | 8 Kommentarer | Permalink

Mellan 2006 och 2008 minskade 5 % av kvinnnorna i Sverige sin arbetstid eller slutade förvärvsarbeta helt för att vårda anhöriga. detta enl. en rapport  av Marta Szebehely och doktoranden Petra Ulmanen. Av männen var det bara 0,5 %. Flera studier visar att kvinnor i större utsträckning än män sköter anhöriga.

Är det någon som blir överraskad?

1970 fanns det 127 100-åringar. 2007 fanns det 1458. fram till 2050 ökar medelslivslängden till 84 för män och 86 för kvinnor.
100-plussarna kommer att vara ca 5300.

Åldringsvården visar redan nu ganska många brister. Alla åldringar som behöver omsorg har inte råd att köpa tjänster som finns på marknaden.
När åtstramningen av det offentliga åtagandet minskar ökar familjeomsorgen. Marta Szebehely pekar på en ond  cirkel. Färre kvinnor i förvärvslivet, färre som betalar skatt. mindre pengar till välfärden i framtiden.

Och nog börjar det se allvarligt ut i äldreomsorgen när man t.o.m.  drar in på antalet kaffekoppar om dagen. 2 ska räcka.

Marta har en alldeles ny idé. Äldreomsorgen borde vara lika viktig för jämställdheten som barnomsorgen. DAGIS är självklart, föräldrar ska kunna jobba. Nu behövs ÅLDRIS av precis samma skäl, fast det är barnen som ska kunna jobba.

Vad jobbar du med? Jo jag är dagmamma. Du då vad jobbar du med?
Jo jag arbetar på ett föräldradagis, ett åldris du vet.

Någonstans inom mig säger det att idealet vore väl att barn skulle kunna ta hand om sina åldrade vårdbehövande föräldrar. MEN, samhället fungerar inte så i vår tid.

« Jag har fått problem | Hem | skolkunskapen vet... »

Kommentarer:

"Åldris " -det var inte en dum ide! De flesta av oss vill nog klara oss själva så länge vi kan, men vill säkert inte heller att våra barn ska offra sig för oss.
Jag har själv erfarenhet av att gamla "tas hand om" av sina barn -min mormor bodde hos oss i många år, och inte var det "idealet".
Hon städade, lagade mat och såg efter oss barn, men fick ingen lön, skulle vara tacksam att hon "hade någonstans att bo" (Detta var efter det att hennes hem - och praktiskt taget allt hon ägde-brunnit upp.)
När jag var tonåring fick mormor en egen lägenhet och hon var så lycklig, tyvärr levde hon inte så länge.
Även min gamla svärmor bodde på ålderns höst hos sin dotter(detta var i södra Europa, där vi föresfäller oss famlijen - och särskilt MAMMA- som helig), och det var inte heller en dans på rosor.

Nej, jag vill inte ligga mina barn till last - men åldris låter rätt bra, sen hoppas jag åldrings"vården" blir mer human när det blir min tur - och att jag får så mycket kaffe och mjölk som jag vill!

Skrivet av gamla fröken den 28 februari, 2010 kl. 15:30 #

Jag tycker inte att idealet är att barnen tar hand om sina föräldrar. Om jag fick sluta på mitt mentalt kvalificerade arbete för att ta hand om min mor så skulle jag inte bli en glad/snäll/lycklig vårdgivare. Det vore nationalekonomiskt vansinne att sätta mig i vårdarbete och det vore verkligen taskigt mot min mamma. Nej, hon är värd bättre!

Skrivet av Kattlådan den 28 februari, 2010 kl. 18:05 #

Det finns resurser, det är fördelningen som är fel. Även på förskolor har man nu så mycket administrativa rutiner att man knappt hinner med barnen. Läkarna klagar på samma sak. Inom hemsjukvården fördubblade man antalet anställda mellan 1958 till någon gång på 70-talet, men antalet timmar hemma hos åldring var exakt samma som 1958. Vi måste lära oss att prioritera det viktiga även om det innebär färre administratörer.

Skrivet av liberum-weto den 28 februari, 2010 kl. 18:33 #

Kattlådan - nej i dag är det nog inte idealet för de allra flesta. Ändå finns det visst föräldra/barn relationer när det fungerat/ar och då är just det idealet.

Skrivet av Margaretha den 28 februari, 2010 kl. 18:56 #

Lib.W, ja det kanhända att du har alldeles rätt. Man kan ju ändå också läsa att de skär ner på åldringsvården personal och övr. ekonomi.
Hur lätt kan en dement klaga? Hur lätt är det för anhöriga att se missförhållanden? Hur många har anhöriga som har en regelbunden kontakt med vårdstället?

Skrivet av Margaretha den 28 februari, 2010 kl. 18:59 #

Bra inlägg!
Mycket bra och så aktuellt.

Läste det där om kaffet.
Man börjar ju undra hur de som bestämmer tänker.

Du Margaretha. Väldigt många jobbar numera som personliga assistenter också.
Visst är väl det lite märkligt ändå.

Jag upplever det som om att finns det inget annat jobb för kvinnor (men även för några män) så föreslår man att de ska arbeta som personlig assistent nu för tiden.

Vi pratade just om detta igår när jag var på födelsedagskalas hos min mamma som fyllde 82 men klarar sig helt på egen hand och bor i egen lägenhet.

Ibland slår man sig för pannan.

Kram du kloka Etiop.

Skrivet av Ninasol/Ninacian den 02 mars, 2010 kl. 00:50 #

Du har helt rätt i att den som är sjuk måste ha en frisk anhörig som orkar slåss för den sjukes rättigheter. Det är just detta sjuka i samhället jag irriterar mig över. Vi är inte maskiner, men behandlas som maskiner.

Skrivet av liberum-weto den 02 mars, 2010 kl. 17:11 #

Ja drömmen vore väl när man blir riktigt gammal och inte är helt kapabel att klara sig själv, att få bo hos sitt eget barn men också kunna hjälpa till med barnbarn,eller finnas där och kunna bidra med sitt sällskap och att det dessutom skulle uppskattas.
Samtidigt finns där kanske en rädsla att ligga sina barn till last, att dom ska tycka att det blir för jobbigt. Det vill man inte heller utsätta vare sig dom eller en själv för. Svårt det där.

Skrivet av ekorrn den 03 mars, 2010 kl. 12:30 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg