

28 okt kl 11:44, 2009
Fick denna lilla hälsning som få tolkas av läsaren.
Svårt att gå
från tå
till "ärans" topp
Från topp till tå
behövs ej gå
Man bara ramlar ”Morgon och afton början och slut, yta och kärna, höjder och djup, allt tillhör dig Gud, allt tillhör dig. Tack för barnet in om oss, för mognad och växt för vardagens möda, för andrum och fest. Tack för vidgade vyer, för skapandets lust, för ansats och vila, för åldrandets höst. Morgon och afton, början och slut, yta och kärna, höjder och djup, allt tillhör dig Gud, allt tillhör dig. Tack för dofter och smaker, för färger och ljus, för skapelsens skönhet, för vindrnas sus. Tack för möten och samtal, för konst och musik, för skrattet och gråten, som gör livet rikt. Morgon och afton, början och slut, yta och kärna, höjder och djup, allt tillhör dig Gud, allt tillhör dig.” Livets skiftningar berör – livet påminner mig om att jag är aldrig ensam….egentligen
Till detta livets förhållande passar en psalm
Ärans topp är omvittnat öde, blåsig och utsatt, bättre att söka lä och vara ödmjuk inför stormar som kommer. Sen kan det ju vara en storm i ett vattenglas, men är det mitt vattenglas så kan det ändå kännas. Hoppas du har sol och solar dig i dess glans - det värmer.
Skrivet av liberum-weto den 28 oktober, 2009 kl. 12:59 #
Det var en fin text Margaretha.
Skrivet av Carola den 28 oktober, 2009 kl. 17:20 #
Li-We: Utan vind kommer man ingenstans!
Hellre storm än stiltje.
Skrivet av Lars C. den 28 oktober, 2009 kl. 20:01 #
Jag säher som Anna-Karin kommentarer uppmuntrar.
Tackar alla ni som hälsat på och skrivit..
Skrivet av margaretha den 28 oktober, 2009 kl. 22:44 #