Ljusen tänd - för vad?

31 okt kl 18:15, 2009

Skrivet av etiop under kategorin Blandat | 9 Kommentarer | Permalink

Vi är många som tänt ljus i dag på gravar. Hörde Hasse Aro berätta att familjen med åren kommit att tända fler och fler ljus denna dag. Många gravar har en liten grön skylt som säger att den sköts av kyrkogårds-förvaltningen. Där tänds inga ljus (kanske något) så där sprider de lite ljus.

- En del kanske tänder för traditionens skull - vår grav kan inte vara mörk.
- en del tänder ljus för sin ensamhets skull och för sorgsenhets skull, båda hör ofta ihop. Må de få tröst. 
- Kanske någon går till graven med ett ljus för att försöka komma tillrätta med svåra minnen, kanske bitterhet, må deras ljus ge en glimt av något lite glädjeögonblick också och kanske plats för fölåtelse.
- en del går dit tillsammans fattar varandras händer och gråter. Där känns det tillåtet att gråta inför varandra och inför andra. Må tårarna och ljuset lätta trycket och öppna för känslornas ord på andra ställen  andra rum.
- Kanske någon tänder ljus för att tillfället finns och för att livet känns grått och en längtan tänts efter hjärtats och själens ro, efter Gud
i livet som inte har fått plarts där på länge.  Må Gud ge er alla frid och ro.

Vår gravlykta fanns inte på plats, men ljus kunde vi tända ändå.

« Blomman som försvann | Hem | trodde hon såg ett... »

Kommentarer:

Tack för dina vackra ord i inlägget.

Kram
Anna-Karin

Skrivet av Maskroskvinnan den 31 oktober, 2009 kl. 18:19 #

Undrar när denna förskjutning till ljus kom till. Innan var det väl mest kransar, och granris.
:-)

Skrivet av Fjäderlös Tvåfoting den 31 oktober, 2009 kl. 18:56 #

Jag vet inte. Det har väl i alla fall pågått några år. Det har allmänt blivit mkt. ljuständningar t.ex. på olycksfallsplatser, man har krishanteringar i olika sammanhang där nog också ljus tänds. Ljus ger väl en sorts lugn,
Man har uppmanats att tända ljus och sätta i fönstret för att visa sin solitaritet osv.
Visst har det blivit inne. Det positiva är att det är en bra sak, ngt. positivt i människors liv, inte bara en handling utan mening.

Skrivet av margaretha den 31 oktober, 2009 kl. 21:51 #

Tack för alla dina fina och uppmuntrande ord.
Beklagar att du mist din bror.

Kramar

Skrivet av Painkiller_suzy den 01 november, 2009 kl. 14:06 #

Ljus tänder jag av kärlek till de mina som är begravda just där jag placerar dessa tända ljus. Jag är inte troende men gemenskap är något fint.
Ha det gott!

Skrivet av Tigris Predikantan den 01 november, 2009 kl. 22:53 #

Enligt vissa folklivsforskare spreds seden att tända ljus på kyrkogårdarna vid allhelgonatid i Sverige någon gång i slutet av 1960-talet. Det är alltså en förhållandevis ny sed i vårt land men likväl väldigt värdig, stämningsfull och vacker.

Skrivet av Wandus den 01 november, 2009 kl. 23:00 #

Jag tänder mitt ljus på Pappas grav för kärleks och tacksamhets skull.

(men jag gör det inte bara den här speciella helgen utan lite när om helst när jag känner att jag vill)

Utan honom hade ju inte jag funnits.

Tycker det är vackert och sprider ljus och värme för oss alla. Både oss som bor på jorden men även de som bor i himlen.

Och nej, jag är ju inte religiös men detta tror jag på. En vacker sed tycker jag.

Ljuset brinner även för alla andra som lämnat oss här på jorden och som jag håller av och saknar och som finns i mina tankar.
Inte bara denna dag utan också även annars.

Kram från Ninacian

Skrivet av Ninasol den 02 november, 2009 kl. 00:12 #

Ja Ninasol, jag känner och tänker ungefär som du!

Skrivet av Lars C. den 02 november, 2009 kl. 00:16 #

Det är så fint med ljusen från kyrkogårdarna i vintermörkret!

Skrivet av Kattlådan den 02 november, 2009 kl. 20:14 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg