Etiop

Peter Harold skriver om något han inte gillar. Det stämmer bra med en ledare i Vk i lördags, skriven av Ola Nordebo.

Han skriver om missbruk av värdeord verklighetsbeskrivningen och hur de som lagt grunden till framstegen skulle minst sagt bli arga över bristen på uppskattning av detta i dag.
Han skriver om hur den politiska debatten sällan når fram till de missförhållanden, slitet och hårda prövningar som råder även i dag.

"Den kretsar i st. nästan hysteriskt kring vad som i ett större perspektiv är detaljer. Ngn. procentenhet i ersättningssystem, hundralapp i vaccineringsavgift, ngn. ojämnhet på någon väg eller några ören i en skattesats kan blåsas upp till groteska proportioner, som om det gällde liv och död.
Ola säger vidare att dessa debatter är onyttiga. de är viktig och kan symbolisera samhällsutvecklingen. Deras indignerade ord lama ursäkter för idétorka. Problemet är i vilket tonfall och värdeord de diskuteras.
"För när nyhetsflödet till slut når fram till de verkligt lidande, och historikerna i debatten haft sitt party, då har värdeorden allt för ofta redan slarvats bort, tagit slut eller devalverats värdelösa."

"Humaniteten och solidariteten med de allra mest utsatta, de allra längst ned, är en träffsäker indikator på hur utvecklat ett samhälle är som tillväxtsiffror, trygghetssystem och jobbstatistik, även om de alla hänger ihop."

En orsak till ledaren flyktingbarnen.
Jag frågar mig också Ska 250 ensamma flyktingbarn med erfarenheter i sitt liv som vi inte ens kan drömma om, inte kunna tas emot i våra kommuner, familjehem eller hem?