Kampen fortgår än, följande har skett eller är aktuellt:

• FK har anmält mig för bedrägeri, eftersom jag jobbat 3tim/vecka för att överleva, under tiden som min sjukpenning dröjde först i 8 månader och sedan i 11 månader (hade jag inte jobbat hade alternativet varit prostitution eller att dö av svält).
• Jag har varit i polisförhör ang detta "bedrägeri" - och polisen valde att gå vidare. 
• Åklagaren valde att lägga ner förundersökningen mot mig.
• Jag har gjort en motanmälan mot FK ang tjänstefel:
  jag hade inte fått kontaktperson, information, rehabiliteringsutredning utförd, mina läkare- eller en försäkringsläkare hade inte kontaktats än mindre hade FK träffat mig personligen en endaste gång innan FK valde att stänga av mig.  
• Länsrätten har beslutat att det var fel av FK att stänga av mig från FK 2005.
• FK har begärt inhibition i syfte att överklaga Länsrättens beslut.
• Enligt rykten, som jag hört först via sjukvården sedan via en advokat hos FK (efter att jag ringt henne), så kommer jag och mina läkare att kallas på ett möte hos FK i september - jag har dock INTE fått någon skriftlig bekräftelse ang detta från FK.

Jag är SÅ trött på allt, orkar inte längre ta hand om alla papper som ligger huller om buller i olika högar. Det dimper ner det ena och andra pappret från Tingsrätten, Länsrätten mm vardera dag - jag är less på allt, framför allt är jag besviken på FK:s beslutsamhet att krossa min tillvaro helt, vilket de lyckats med genom sitt handlande - och även när jag får rätt vill de fortsätta förhala allt genom att överklaga, under tiden är mitt liv inget liv. Självmord känns mera lockande än att genomleva detta helvete på jorden. 

Ska det vara så här i Sverige när man är sjukskriven och mår dåligt? Ska en myndighet få förpesta den enskildes liv helt och "göra den enskilde till en brottsling" bara för att man ska kunna få sina primära behov tillfredställda? Eller har myndigheten FK rätt av  att avliva handikappade och sjuka genom psykisk- och fysisk tortyr? Hårda ord! Men handlingarna som FK utför är än mer grymma.

INGEN KAN LEVA UTAN EN INKOMST
-inte ens de handikappade och sjuka!

Jag har nu beslutat mig för att upphöra med mitt företag, men som det är nu har jag varit för apatisk att ta itu med det, eftersom varje dag är en kamp för att överhuvudtaget överleva med 2200Nkr/mån i 3/4 sjukpenning + 1/4 jobb = en omöjlig ekvation som inte går ihop hur man än försöker.

Min personliga åsikt:
I Sverige uppmuntras människor till passivitet hellre än att den enskilde skulle stöttas och få den hjälp h*n behöver för att återigen kunna bli självförsörjande på sikt - även om detta vore mera samhälls-ekonomiskt.