love

Haft söstra här på fredagsmys. Fisksoppa från heaven o vit chokladmousse to die for. Som två feta paddor låg vi sen i soffan och flabbade åt nån seg film från 80-talet. Jag är så glad att hon är tillbaks från icke-världen hon levde i. Åren går men vi är desamma när vi träffas.

Lördagsmys hade jag med Viggo. Att det är så härligt med barnbarn? Han är ju ett underverk! Ett underbart underbarn! Varför gav jag mig inte tid att se det hos mina barn när dom var små? Barnbarnen är bara ren kärlek. Ingen stress, inga tidiga mornar till dagis, inga vaknätter, inga trotsbråk, inga overaller som blivit för små, ingen matvägran, skrik efter borttappade nappar eller kvällar med tröttpanik, tvättberg och grus över hela huset. Pure love.

Postat i:  glädje |  Permalink  |  Kommentarer [0]  

Everything´s gonna be allright, right?
Vad mycket lättare allt känns nu när jag vet att jag ska bli opererad. Det finns två sätt att göra det på, det lätta sättet och det traditionella, med "öppen hjärtkirurgi". Vilket sätt man väljer för mig beror på vad nästa undersökning visar. Just nu är jag bara glad att det blir av.


Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [2]  

Klappar på
Nu är första undersökningen inför operationen gjord, och om ett par veckor ska jag göra en kranskärlsröntgen. Sen ska det bestämmas vilken av ingreppen som passar bäst. Jag ringde min hjärtläkare och blev sjukskriven en månad, till dess bör vi veta mer om var och hur och när det blir av. Får hjärtklappning och tryck över bröstet när det blir för stressigt och tungt. Mår naturligtvis inte bra av den tryckta stämningen på jobbet heller, och ovanpå det så börjar min mage och IBS spöka igen. Så nu ska jag bara se till att må bra, träna lite försiktigt, äta nyttigt och stressa av. Konstigt nog så känns det bättre och mindre oroligt nu när jag vet att det  blir operation, än vad det gjorde innan jag visste hur det skulle bli. Jag räknar med att må bättre framåt sommaren, både fysiskt och psykiskt. OCH ha ett annat jobb.


Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [1]  

lufsar
inomhus idag. Har inte varit och tänker inte gå utanför dörren. Sovit länge. Sorterat ut tyger till nästa projekt. Liten snabbvisit av äldsta dottern. Mjukisbyxor och tisha. Spagetti, vitlök, riven ost o ett (par) glas Cabernet. Vilat i soffan. Snöat vid datorn. Ska bada lite senare. Inte ens godissuget fick mig till affären. Trivsamt.


Postat i:  tacksamhet |  Permalink  |  Kommentarer [1]  

dagsläget

Har mått halvdåligt ett tag. Mår illa, ont i magen, men framför allt trött. Sover så mycket jag kommer åt. Fått sjukanmäla mig flera gånger dom sista veckorna för illamående och magont.   Idag sov jag till ett. Och då har jag ändå sovit hela natten. Jag kan sova ett par timmar efter jobbet och ändå sova på natten. Det är mer en mental trötthet tror jag, påminner om när jag hade utmattningsdepression för 10 år sen. Ändå känner jag mig inte deprimerad, kan känna glädje inför många saker.

Visserligen är jag orolig för den här operationen som verkar bli av snart,

mår inte helt bra av den tryckande tystnaden vid fikabordet på jobbet,

väntar på att få besked om min omplacering,

har svårt att känna igen min kropp som inte orkar så mycket som förr,

har oxå gått upp tio kilo sen jag började med min nya medicin,

får ont i bröstet när jag anstränger mig för mycket,

har tappat större delen av mitt umgänge sen magen och hjärtat började krångla.

Lever mest på gröt och yoghurt, orkar liksom inte tänka på att handla mat och laga till.

Det mesta känns motigt.

Det här var rätt mycket ser jag nu... jag låter väl inte bitter?

Jag dricker färskpressad juice var dag och äter chiafrön, jag gosar med Viggo så gott som varje dag,  jag har äntligen fått tid hos min efterlängtade KBT-terapeut, jag försöker komma till gymet åtminstone ett par gånger i veckan, jag åker till läxläsningshjälpen varje onsdag och träffar alla härliga ungar som är där.

Min dotter säger att jag ska ringa min husdoktor, jag säger att det är pjåsk, men jag är ändå lite orolig för den här passiviserande  tröttheten. 

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [10]  

Önska önska runt i ring.

Hur gör man, kära bloggare, om man önskar sig något och vill be typ Universum om hjälp? Eller Ödet eller älvorna eller vem som nu eventuellt uppfyller önskningar.

Jag önskar att jag blir omplacerad, och att jag kommer till en arbetsplats där man är mänskliga mot varann. Vänliga och respektfulla. Vuxna. 

Böner? Magiska ramsor? Häxkonster? Affirmationer? 

Tips mottages tacksamt. 

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [6]  

Man gör vad man kan.

Igår satt jag och skrev ner 30 saker jag är tacksam för. Det var dagens uppdrag i http://fredsuppdraget.wordpress.com/. Jag skrev  så gott som utan uppehåll tills listan var klar, och hade kunnat skriva fler saker. Det finns ju så mycket som är bra!

Får nog ta en repris till.

Planeten fortsatte att vrida sig runt sin axel som vanligt,
med resultat att solen gick upp överallt på jorden.
Miljarder fåglar sjöng och ett oändligt antal blommor blommade.
Jorden välsignades med 340 000 helt nya ljuvliga människobarn.
Intelligenta, kärleksfulla och mycket modiga handlingar utfördes
varje sekund någonstans på jorden.
Miljoner människor avstod från att säga eller göra något elakt.
Hundratusentals nya, verkligt bra idéer kläcktes.
Miljarder människor skrattade, lärde sig något nytt,
rörde med ömhet vid varandra, älskade livet någon stund och
vägrade att ge upp.

Postat i:  tacksamhet |  Permalink  |  Kommentarer [0]  

Hej då, gamla skitår.

Håller med kungen, det har varit ett tungt år. Lång resa skulle man kunna säga.

Jag har varit sjuk sen påsk, mage, tarm och framför allt hjärtat. Opererad tre gånger. Komplikationer, blödningar, blodförgiftning, feber och en smygande depression. Gått upp 10 kilo av min medicin och av min nya ovälkomna trötthet.

Lilla guldgossen,, ett o ett halvt år bröt benet på dagis och fick ligga i sträck tre veckor, och på det gips över bäcken och ben tre veckor till.

2HM gjorde sitt bästa för att fördärva stämningen på jobbet för oss andra, även om jag satte fram hakan och sa ifrån till slut. Borde gjorts tidigare.

Men.

Fått en underbar liten barnbarnsflicka, ett halvår drygt nu. Resten av familjen friska. Fått löfte om omplacering, vilket i o f sig gör mig nervös, men va f-n... sämre kan det väl inte bli?

Vill avsluta med lite positiva ord. Favorit i repris.

Planeten fortsatte att vrida sig runt sin axel som vanligt,
med resultat att solen gick upp överallt på jorden.
Miljarder fåglar sjöng och ett oändligt antal blommor blommade.
Jorden välsignades med 340 000 helt nya ljuvliga människobarn.
Intelligenta, kärleksfulla och mycket modiga handlingar utfördes
varje sekund någonstans på jorden.
Miljoner människor avstod från att säga eller göra något elakt.
Hundratusentals nya, verkligt bra idéer kläcktes.
Miljarder människor skrattade, lärde sig något nytt,
rörde med ömhet vid varandra, älskade livet någon stund och
vägrade att ge upp.

Postat i:  tacksamhet |  Permalink  |  Kommentarer [2]  

Svackorna
Dom är inte välkomna. dom här svackorna. Jag önskar jag vore mer förnöjsam. Det hade varit lättare om jag haft ett elände hittills i livet. Jag menar att då hade jag haft det jämförelsevis bättre nu, idag. Men jag har haft ett hyfsat liv. Fast alltid mått lite dåligt. Grubblare, det är vad jag är. Inte alltid lätt att veta vad som är rätt, inte lätt att stå upp för mina värderingar och den jag är. En cynisk inställning till livet och dess komplikationer, en aning rädsla för människor, ovilja att hyckla, åsikten att ALLA är lika mycket värda, min personlighet som Våg som gör mig lite velig, eller kalla det diplomatisk om du vill. Efter det här året med sjukdom och trötthet känner jag att jag inte är odödlig. Ålderdomen kommer, och den kommer snabbt. Ändå ska det väl bli bättre, jag ska bli omplacerad från mitt jobb, på grund av mitt trötta hjärta, och slipper i och med det 2HM. Och värre kan det väl inte bli på mitt nya jobb? Dessutom blir det ganska säkert operation, eftersom medicinen inte är tillräckligt effektiv. Och då hoppas jag slippa betablockerare som gör mig så trött. Jag saknar att trötta ut mig på gymet, bästa medicinen mot sån här oklar ångest. Nu går vi ju också mot ljusare tider, det gäller förstås att härda ut och ta vara på ljuspunkterna. Minstan var hemma över julen, härliga kalas med släkt och vänner, jullov till 9 januari, färdig med stora lapptäcket, nytt sy-projekt planeras. Det fattas bara lite ... förnöjsamhet. Ska det vara så svårt att hitta?


Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [2]  

Kyla.

Till slut tog jag tag i det. Bladet från munnen. Talade om att jag inte tycker att gruppen fungerar. Att sättet som 2HM sköter sin vänskap på inte är ok. Att det inte känns bra att dom går in i omklädningsrummet och har små möten där på mornarna. Att jag känner mig osynlig när dom vänder sig enbart till varann i sina samtal när vi fikar. Att jag inte har förtroende för en arbetsledare som har såna band till en av kollegorna. Att det känns som jag inte har nån plats och inte behövs på jobbet när dom frågar varann till råds om sånt som rör oss alla och att jag känner mig utesluten när det ordnas fester som vissa inte blir inbjudna till.

Reaktionen blev den jag väntade mig. Från ena kollegan en viss förståelse och en vilja att lyssna på mig, från den andra ilska, motanklagelser och oförmåga att ta emot något av mina argument. Jag är ändå stolt över hur jag skötte det hela. Jag nappade inte på hennes ilska utan återkom lugnt till att tala om att jag inte mår bra av hur vi har det i gruppen, och att det kändes skönt att få tala om det.

Dagarna efter vårt samtal  har det vilat en ansträngd artighet över arbetsplatsen, men en obstinat tystnad vid fikabordet. Som nån sorts bestraffning om ni fattar? Utan att jag vill det så tar det på min självkänsla. Vi stänger om en vecka för julledighet, och jag hoppas ju att det lägger sig tills vi startar upp igen.

I varje fall så ångrar jag inte att det är gjort. Stick hål på trollet så spricker det. Eller?

Postat i:  2HM |  Permalink  |  Kommentarer [5]  

Faktauppsats om en ko.

 Nyttan med kon. Kon är ett husdjur men den finns också utanför hus.Och den lever ofta på landet.Den kommer också in till staden men bara när den skall dö.Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor.Den översta sidan. Den nedersta sidan .Den främre sidan och den bakre sidan. Den ena sidan och den andra sidan. och den invändiga sidan. På den främsta sidan sitter huvudet och det är för att hornen ska ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom sitter bara till prydnad .Dom kan inte röra på sig men det kan öronen. Dom sitter på sidan om hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas för ko-ögon.

Kons mun kallas mule. Det är nog för att den säger mu. På den bakersta sidan sitter svansen. Den använder den för att jaga bort flugor med,så att dom inte ramlar ner i mjölken och drunknar. På den översta sidan-och den ena sidan-och den andra sidan,är det bara hår. Det kallas ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut .Kon har fyra ben. Dom kallas ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket,men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har bra luktsinne. Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur,och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur. Den som kommer och hämtar kon när den gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas för återanvändning. Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [0]  

lite till

En mer otacksam människa att försöka muntra upp har jag väl aldrig mött. Tappar jag upp ett varmt bad så ligger jag där en liten stund, sen måste jag upp. Ränner på biblan och försöker hitta nån bra bok, glad och varm och sådär, men inte fan läser jag dom. Dom ligger där och samlar förseningsavgifter. Varmt mint-the med honung står bara och kallnar tills jag häller i mej det i en klunk, kallt. Går jag ut på en promenad är det bara skönt när jag sen kommer in igen. Slarvar med maten. Finns det nåt tråkigare än att laga mat till sig själv? Ner med nåt bara så hungern försvinner.

Nu räcker det.

Postat i:  botten |  Permalink  |  Kommentarer [1]  

mer
Det har varit några tunga dagar. Svårt att tackla när man inte vet vad som gör att dom svarta hålen blir så djupa. Var det onda sitter, i övre våningen eller i nedre. Huvud eller hjärta. Försäkringskassan bråkar. Min KBT-teapeut har inte hört av sig på två månader, hon skulle förankra en ny serie besök med min chef först. Mina kollegor planerar tjejkalas men håller mej utanför. Mitt hjärta vill inte hitta rätt rytm utan envisas med att ge mej extraslag och tryck över bröstet. Jag är för trött för att både jobba och ta mig till gymet. Saker jag säger eller gör missuppfattas och jag känner mig socialt inkompetent. Allt jag läser eller lyssnar på handlar bara om elände, besvikelse eller hat. Och värst av allt, hur mycket jag än gnäller blir det inte bättre. Att älta är som att gunga gungstol. Man har massor att görs men man kommer ingenstans.


Postat i:  botten |  Permalink  |  Kommentarer [1]  

Ett inlägg eller ett utlägg.

Vad gör ni när ni har en dag med ångest och självanklagelser? Deppar och sjunker in i det svarta hålet? Tröstäter? BiB?

Jag lunkar runt och slåss med ångesten, letar upp alla motgångar jag kan komma på, alla elakheter jag blivit utsatt för, klämmer på min tjocka mage som aldrig vill försvinna, går igenom allt korkat, elakt och  obetänkt jag sagt och gjort sen hedenhös, alla misstag från att tappa nycklar till fel val av män, förstorar upp mina dåliga egenskaper, tittar mig i spegeln och ser en gammal käring, tappar tron på  allt jag är, har varit och kommer att bli och ser inte ett enda skäl till att jag ska finnas till. Ältar.

Innan det blir alltför svart tar jag tag i det hela och ringer en kompis, skickar lite sms till någon jag tycker om,  ungarna eller vänner, köper nåt onyttigt eller ser till att ta mig ut.

Det brukar hjälpa.

Så idag har jag skickat sms till två av barnen, ringt en vän och fått henne att köra runt lite med mig, handlat ett gäng begagnade bilar till Viggo, varit på Loppis och ätit pizza.

Bättre.

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [5]  

För att jag vill.
Idag åkte mina adventsstjärnor fram. Tre stycken i köksfönstret dessutom. Om någon har synpunkter på att dom lyser en vecka i förväg så kan jag inte bry mig mindre.

Postat i:  botten |  Permalink  |  Kommentarer [2]  

macho.
Ni vet Viggo, mannen i mitt liv? Idag var han med sin mamma i stan, och fick syn på en rosa börs med paljetter. Den ville han ha, sa han. Och fick oxå. "Till att ha bilar i." Helt logiskt. Sa jag att han är ettoetthalvt?


Postat i:  glädje |  Permalink  |  Kommentarer [0]  

nu är det nog.

 

O JAG VÅGAR!! Sverige har Hemlösa. Barn som går till sängs utan att äta. Äldre som går utan nödvändiga läkemedel. Psykiskt sjuka utan behandling. Familjer som går i ekonomisk konkurs. MEN VI DONERAR MILJONER TILL ANDRA LÄNDER UTAN ATT HJÄLPA VÅRA EGNA FÖRST!!! 99% av er kommer inte att ha modet att kopiera och återanvända!!

 Det här inlägget eller snarlika ser man ofta på Facebook. Det gör mig så beklämd. Även mina vänner lägger upp sån skit rent ut sagt. Är jag ute och cyklar när jag tycker att såna åsikter är insnöade, egoistiska och människofientliga? Varför är det skillnad på barn från Somalia, Haiti och andra drabbade länder? Hemlös i Afrika eller Sverige, vad är skillnaden? Är det värre att svälta i Sverige än på Haiti? Varför inte svära på alla direktörer och politiker med sina höga löner, fallskärmar och lyxvåningar i stället! Där finns väl pengar till hjälp både inom och utom trygga krigsbefriade Sverige, om vi nu ska tala om snedfördelning av rikedom. Var är medmänskligheten? Var är lojaliteten?

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [0]  

Just när du trodde det inte kunde bli värre...

Som om det inte räckte med smärta från helvetet, feber och blodförgiftning fick jag på lördagen en stor blödning från det opererade området. Eller röven för att tala klarspråk. Det kom floder, i alla fall upplevde jag det så där jag satt på toa. Ambulans in. Där blev jag kvar till igår, efter behandling med dropp och nytt blod plus diverse blodstoppande piller.  Men vilka skröpliga varelser vi människor är! Jag såg bara ångest och elände där. En gammal man med tarmvärk, som var så trött på sin sjukdom att han ville hänga sig om han bara hade orkat. En gammal tant med en tarm som spruckit, nyopererad. En annan gammal tant med en stomi som inte ville läka, och med fingrar krokiga av värk. En annan gammal tant som inte kunde sluta kräkas. En ung mamma som väntade på operation för ulceös collit, med en dotter på ett o ett halvt. En kvinna i min ålder som hade fått stomi, men fortfarande efter tre veckor hade sprutande diarreer. Ur stomin...

Känner mig trots allt bra idag, magen har skött sig och jag är hoppfull.

Postat i:  botten |  Permalink  |  Kommentarer [1]  

jahapp

Eftersom jag tydligen inte kan göra saker på ett normalt sätt så slutade min lilla tarmrelaterade operation i dagkirurgi med feber, ambulans och blodförgiftning. "Sitter" nu med starka smärtstillande tabletter, penicillin och diverse medikamenter som ska lindra värken. Att skita är en pina, jämförbar med tortyr. Det ska helst förberedas med piller både i övre och nedre regionen, salva och mod. Ajajajaj....

Men däremellan mår jag rätt bra.

Suck.

Postat i:  botten |  Permalink  |  Kommentarer [3]  

ett litet inpass.
http://hannasblandning.blogspot.com/2011/11/nu-javlar.html

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [0]