Till slut tog jag tag i det. Bladet från munnen. Talade om att jag inte tycker att gruppen fungerar. Att sättet som 2HM sköter sin vänskap på inte är ok. Att det inte känns bra att dom går in i omklädningsrummet och har små möten där på mornarna. Att jag känner mig osynlig när dom vänder sig enbart till varann i sina samtal när vi fikar. Att jag inte har förtroende för en arbetsledare som har såna band till en av kollegorna. Att det känns som jag inte har nån plats och inte behövs på jobbet när dom frågar varann till råds om sånt som rör oss alla och att jag känner mig utesluten när det ordnas fester som vissa inte blir inbjudna till.
Reaktionen blev den jag väntade mig. Från ena kollegan en viss förståelse och en vilja att lyssna på mig, från den andra ilska, motanklagelser och oförmåga att ta emot något av mina argument. Jag är ändå stolt över hur jag skötte det hela. Jag nappade inte på hennes ilska utan återkom lugnt till att tala om att jag inte mår bra av hur vi har det i gruppen, och att det kändes skönt att få tala om det.
Dagarna efter vårt samtal har det vilat en ansträngd artighet över arbetsplatsen, men en obstinat tystnad vid fikabordet. Som nån sorts bestraffning om ni fattar? Utan att jag vill det så tar det på min självkänsla. Vi stänger om en vecka för julledighet, och jag hoppas ju att det lägger sig tills vi startar upp igen.
I varje fall så ångrar jag inte att det är gjort. Stick hål på trollet så spricker det. Eller?
Postat i: 2HM | Permalink | Kommentarer [5]
Postat i: 2HM | Permalink | Kommentarer [4]
Jag vill vara lite glad.
jag vill sluta att överreagera och överanalysera.
jag vill bli frisk i magen.
jag vill ha värme.
jag vill våga vara mig själv.
jag vill vara mer zen.
jag vill se klart.
jag vill ha nåt att hålla mig i. typ spiskrok eller nåt.
ska det vara så omöjligt, allt det där?
Postat i: 2HM | Permalink | Kommentarer [1]
varför skola männskor träta?
Eller gnälla, skvallra och prata bakom ryggen.
Att jobba i en liten grupp bestående av bara kvinnor kan funka, men kan även vara besvärligt .På mitt jobb finns 6 kvinnor. Det är alltid tissel bakom ryggen,. En del drabbas mer än andra, en del drabbas inte alls. Det är svårt att vara ute i kylan, som jag varit ett tag, men det är också jobbigt som fan att plötsligt hamna längre upp på rankinglistan. Visst blir jag arg på personer i gruppen, och visst kan jag göra misstag som inte ses med blida ögon. Två personer av oss kommenterar alltid något nån gjort eller sagt, men bara när personen det gäller inte hör. Aldrig raka puckar. Det är fan så svårt att hålla sej utanför detta. Hur löser man ett sånt problem? Jag lyssnar på alla, och förstår inte vad det är som utlöser kylbehandlingen. Nån som har ett råd?
Postat i: 2HM | Permalink | Kommentarer [5]
vad jag blir förbannad på folk som säger elakheter och låtsas att det är omtanke det handlar om! helst när det är små snälla stackars vikarier som blir utsatta för det! översitteri, falskhet och passiv agressivitet! om jag är inom höravstånd nästa gång så ska vissa få se på aktiv agressivitet!
hör sen!
Postat i: 2HM | Permalink | Kommentarer [0]
