Mitt tak är ditt golv.

Satt ikväll vid datorn med ett glas vin.

Hörde ett skrik från den kvinnliga grannen ovanpå.

-Nej, ajajajaj!

En duns i golvet.

En man som vrålade något. 

Mer dunsar.

Nån som sprang över golvet.

Tystnad.

Jag satt stel med hjärtklappning och lyssnade.

Efter en stund tog jag mobilen och ringde polisen. Dom kom ganska snabbt, ringde på och pratade med kvinnan. Hon svarade med hög och gäll röst att hon inte visste vad det var för liv polisen pratade om, och skrattade lite nervöst.

Sen dess har det varit tyst uppifrån.

Jag har undrat några gånger innan om allt står rätt till hos dom, det är inte första gången jag hör dunsar och höga röster, men aldrig förr ett så tydligt skrik och jämmer.

Hon är i 25-årsåldern. Honom har jag inte sett.

Nu sitter jag här och undrar om jag inbillat mig?

Postat i:  botten |  Permalink  |  Kommentarer [4]  

lite till

En mer otacksam människa att försöka muntra upp har jag väl aldrig mött. Tappar jag upp ett varmt bad så ligger jag där en liten stund, sen måste jag upp. Ränner på biblan och försöker hitta nån bra bok, glad och varm och sådär, men inte fan läser jag dom. Dom ligger där och samlar förseningsavgifter. Varmt mint-the med honung står bara och kallnar tills jag häller i mej det i en klunk, kallt. Går jag ut på en promenad är det bara skönt när jag sen kommer in igen. Slarvar med maten. Finns det nåt tråkigare än att laga mat till sig själv? Ner med nåt bara så hungern försvinner.

Nu räcker det.

Postat i:  botten |  Permalink  |  Kommentarer [1]  

mer
Det har varit några tunga dagar. Svårt att tackla när man inte vet vad som gör att dom svarta hålen blir så djupa. Var det onda sitter, i övre våningen eller i nedre. Huvud eller hjärta. Försäkringskassan bråkar. Min KBT-teapeut har inte hört av sig på två månader, hon skulle förankra en ny serie besök med min chef först. Mina kollegor planerar tjejkalas men håller mej utanför. Mitt hjärta vill inte hitta rätt rytm utan envisas med att ge mej extraslag och tryck över bröstet. Jag är för trött för att både jobba och ta mig till gymet. Saker jag säger eller gör missuppfattas och jag känner mig socialt inkompetent. Allt jag läser eller lyssnar på handlar bara om elände, besvikelse eller hat. Och värst av allt, hur mycket jag än gnäller blir det inte bättre. Att älta är som att gunga gungstol. Man har massor att görs men man kommer ingenstans.


Postat i:  botten |  Permalink  |  Kommentarer [1]  

För att jag vill.
Idag åkte mina adventsstjärnor fram. Tre stycken i köksfönstret dessutom. Om någon har synpunkter på att dom lyser en vecka i förväg så kan jag inte bry mig mindre.

Postat i:  botten |  Permalink  |  Kommentarer [2]  

Just när du trodde det inte kunde bli värre...

Som om det inte räckte med smärta från helvetet, feber och blodförgiftning fick jag på lördagen en stor blödning från det opererade området. Eller röven för att tala klarspråk. Det kom floder, i alla fall upplevde jag det så där jag satt på toa. Ambulans in. Där blev jag kvar till igår, efter behandling med dropp och nytt blod plus diverse blodstoppande piller.  Men vilka skröpliga varelser vi människor är! Jag såg bara ångest och elände där. En gammal man med tarmvärk, som var så trött på sin sjukdom att han ville hänga sig om han bara hade orkat. En gammal tant med en tarm som spruckit, nyopererad. En annan gammal tant med en stomi som inte ville läka, och med fingrar krokiga av värk. En annan gammal tant som inte kunde sluta kräkas. En ung mamma som väntade på operation för ulceös collit, med en dotter på ett o ett halvt. En kvinna i min ålder som hade fått stomi, men fortfarande efter tre veckor hade sprutande diarreer. Ur stomin...

Känner mig trots allt bra idag, magen har skött sig och jag är hoppfull.

Postat i:  botten |  Permalink  |  Kommentarer [1]  

jahapp

Eftersom jag tydligen inte kan göra saker på ett normalt sätt så slutade min lilla tarmrelaterade operation i dagkirurgi med feber, ambulans och blodförgiftning. "Sitter" nu med starka smärtstillande tabletter, penicillin och diverse medikamenter som ska lindra värken. Att skita är en pina, jämförbar med tortyr. Det ska helst förberedas med piller både i övre och nedre regionen, salva och mod. Ajajajaj....

Men däremellan mår jag rätt bra.

Suck.

Postat i:  botten |  Permalink  |  Kommentarer [3]  

grå

Jag vidhåller. 

Är trött påna.

Trött på att gnälla.

Trött på det mesta. Men mest på mej.

Lång dags färd mot natt.

Huja.

Postat i:  botten |  Permalink  |  Kommentarer [0]  

på förekommen anledning
vill jag meddela att Eulalia hänger löst. Kan bli fråga om avrättning.

Postat i:  botten |  Permalink  |  Kommentarer [2]  

mer elände.

 

Ännu en sömnlös natt.

Ont i magen, check.

Ont om pengar, check.

Febertoppar och hjärtklappning, check.

Jobbet.......check.

Och min lillkille har brutit benet. Trillat på dagis, lårbenet av diagonalt, ligger i sträck sen förra onsdan.......hans mamma försöker roa honom med tv, böcker o glass. inte lätt för en kille på 1,5 att ligga på rygg tre veckor.....

Postat i:  botten |  Permalink  |  Kommentarer [0]  

meh...

Nu har jobbet börjat så smått. Jag är sjukskriven 50 % och jobbar bara några timmar till att börja med. Gick hem vid tio, och hamnade i soffan, trött som en gnu. Ska det vara så här nu?

I skrivande stund står jag på biblan vid en lånedator, har packat träningsväskan och ska till gymet för en runda på crosstrainern. I stort sett det enda jag orkar med just nu.

Vad jag funderar på är om jag ska ge efter för min trötthet och lyssna på kroppen eller om jag ska trotsa? Ta i och försöka få upp ork och kondis? Slänga medicinen kanske? Så här vill jag inte ha det i alla fall.

Postat i:  botten |  Permalink  |  Kommentarer [0]