Bisarrt och skruvat,

Lunds lasarett har tagit väl hand om mig, mitt hjärta är lagat. Jag känner mig misshandlad, man har tydligen försökt att kränga min överkropp ut o in, efter att ha sågat den mitt itu. Sen har man gått in i hjärtat genom aorta och skrapat ut skikt av muskelväggen som var för tjock. Känner skillnad redan nu när jag rör mig. Intensiven/uppvaket på lasarettet är jag däremot inte imponerad av. Det var en upplevelse i bästa Kafka-stil. Jag och en annan patient låg i ett släckt rum med ett draperi emellan oss. För övrigt märktes inte en enda människa av. Man kunde däremot höra personalen, pladdrande. Ibland kom någon av dom in och tittade till oss, särskilt eftersom stackaren i den andra sängen kräktes hela natten. Jag frågade om det inte fanns en larmklocka jag kunde få, men man svarade att "Du kan bara vifta med handen, vi ser dig o kommer direkt".

Direkt är väl att ta i, men det kom någon efter ett tag i alla fall. En av dessa osynliga kvinnor var mycket speciell. Bister, kylig, inte ett leende, inte en fråga om hur jag mådde, bara läste av maskiner och värden.  Var jag bortförd av aliens? Jag intalar mig själv att jag var groggy efter fyra timmar på operationsbordet och feltolkade och sen spelar upp minnet galet. Kanske till och med att jag drömt?  Den som vaknat upp efter operationer på sina när-sjukhus har nog bättre bilder av hur det går till där, det har i alla fall jag. Man ser hela tiden andra patienter och främst ser man personal, som kommer hela tiden och frågar hur det är, stoppar om och klappar lite. Det är ljust och det finns närvaro.

Mycket märkligt.

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [1]  

närmar sig ytterligare

Igår, 11 maj, var det 48 år sen min mamma dog. Antagligen i samma hjärtsjukdom som jag har. Själv är jag på väg mot min hjärtoperation, en chans som hon aldrig fick. Man var inte säker på vad hon led av. Hon hade ont i bröstet, högt blodtryck, ett tag upp till 250/150, hon svimmade flera gånger i veckan. Jag som var 9 år minns inte så mycket av den tiden, men det sista halvåret måste ha varit en mardröm för henne. Hon var inlagd ett par gånger på lasarettet, och jag vet att vi hade en hemvårdarinna som kom någon gång varje dag. Hon var oroligt lagd och hade mycket ångest för sitt hjärta. Sista gången hon sökte läkare var 5 maj, och sen dog hon alltså 11 maj, i sängen, i vad man kallade en massiv hjärtinfarkt. Troligtvis dog hon på några minuter. 

Jag är inte orolig för operationen, jag litar på att allt går bra. jag kan känna oro inför att ha ont efteråt, och för att min mage ska ge mig bekymmer när jag är nyopererad och öm, men jag  har fan så mycket bättre förutsättningar än mamma hade. Jag kan känna hennes ångest.

Min bror dog för några år sen i samma sjukdom, fick hjärtinfarkt på väg hem från jobbet, död innan han föll i marken sa läkarna. Han hade aldrig sökt läkare. Våra hjärtan har en förtjockad muskelvägg som tränger ihop aortan, och därför kommer inte tillräckligt med blod ut i kroppen. När hjärtat ansträngs, för mig räcker det numer att promenera lite för fort, blir jag tung i kroppen, jag får ont i bröstet och upp mot käkarna och får svimningskänsla. Det är ett år sen jag började känna av detta, och fick min diagnos. Nu är det alltså dags. Jag åker till Lund måndag, sen är jag i andras händer. Vi hörs!

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [1]  

dagen närmar sig.

Nu är det snart dags för operation. Ska ner till   Lund nästa vecka. Inte nervös, men kan nog bli när jag väl kommer ner.

En bekant till mig var hemma för några dar sen, och hjälpte mig med ett vingligt bord. CFrån det han kom  till han gick pratade han bara om sjukdomar. Sina egna, arbetskamraters, och framför allt hans släktingar som tydligen allihop dött akut i hjärtinfarkt. Han är snäll och hjälpsam, men  lite påfrestande i vissa sammanhang. Att inte fatta att det kanske inte är ett bra samtalsämne?  Jaja.

Det lär ta några veckor tills jag är på banan igen, men jag förväntar mig att kunna bära hem kassar från affären, bära upp tvättkorgen från tvättstugan, gå i normal rask takt och kunna ta mig uppför en trappa utan att få ont. Nu är jag sanslöst trött, som i sömnig, och går som en sengångare, när jag väl tar mig för att gå nånstans.  Från jobbet har ingen hört av sig sen jag gick hem den andra februari. Jag slarvar mer o mer med maten, är inte hungrig. Inte på mat i alla fall. Socker däremot, i fil o på gröt, godis, sött the. Äter inget och blir inte smal ändå. Beror en del på medicinen, att jag går upp i vikt. Och sockret förstås. Klarar att träna lite smått, men promenaden dit är värre, får ont i bröstet vid minsta lilla.

Så min dejt med min kirurg ser jag fram emot.

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [3]  

Det välsignade ljuset...

Dagarna trillar förbi, en efter en. Jag försöker ha nåt projekt varje dag, så jag kommer utanför dörren. Gott om tid men ont om ork och vilja. Och pengar.... jag är inte högavlönad, men nu får jag ut runt 10.000 i stället för 14.000 per månad, och räknar ned att vara sjukskriven fram till hösten i alla fall. 

Har ni sett dom nya bönderna som söker? Vad tycker ni om den där kamelfarmaren? Klart häftig är vad jag anser. Udda men på ett fint vis. Smart, handlingskraftig, lite som dom här trollgubbarna som man kan se i barnböcker. Vore jag frisk så.... men att delta i den där tävlingen är inget för en som jag. Det tar fram det sämsta hos deltagarna. Ska i alla fall bli kul att se i höst hur det går där.

Jag har mycket tid om dagarna. Det blir så att jag tittar mycket på tv. Har sett ett program om autistiska barn, och en kvinna som har ett nytt sätt att kommunicera med dom,  genom bokstavstavlor. Vissa av barnen har en tankevärld och drömmar om sin framtid, som föräldrarna inte hade en aning om. En kille  sa att han ville lära sig piano, för han gjorde musik inuti huvudet. Det hade han gjort sen han var liten, berättade  han. Genom att visa på bokstäverna. 

Jag vet inte vad jag ska arbeta med efter operationen, men jag skulle vilja bli barnmorska, jobba med autistiska barn och bli konstnär.

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [5]  

Motigt.
Dagens besvärlighet: Jag skulle skicka ett lapptäcke till en litet bebis. Sytt för hand, och dessutom skulle en pyjamas och ett påskägg med i paketet. Jag har ingen bil och inte heller cykel för tillfället, så jag fick ta en promenad på en kvart, med ett stort paket i famnen. När jag kom till butiken som är en av de två i stan som sänder paket, så var den lilla butikens  lilla system ur funktion, alltså kunde man inte skicka nånting idag. Eller i alla fall inte just för tillfället. Jag suckade inför tanken på en promenad hem igen med paketet, samt ännu en promenad i morgon med sagda paket. Men den trots allt vänlige expiditen erbjöd mig att lämna paketet hos butiken, under disken. Värdet i pengar är ganska försumbart om något skulle hända med paketet under natten, men värdet i tid och kärlek som ligger bakom lapptäcket går inte att värdera. Tveksamt lämnade jag butiken, och tänker att det är väl tanken som räknas kanske. Allting känns motigt idag.

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [1]  

När kommer reveljen?
Då har jag varit på kranskärlsröntgen då. Det var ganska smärtfritt, förutom att artären i armen, arteria radialis,  protesterade och krampade när man förde in sonden. Kärlen var fina och visade inga tecken på förträngning. Nu ska jag tillbaks på fredag till min hjärtdoktor, och ska förhoppningsvis få klart besked om vad som ska göras då. Har tryck över bröstet och ont uppåt käkarna lite då och då, när jag promenerar eller städar eller bara reser mej upp. Fortfarande lika trött, livet består bara av väntan just nu. Väntan på svar från Försäkringskassan, på besked om omplacering, på operation, på sommaren, på bättre tider......


Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [1]  

Elbolag schlelbolag

Det stod en kille i trappan när jag kom hem häromkvällen, framför grannens dörr som precis slagits igen. 

-Blev du nobbad? frågade jag.-Ja, sa killen lite moloket, och jag fick inte ens säga vad jag ville

-Vad vill du då? sa jag, varpå han började dra en massa fakta om ett elbolag. Han visade ett  papper som inte gav så mkt upplysningar vad jag kunde se, men killen bedyrade att detta bolag var billigare enklare och miljövänligare än något annat bolag på marknaden. Om och om igen drog han samma argument, aningen desperat Till slut sa han att det skulle komma ett brev jag fick  läsa om några veckor och började ta min adress och namn. Slutligen skulle jag skriva på, (!) och när jag läste pappret visade det sig att det var ett avtal han fyllt i.

-Jag skriver inte på nåt avtal sa jag, varpå killen blev ilsken och aningen otrevlig. Hans kollega stod hela tiden på våningen ovanför och lyssnade.

Jag kan förstå att dom var frusna och trötta, och jobbade säkert på provision, men när jag säger hej och tack, så vill jag inte ha svaret att "Varsågod om du vill betala mer än du behöver." Han sa nåt annat ilsket också när jag stängt dörren, som jag inte hörde.

Sen kan man ju tycka synd om unga människor idag som bara har skitjobb som dörrförsäljare 50 mil hemifrån att välja på, med lönevillkor som ingen blir glad av.

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [4]  

vinkar som en Kurt

Den här dagen är naturligtvis kommersiell och konsumtionsnyttig. Men en vacker kärna har den ändå. Att tänka på andra, och visa det. Jag vill idag skicka mina längtans kramar till himlen, till alla som jag saknar och som jag inte hann visa tillräckligt hur mycket jag tyckte om er. Hej alla ni.

 

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [2]  

Everything´s gonna be allright, right?
Vad mycket lättare allt känns nu när jag vet att jag ska bli opererad. Det finns två sätt att göra det på, det lätta sättet och det traditionella, med "öppen hjärtkirurgi". Vilket sätt man väljer för mig beror på vad nästa undersökning visar. Just nu är jag bara glad att det blir av.


Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [2]  

Klappar på
Nu är första undersökningen inför operationen gjord, och om ett par veckor ska jag göra en kranskärlsröntgen. Sen ska det bestämmas vilken av ingreppen som passar bäst. Jag ringde min hjärtläkare och blev sjukskriven en månad, till dess bör vi veta mer om var och hur och när det blir av. Får hjärtklappning och tryck över bröstet när det blir för stressigt och tungt. Mår naturligtvis inte bra av den tryckta stämningen på jobbet heller, och ovanpå det så börjar min mage och IBS spöka igen. Så nu ska jag bara se till att må bra, träna lite försiktigt, äta nyttigt och stressa av. Konstigt nog så känns det bättre och mindre oroligt nu när jag vet att det  blir operation, än vad det gjorde innan jag visste hur det skulle bli. Jag räknar med att må bättre framåt sommaren, både fysiskt och psykiskt. OCH ha ett annat jobb.


Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [1]  

dagsläget

Har mått halvdåligt ett tag. Mår illa, ont i magen, men framför allt trött. Sover så mycket jag kommer åt. Fått sjukanmäla mig flera gånger dom sista veckorna för illamående och magont.   Idag sov jag till ett. Och då har jag ändå sovit hela natten. Jag kan sova ett par timmar efter jobbet och ändå sova på natten. Det är mer en mental trötthet tror jag, påminner om när jag hade utmattningsdepression för 10 år sen. Ändå känner jag mig inte deprimerad, kan känna glädje inför många saker.

Visserligen är jag orolig för den här operationen som verkar bli av snart,

mår inte helt bra av den tryckande tystnaden vid fikabordet på jobbet,

väntar på att få besked om min omplacering,

har svårt att känna igen min kropp som inte orkar så mycket som förr,

har oxå gått upp tio kilo sen jag började med min nya medicin,

får ont i bröstet när jag anstränger mig för mycket,

har tappat större delen av mitt umgänge sen magen och hjärtat började krångla.

Lever mest på gröt och yoghurt, orkar liksom inte tänka på att handla mat och laga till.

Det mesta känns motigt.

Det här var rätt mycket ser jag nu... jag låter väl inte bitter?

Jag dricker färskpressad juice var dag och äter chiafrön, jag gosar med Viggo så gott som varje dag,  jag har äntligen fått tid hos min efterlängtade KBT-terapeut, jag försöker komma till gymet åtminstone ett par gånger i veckan, jag åker till läxläsningshjälpen varje onsdag och träffar alla härliga ungar som är där.

Min dotter säger att jag ska ringa min husdoktor, jag säger att det är pjåsk, men jag är ändå lite orolig för den här passiviserande  tröttheten. 

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [10]  

Önska önska runt i ring.

Hur gör man, kära bloggare, om man önskar sig något och vill be typ Universum om hjälp? Eller Ödet eller älvorna eller vem som nu eventuellt uppfyller önskningar.

Jag önskar att jag blir omplacerad, och att jag kommer till en arbetsplats där man är mänskliga mot varann. Vänliga och respektfulla. Vuxna. 

Böner? Magiska ramsor? Häxkonster? Affirmationer? 

Tips mottages tacksamt. 

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [6]  

Svackorna
Dom är inte välkomna. dom här svackorna. Jag önskar jag vore mer förnöjsam. Det hade varit lättare om jag haft ett elände hittills i livet. Jag menar att då hade jag haft det jämförelsevis bättre nu, idag. Men jag har haft ett hyfsat liv. Fast alltid mått lite dåligt. Grubblare, det är vad jag är. Inte alltid lätt att veta vad som är rätt, inte lätt att stå upp för mina värderingar och den jag är. En cynisk inställning till livet och dess komplikationer, en aning rädsla för människor, ovilja att hyckla, åsikten att ALLA är lika mycket värda, min personlighet som Våg som gör mig lite velig, eller kalla det diplomatisk om du vill. Efter det här året med sjukdom och trötthet känner jag att jag inte är odödlig. Ålderdomen kommer, och den kommer snabbt. Ändå ska det väl bli bättre, jag ska bli omplacerad från mitt jobb, på grund av mitt trötta hjärta, och slipper i och med det 2HM. Och värre kan det väl inte bli på mitt nya jobb? Dessutom blir det ganska säkert operation, eftersom medicinen inte är tillräckligt effektiv. Och då hoppas jag slippa betablockerare som gör mig så trött. Jag saknar att trötta ut mig på gymet, bästa medicinen mot sån här oklar ångest. Nu går vi ju också mot ljusare tider, det gäller förstås att härda ut och ta vara på ljuspunkterna. Minstan var hemma över julen, härliga kalas med släkt och vänner, jullov till 9 januari, färdig med stora lapptäcket, nytt sy-projekt planeras. Det fattas bara lite ... förnöjsamhet. Ska det vara så svårt att hitta?


Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [2]  

Faktauppsats om en ko.

 Nyttan med kon. Kon är ett husdjur men den finns också utanför hus.Och den lever ofta på landet.Den kommer också in till staden men bara när den skall dö.Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor.Den översta sidan. Den nedersta sidan .Den främre sidan och den bakre sidan. Den ena sidan och den andra sidan. och den invändiga sidan. På den främsta sidan sitter huvudet och det är för att hornen ska ha något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom sitter bara till prydnad .Dom kan inte röra på sig men det kan öronen. Dom sitter på sidan om hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas för ko-ögon.

Kons mun kallas mule. Det är nog för att den säger mu. På den bakersta sidan sitter svansen. Den använder den för att jaga bort flugor med,så att dom inte ramlar ner i mjölken och drunknar. På den översta sidan-och den ena sidan-och den andra sidan,är det bara hår. Det kallas ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut .Kon har fyra ben. Dom kallas ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket,men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har bra luktsinne. Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur,och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur. Den som kommer och hämtar kon när den gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas för återanvändning. Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [0]  

Ett inlägg eller ett utlägg.

Vad gör ni när ni har en dag med ångest och självanklagelser? Deppar och sjunker in i det svarta hålet? Tröstäter? BiB?

Jag lunkar runt och slåss med ångesten, letar upp alla motgångar jag kan komma på, alla elakheter jag blivit utsatt för, klämmer på min tjocka mage som aldrig vill försvinna, går igenom allt korkat, elakt och  obetänkt jag sagt och gjort sen hedenhös, alla misstag från att tappa nycklar till fel val av män, förstorar upp mina dåliga egenskaper, tittar mig i spegeln och ser en gammal käring, tappar tron på  allt jag är, har varit och kommer att bli och ser inte ett enda skäl till att jag ska finnas till. Ältar.

Innan det blir alltför svart tar jag tag i det hela och ringer en kompis, skickar lite sms till någon jag tycker om,  ungarna eller vänner, köper nåt onyttigt eller ser till att ta mig ut.

Det brukar hjälpa.

Så idag har jag skickat sms till två av barnen, ringt en vän och fått henne att köra runt lite med mig, handlat ett gäng begagnade bilar till Viggo, varit på Loppis och ätit pizza.

Bättre.

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [5]  

nu är det nog.

 

O JAG VÅGAR!! Sverige har Hemlösa. Barn som går till sängs utan att äta. Äldre som går utan nödvändiga läkemedel. Psykiskt sjuka utan behandling. Familjer som går i ekonomisk konkurs. MEN VI DONERAR MILJONER TILL ANDRA LÄNDER UTAN ATT HJÄLPA VÅRA EGNA FÖRST!!! 99% av er kommer inte att ha modet att kopiera och återanvända!!

 Det här inlägget eller snarlika ser man ofta på Facebook. Det gör mig så beklämd. Även mina vänner lägger upp sån skit rent ut sagt. Är jag ute och cyklar när jag tycker att såna åsikter är insnöade, egoistiska och människofientliga? Varför är det skillnad på barn från Somalia, Haiti och andra drabbade länder? Hemlös i Afrika eller Sverige, vad är skillnaden? Är det värre att svälta i Sverige än på Haiti? Varför inte svära på alla direktörer och politiker med sina höga löner, fallskärmar och lyxvåningar i stället! Där finns väl pengar till hjälp både inom och utom trygga krigsbefriade Sverige, om vi nu ska tala om snedfördelning av rikedom. Var är medmänskligheten? Var är lojaliteten?

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [0]  

ett litet inpass.
http://hannasblandning.blogspot.com/2011/11/nu-javlar.html

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [0]  

Men så här då?
Får jag lov, lilla pappa,
du lovade mig en dans!
Får jag lov, vill du dansa med mig?
Ingen för som du gör,
så'n dansör som du, pappa,
det finner man ingenstans.
 
Vilken dag, vilken fest,
o, så lycklig jag är i kväll!
Hör fiolernas susande sång!
Jag blir yr
men du styr.
Har du märkt att min klänning är lång?
 
Ack, min Telenor,
bara blunda och hör musiken,
känn i ditt hjärta rytmiken,
tänk ingenting, bara dansa och le.
Som en ros vaggar i vind,
mjuk och lugn skall en flicka vara -
Allt kan jag inte förklara,
men kyss min kind!

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [2]  

test

Detta är ett experiment.

Tele2

försäkringskassan

telia

telenor

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [8]  

hjälp från läsarna
Jag har ofta sömnlösa nätter. Då brukar jag hamna i soffan med kudde o filt framför tv:n. Häromnatten såg jag en läkarserie på 3:an, och har ingen aning om vad den heter, så jag kan inte se nästa avsnitt. Har säkert redan missat det ändå. Avsnittet jag såg slutade med att personalen hade en Hallowenfest på avdelningen, och en patient som man trodde var bara förvirrad visade sig vara psykotisk, och stack kniven i en av läkarna när han gick in i ett rum intill festen. Läkaren segnade ner på golvet, blödande, och där låg då redan en annan, kvinnlig läkare, halvdöd och badande i blod. Ingen hörde deras skrik, för festen var ganska högljudd. Man fick se när först den kvinnliga läkaren rullade upp ögonvitorna, sen gjorde den manliga samma sak. Spännande som bara den. Men hur gick det sen då??????

Postat i:  osorterat |  Permalink  |  Kommentarer [1]