Jojomen, som en riddare på en vit häst tog han mitt hjärta. Viggo. Vi som var övertygade om att det var en flicka, i alla fall dottern och jag. Det har alltså kommit en ny liten människa till vår värld. Och i min. 3455 g, 51 cm, som om nu det skulle vara viktigt... han har stora fötter, långa tår, ljusbrunt hår, små nyfikna ögon, ehuru lite sömniga just nu, ett av öronen är lite tillknycklat och ser ut som om han varit i slagsmål med det, näsan ser oxå ut att ha fått en smäll, han är så liten, så varm, så stark....
Eftersom föräldrarna inte har något förhållande längre, så fick jag följa med in till förlossningen. Pappan fick oxå följa med, och han fick vara med under hela värkarbetet, men när det var dags på riktigt så fick han vänta utanför. Jag var kvar inne hos dottern, som skötte sig som en ...amazon. Towanda! Krystvärkar 16 minuter, sen låg bebisen där, och utan tvekan hade han en snopp! Ingen Juno, men en Viggo! Lyckliga, och mer överens än på länge, grät dom tillsammans, min starka dotter och mitt barnbarns far.
Kan ni förstå? Kan ni fatta?
Postat i: hjärtat | Permalink | Kommentarer [3]
Din bebis har fått en bebis! Nej det kan jag inte fatta...
All lycka till er! Ord räcker inte här!
Skrivet av skarvaren den 17 mars, 2010 kl. 20:03 #
Underbrat! Stort grattis till dig och de dina!
Skrivet av Miss G den 19 mars, 2010 kl. 06:26 #
åå gode gud vad mys :) GRATTIS!
Skrivet av fröken fredlund den 19 maj, 2010 kl. 11:44 #