En f.d. dansstudents dagbok

Min vana trogen kom jag indansande till kontoret strax före halv tio. Där var det... släckt!! Gapade nästan av förvåning. Var jag helt ensam? Nej, en tapper kollega visade sig. (Man måste vara tapper för att sitta i ett kallt kontorslandskap när sommaren pågår för fullt utanför fönstren.) Vi hade gott om utrymme minst sagt – två personer i ett rum för 48!

Rotade i väskan efter nyckeln till min skivbordshurts... Borta?! Typiskt! Under semestern hade jag tömt väskan på allt som har med arbetet att göra. Grälade på mig själv. Anledningen till att jag tog mig till kontoret var ju att jag behövde komma åt material till ett projekt. Stööön!
Hjälpen kom dock föredömligt snabbt efter jag hade ringt och skamset pratat med kontorsservice. För säkerhets skull bytte min räddare lås. Innan dess frågade han om extranyckeln kunde ligga i skrivbordslådan. Men då gemälde jag att nog är jag tankspridd ibland, men inte till den milda grad.

Förutom ett par projektarbeten hann jag med med en flera fixa-någon-gång-aktiviteter som bara väntat på att det skall bli sommarstiltje. Skönt att få sådant ur händerna – eller bort från aktivitetslistan rättare sagt. Inte för att den blev kortare för jag lade till sådant som jag vet blir aktuellt under hösten.

Men nu skall jag jobba hemifrån några dagar. Tack och lov för uppkoppling, chatprogram och mobiltelefon!

En dag då man lyckats göra någon glad är alltid en bra dag. En sådan har jag haft idag trots att jag gjort något som min chef egentligen inte tycker om - spenderat mer än fem minuter på att hjälpa en användare tillrätta med företagets interna IT-miljö istället för att hänvisa till Helpdesk. Men för att ta det från början ...

Sedan några månader sitter jag och mina gruppkamrater i det som förr i folkmun kallades "mahognyträsket", huvudkontorets översta våning döpt efter träslaget i direktörernas skrivbord. Numera är vi mer "jämlika" och nästan alla sitter i kontorslandskap, men det finns en och annan med eget rum och fiiiint skrivbord. En av dem kom till mig med något desperat i blicken. Han hade fått hjälp att skapa en ny applikation, men nu var den tekniska personen på hans avdelning sjukskriven och han behövde bl.a. snar hjälp att lägga till användare. Och det som borde funka, funkade - INTE.
(Hur han kom på att fråga mig är en gåta, vi har inte med varandra att göra annars. Fast å andra sidan tillhör vi "inventarierna" så vi känner i alla fall varandra till namnet. Dessutom kanske han minns att jag jobbade med användarstöd när vi hade det lokalt i Norden för bortåt 12 (!) år sedan.)

IBM 3270 - det var tider det!

Det var en helt annorlunda design på applikationen jämfört med dem med liknande funktioner jag har träffat på. Jag var ställd. Men skam den som ger sig. Efter en halvtimmes fnulande hade jag lokaliserat det som troligen var roten till problemet. Men därifrån till att lösa det ... Det verkade vara ett design-fel. Jag sade att det var nog läge att han ringde Helpdesk i alla fall (och tänkte i mitt stilla sinne: "Lycka till med att förklara detta för Bangalore."). Stackar'n, han såg helt trött ut. Jag förbarmade mig över honom och fortsatte leta efter en väg runt. Skam den som ger sig! Det lyckades till slut och min ära som tekniknörd var räddad! Dessutom kunde jag ge honom en del andra tips på vägen.

Vilket leende jag fick innan jag lämnade rummet, och till min stora förundran tog han i hand och tackade för hjälpen. Som sagt, idag var en bra dag.

Det är intressant det där med planering av arbetsuppgifter och hur det kan bli med datum man sätter upp som mål. Den sista i varje månad är populärt. Som igår. Hjälp så mycket jag hade i vår "Action Log" som det stod "Due Date: 2007-10-31" på. Ambitionsnivån på prioriteringsmötet för en tid sedan var något högre än vad som var realistiskt att hinna med. Men vi trodde väl att vi skulle få hur mycket tid som helst över när en bortåt halva lasten av arbetsuppgifter flyttades till Bratislava i mitten av månaden.
Tack och lov var de flesta av mina åtaganden delmål så jag kunde avsluta dagen med flaggan i topp. Alla aktiviteter som stod i min egen makt att åtgärda kunde jag bocka av. Härligt!

från www.dilbert.com

Idag däremot ...
Det känns som om jag tagit ut mig under veckans tre första dagar. Orkade inte mycket mer än att rensa mail och fylla på aktivitetsloggarna med statusinformation. I morgon (eller under helgen i alla fall) tänkte jag ta mig igenom minst ett par självstudiekurser. Jag ligger otrevligt långt efter i min utbildningsplan.

Idag tog vi nya tag med arkiveringsprojektet och vårt dompterande av DVD-brännare. Det fungerade! Vi testbrände några databaser och sedan fick A**, som inte tidigare haft access, prova att gå in i dem och det gick hur bra som helst. Härligt!

Lösningen var att låna en Padda med "inbyggd" DVD-brännare. Omständligt, men vad gör det när vi till slut uppnådde vårt mål.

Hur svårt kan det egentligen vara att bränna ner fem filer på sammanlagt 1,9 GB på en DVD? En vetenskap visade det sig vid närmare undersökning eftersom min, A**s och M**s Paddor bara bränner CD. "Inga problem!" var mitt första, positiva svar. "Jag har en extern som jag använt till back-up:er."

Men ...

"plötsligt" vill inte apparaterna kommunicera med varandra. Programmerarens standardfras No 1 kom till användning: "Men det fungerade ju förut". Trots tre hjärnor med sammanlagt sisådär 60 år i branchen och två eftermiddagars in- och ominstallerande har vi fortfarande inte klurat ut hur en fil bränd av en person skall kunna läsas av någon annan. (M** lyckades vid ett tillfälle bränna en fil, men vad var det för nytta när den inte gick att läsa från en annan dator.)

Idag tog jag tag i det igen på egen hand. Läste readme.txt, kollade leverantörssiten efter uppdateringar, följde alla möjliga tips och provade även en helt annan mjukvara. Men inte då. Visserligen får jag inte felmeddelande som förut, men fortfarande får jag inte ner något på DVD:n. BLÄÄÄÄÄÄÄ!

Jag skrattade lite när jag läste inlägget Varför går du egentligen till jobbet? på Shortcut. "Jag har länge varit förbluffad över en av mina bästa vänners inställning till sitt arbetsliv. Han säger på allvar att han bara går till jobbet för att tjäna de pengar han behöver för att leva det liv han egentligen vill på fritiden." skriver redaktören. "Vilken planet lever du på, lille vän?" tänkte jag. Skulle tro att det är rätt vanligt. Visst, jag skulle gärna jobba som kulturarbetare på heltid, men med åren har jag vant mig vid en hyfsat hög lön och gjort ekonomiska åtaganden utefter den inkomsten. Den nyss genomgångna studietiden med mindre ekonomisk rörelsefrihet fick mig att inse hur bra jag har det.
Nu är det ju inte så att mitt IT-jobb är direkt dödtrist, tvärtom, det har sina ljuspunker. Men det är klart att det finns rutinuppgifter jag helst skulle slippa. Efter sju år är dessa endast träliga (fast bra de dagar man inte orkar tänka själv).

Fast nu känner jag att det är dags att kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och ta tag i det där med framtiden. Härligt att rehabiliteringen verkat så att jag orkar tänka i dessa banor. För ett år sedan var situationen helt annorlunda.

Nästa vecka börjar en spännande kurs som nya chefen tipsade om och som går ut på att planera sin framtida karriär. En av de uppgifter som vi fick i uppdrag att göra i förväg var att fylla i ett frågeformulär (c:a 150 frågor!) som lär ska visa vilken personlighetstyp vi är. Med mina psykologi- och pedagogikstudier i bakhuvudet satt jag och grunnade på hur jag själv skulle analysera mina svar. Läskigt! A** skall gå samma kurs, det är jättebra för då kan vi bolla med varandra. Igår satt vi och diskuterade egna och varandras styrkor och svagheter. Det känns tryggt att ha någon så nära som man vet kan ge konstruktiv kritik vare sig den är positiv eller negativ.

Jag är ensam kvar. Alla andra i min omedelbara närhet har gett sig av. På semester. Nu är det lunch och hitintills har det inte inkommit några större ärenden som kräver mer insatser än vanligt. Skönt! Hoppas bara att resten av veckan blir likadan så att jag kan avsluta en del uppgifter innan jag själv "försvinner" till helgen.

Det är inte så synd om mig som behöver jobba denna soliga dag. Jag sitter hemma och har trådlöst bredband, vilket innebär att jag kan sitta ute under parasollet och knappa. Inte helt fel!

För första gången sedan jag gick med i facket skall jag byta chef. Detta innebär att jag blev tillfrågad om en åsikt. Intressant. Det har under årens lopp hänt att jag i den elektroniska telefonboken upptäckt att jag bytt chef. Häpp! Internt brukar vi skoja om att I B M betyder, I've Been Moved, i betydelsen att vi flyttar runt i huset rätt ofta, men även att organisationen ändras - ibland rätt plötsligt.

Hur som helst, min åsikt är att jag bara har bra erfarenheter av personen i fråga, och eftersom svaret på min fråga om den nya chefen har haft en sådan position tidigare var jakande, så ser jag fram emot detta med tillförsikt.

Det är mindre än två månader kvar till T**** och jag skall sjunga i Haninge. Ikväll satte vi igång att repa.
Jag laddade vardagsrumsbordet med en hög visböcker, från mina egna, handskrivna, till tegelstenen Den svenska sångboken. Medan jag plockade i hyllorna började T**** tona på gitarren, en välbekant melodi fyllde vardagsrummet; I en evighet levde jag som om du inte fanns ... Wow, jag visste inte att han spelar den!

I ett planeringsstadium hade jag funderat på olika tema för konserten - dans&spel, hav&skärgård - men istället blir det nog en salig blandning av låtar.
Vi botaniserade hej vilt bland sådant som vi sjungit förut och tidvis blev det som en associationslek. T**** hade några förslag på låtar som är lämpliga att göra en dialog av, bland dem en som kommer att bli helknasig men buskul att göra. Fast texten blir förstås en utmaning ...

Nu skall jag få ihop dessa, till synes omaka, pusselbitar till ett program med en röd tråd, eller åtminstone plausibla övergångar. Där blir polsktrallarna guld att peta in. Sedan blir det en del nya texter att banka in i skallen.

Så här långt känns allt bra, men jag vet att tanken "Varför gör jag detta?" kommer förr eller senare. Går det att bli av med scenskräck?!

Egentligen tycker jag ju att det är roligt med protokollen från Practice Board och det är en alldeles självpåtagen syssla för att hjälpa kollegorna att hålla koll på alla beslut, se till att våra hemsidor blir uppdaterade och sköta kommunikationen till alla användare - såväl i Stockholm som i Singapore.

Men idag får jag inte riktigt till det. Det har varit som när man pluggar till tenta; mycket "skall bara" alltså. Nu har jag i alla fall fått ner anteckningarna i ett för omvärlden läsligt format. Återstår att skapa Action Items och fördela dem. Några fick jag själv i knäet, så det är bara att ta sig i kragen.

Fast snart skall jag iväg och träna. Hinner nog inte mer idag ... ;-)

L** ringde. Jag visste vad han skulle säga redan innan han framförde sitt ärende. Sedan i mars har han varit "på" mig om att uppträda i hans visprogram. Och när han nu dessutom visade sig så angelägen att han t.o.m. pratat med T**** innan han ringde mig kunde jag ju bara inte säga nej. I tillägg ville han göra en intervju i sitt radioprogram. Hjälp!

K**** och jag har inte kommit någon vart med vår tänkta hemsida. Den hade varit bra att ha nu. Istället får jag plita ihop några rader om mig och skicka med några bilder. Har kollat på MySpace ifall det är ett alternativ, men det verkar lite väl pretentiöst i dagsläget.

Jag har fått erbjudande om utlandstjänstgöring igen. Denna gång i Danmark. Tanken är väl inte att jag skall bosätta mig där utan att resa emellan som när jag jobbade i Helsingfors.
Jag både vill och inte vill. Det förra för att få mer erfarenhet och för att gruppen jag skulle jobba med (beroende på vilken tjänst jag kan tänka mig ta) är delvis "gamla" bekanta som jag trivs bra med. Det som gör att jag tvekar är att de flesta tjänster innebär projektledning, som jag är måttligt road av. Och de tjänster som kommer i fråga för min del är i samma härad som den jag nu har. Efter 6½ år skulle jag ju egentligen vilja göra något helt annat. Fortfarande inom IBM förstås, men någon del som jag inte prövat på förr.

Och så är det ju det där med livet utanför arbetet. Det gick ju i det närmaste åt fanders under Helsingforssejouren. Situationen som var då är inte aktuell idag, men nu har jag ju föräldrarna att ta hänsyn till.

Jag vet inte... Tack och lov behöver jag inte bestämma mig idag.

Lördagen närmar sig med stormsteg och med den det andra bröllopet i sommar dit jag är engagerad till att sjunga. Denna gång blir det två sånger och med ackomanjemang dels av T****, dels av S**** och M*******. Ikväll har jag hunnit med att repa bägge låtarna - var för sig! Det var skönt att få något annat att tänka på (idag har jag alls inte varit taggad p.g.a. gårdagens händelser) och nu känns det riktigt bra.

T**** och jag provade olika instrument, stämmor, spelsätt och annat kul till Annie's Song och det blev slutligen klarinett och sång som det står i programmet, fast kanske inte riktigt som brudparet förväntar sig. Hoppas de tycker om överraskningar för de kommer nämligen få en till, à propos kvällens andra rep tillsammans med nyckelharpisterna. He-he-he ... (Jag kan inte skriva mer om det eftersom jag vet att brudgummens mor brukar läsa min logg. MOAHAHAHAHA)
Sedan repet förra veckan hade de satt ett ursnyggt komp till Av längtan till dig, jag rös av välbehag när tonerna vi frambragte fyllde rummet.

Två nya websites fick vi att bita i idag. Den ena är byggd på befintliga mallar och skall bara fyllas med våra nordiska versioner av text och filer, men den andra är en riktigt utmaning - den skall byggas helt från början.
Härom veckan skissade A** och jag på en struktur baserad på vilken information som vi då såg skulle publiceras och de nivåer som vi kunde komma på just då. Men idag, när vi fick tillgång till själva infrastukturen så att vi kan börja koda, kom jag på en del andra idéer. Dessa gnager i min hjärna och nyss stod jag inte ut längre utan satte igång med att göra en mer sofistikerad "site map" för att reda ut vilken information som bör placeras på vilken nivå och om den skall korslänkas.
Det är mycket att ta i beaktande när en gammal site skall "rivas" och kombineras med data från andra databaser. Det är nästan synd att det är helg, för jag hade velat sitta och meka med detta i morgon också och samtidigt bolla med A**.

Konstaterade innan jag larvade hem från jobbet idag att jag lyckats göra en hel arbetsvecka på två dagar. Inte undra på att man är lite seg i kolan. Speciellt som mesta tiden har tillbringats i ett konferensrum.
Nåja, riktigt SÅ synd är det inte om mig. Igår kväll vankades det festiviteter och förutom middag fick vi en visning av Vin- och Sprithistoriska muséet inklusive en vin- och chokladprovning. Mums!

Överlag var gruppmötet bra med ett varierat program. Dock var föredraget från personalavdelningen ett rejält stolpskott. Antingen hade vår representant hos dem alldeles missuppfattat vad vi är intresserade av att veta, eller så hade hon fått fel direktiv. Det tristaste var att när hon fick mothugg på det hon stod och förevisade oss så verkade hon inte lyssna. Jag förstår om hon inte själv kan göra något åt saken, men hon kunde åtminstone ha antecknat våra synpunkter och tagit dem med sig för vidare befordran upp i "gasverket".
Som avslutning kom påskharen till oss. Jag har inte ätit smågodis i någon större mängd på hur länge som helst så min kropp får nog en chock. Men det var rart av J**** att ge oss vars ett ägg.

Att var "borta" i två dagar märks på den inkommande posten. Jag satt över i kväll för att gå igenom både min egen mail och det som skickas till vår gemensamma "brevlåda". Det kändes skönt att få undan de mer simpla och rutinmässiga förfrågningarna, så att morgondagen kan ägnas åt de mer utmanande - typ knackande av html, processimplementation i Finland och stöd till affärsrevisorerna.