En f.d. dansstudents dagbok

Jag är i valet och kvalet. Nu har jag återigen fått propåer av mina icke-skandinavisktalande vänner att skriva inlägg på engelska. Denna gång gäller det f.a. översättningar av det jag taggat som "Mr Rochester" och "Michael Jayston". Men att i efterhand översätta sådant jag skrivit? Nja, mycket är ju mina tankar just där och då. Med tiden har jag utvecklat både kunskaper i ämnena och åsikterna därom. Men visst skulle jag kunna återanvända vissa jämförelser som till exempel Konsten att säga adjö.

Att skapa en separat Blogg med huvudsaklig inriktning på filmer i allmänhet och kostymdito med dans i synnerhet har jag länge haft i bakhuvudet. Men vilken "värd" bör man välja? Jag har sneglat en del på LiveJournal som även är värd för gruppen L.E.R.O.

Och visst skulle LJ passa allra bäst, speciellt som mitt brinnande intresse för denne litteräre hjälte absolut inte har falnat.

En praktisk tjänst är ju att man kan lagra bilder på samma ställe. Det verkar dock inte helt självklart hos denna leverantör - om man inte är beredd att betala. Är jag det? Jag vet inte. I tillägg är jag är litet ambivalent vad gäller YT-klipp. Tyvärr "försvinner" många med tiden och det blir så trist med icke-fungerade länkar. Finns det stöd för sådana? Samtidigt känns det inte riktigt juste att kopiera det någon annan gjort och ladda upp någon annanstans. Jag skall nog leta och fundera litet till.

Ett Skansenbesök är ett måste så här i adventstider. Vi tänkte slå två flugor i en smäll i år och passa på att både besöka julmarknaden och deltaga i Luciafirandet - samma dag.

Med facit i handen är det bara att konstatera att det var en mindre lyckad idé. Vi var inte ensamma om detta hugskott kan man lugnt påstå... Nej, hädanefter skall Skansens julmarknad besökas så tidigt på dygnet som det bara går. Inte två timmar innan Lucia anländer. Och helst inte med två barnvagnar (även om det var väldigt skönt att kunna stoppa ner barnen däri när de blev trötta).

Förra veckan fick jag inte bara födelsedagspresent av K****. I min hand fick jag även ett fadderbrev. Av skäl jag inte tänker gå in på var min enda insats på B*******s dop att sjunga, men nu är jag officiellt gudmor för andra gången! Underbart och lite skrämmande. Förra veckan var jag med dem ett par dagar och det är så hjärtvärmande att få ta emot all den kärleken.

"SEMESTER - Det är då man har hela dagen på sig att göra ingenting" läste jag i en tiding. Och det är en definition jag verkligen tagit fasta på under de tre senaste veckorna. Stugan är fortfarande inte färdigrenoverad, men det är inte hela världen kom jag fram till. Arbetet springer ju inte sin väg eftersom Någon Annan knappast kommer göra den klar.
Att påstå att jag gjort "ingenting" vore dock att fara med osanning. Istället för att spika och måla har jag restaurerat två av grönsakslanden, satt potatis, sått dill, persilja och mangold, planterat ut fyra svartvinbärsbuskar och hållit på med annat arbete på tomten. Bästa avkopplingen för mig är nämligen att rota runt i jorden och jag höll på tills skäran satte stopp för den pågående röjningen av det gamla jordgubbslandet - pekfingret kom i vägen idag. (Ja, vad gör man inte för att slippa diska i ett hushåll utan rinnade vatten ;-) ). Men tio små plantor lyckades jag i alla fall röja fram - 10 av ursprungliga 100. Hå-hå ja-ja. Kom att tänka på "Pippi på rymmen" när Annikas mamma tjatar om att de skall rensa jordgubbslandet. Nu vet jag hur det ser ut när det har grott igen...

Det här är en film som jag totalt glömt bort att jag kom ihåg. Men när jag halkade över den på YouTube minns jag att jag tyckte den var fånigare än fånigast. 1980 - eller när det nu var den visades i Sverige - var jag väl inte mottaglig för romantiken i den (trots att "Stålis" var med).

Å andra sidan är jag inte säker på att jag ändrat uppfattning om filmen även så här många år efteråt, men den kom mig att tänka på en sak; det där med att man ibland känner att man är född i fel tid. För närvarande går jag ju omkring och grämer mig över att jag inte är tjugo-trettio år äldre. Allt på grund av en viss person ...

Jag har inte funnit någon bild från mitt födelseår, men här är en från något år senare:

Här finns fler foton. Någon mer än jag som bara smälter vid anblicken?!

... har jag aldrig lärt mig även om jag faktiskt försöker ibland. Med ett par hyllmeter "hemlösa" böcker har jag till exempel omsorgsfullt avhållit mig från att gå på årets rea. Först måste jag införskaffa fler hyllor alternativt - oh, hemska tanke - rensa ut en del.

Igår gick det inte längre. Jag kvistade in på Akademibokhandeln för att se om jag kunde komplettera födelsedagspresenten till broderskapet med något som passade temat. Det skulle jag aldrig har gjort ...

På vägen ut föll min blick på en hylla lång ner, vänd från dörren. Där - en tegelsten till bok som bara inte gick att undgå för med röda bokstäver stod det W A T E R L O O. Jag drogs dit som av en magnet. Och jodå, mycket riktigt, den handlade om det berömda slaget i juni 1815 och upptakten till detta. Rykande färsk. Nästan 1000 sidor inklusive kartor och uniformsteckningar. Det var för bra för att vara sant! Här kan man läsa mer om denna bok av Michael Tamelander. En sådan "tur" att SMHI förutser dåligt väder i helgen, då blir det helt legitimt att sitta inne med en bok. :-)

Mr J. har även fallit min Mamma i smaken! Speciellt kostymerad som "Mr Rochester":

För några veckor sedan visade jag henne multimediapresentationen för "The Truly Obsessed". Spontant utbrast hon - innan jag hade röjt min faiblesse - "Så snygg han är!". He-he-he ... vi har samma smak min lilla mor och jag.

Mamma kunde inte dra sig till minne att hon sett denna version förr. (Jag undrar om den någonsin visats i svensk TV.) Följden blev i vilket fall som helst att hon plockade ut "Jane Eyre" ur bokhyllan och satte igång att läsa. I lördags, då hon stannat över natten hos mig efter det att vi kom från sjukhuset, visade jag henne några valda delar från DVDn som jag körde på datorn, och idag berättade hon att det blev mycket roligare att läsa boken sedan hon sett scenerna från TV-serien. Hon t.o.m. uttryckte önskemålet att kunna se hela på TVn! (Jag måste m.a.o. ta mig i kragen och skaffa en "riktig" DVD-spelare!)

Det är en fantastisk bok och det är svårt att tro att den skrevs för mer än 160 år sedan. Jag har börjat roa mig med att jämföra de två översättningarna jag har tillgång till. Nästa steg är att läsa hela på engelska, men det undrar jag om jag mäktar med. Jag har läst valda delar och insett att jag antingen måste sitta med en ordbok i handen, alternativt ha en svensk version på sidan om. Engelska är visserligen mitt arbetsspråk, som jag använder mer eller mindre varje dag, men den vokabulär Charlotte Brontë brukar känns väldigt avlägsen affärsengelskan. Men visst skulle det vara ett bra tillfälle till att utöka ordförrådet, fast jag undrar undrar ifall man kanske skulle låta litet gammaldags ...

Istället för att tillbringa fredagskvällen med Mr J. blev det fyra timmar på akuten. Pappa blev dålig under eftermiddagen och envis som en röd gris skulle han INTE till sjukhus. Till slut lyckades G**** övertala honom och ringde efter en ambulans. Jag, som var på hemväg, åkte och mötte upp dem där.

Lättnaden var stor när alla värden visade sig vara bra, han hade "bara" feber och troligen en urinvägsinfektion. De ville behålla honom några dagar, så han kommer förhoppningsvis hem på tisdag.

Återigen fick jag min positiva bild av sjukvården bekräftad. Visst var väntan mellan provtagningen och läkarens ankomst lång - det kändes lite snopet att ha väntat en dryg timma på att doktorn kom och på ett par minuter ställde några kontrollfrågor och sedan talade om att Pappa skulle läggas in - men man får väl tänka att det var mer akut sjuka som fick förtur såsom det var när Mamma kom in med hjärtinfarkt.

*skrattar så tårarna rinner*
Loggen med besökare kan vara riktigt komisk läsning ibland.

Jag undrar hur den person reagerade som på Google sökte efter medellängd hos bulgarer och fick min blogg allra överst. Jag har inte skrivit ett ord i ämnet. Däremot finns orden i sig med fast i totalt skilda sammanhang.
Även den som sökte en bild på elljusspår fick sig min blogg serverad först. Hoppas att den jag hade var användbar ... :-)

Förväntansfullt ilade jag från jobbet. Skulle jag få en "date" med Mr J. ikväll, på dagen en månad efter det att han första gången kom för mina ögon? Jodå, han väntade på mig med sin spelande blick, yviga lockar och sammetslena röst. Lyckan var fullständig!

Ivrigt öppnade jag paketen och där låg de framför mig, mina nya DVDer, Nicholas and Alexandra och Rebecca, nyss anlända från play.com.
Men inte fick jag tillbringa kvällen med Emilia Fox och Charles Dance inte, Rebecca-DVD:n är det nämligen något fel på. Jag borde ha anat ugglor i mossen när den inte var inslagen i plast. Skivan ser dessutom repig ut. Ledsamt, play.com brukar funka så bra annars.

Nåja, nu får jag testa returfunktionen. Och så kan jag ju i alla fall trösta mig med Michael Jayston (och Janet Suzman).

De senaste månaderna har det, av olika orsaker som jag inte tänker gå in på, varit lite skralt med skivandet här. Sittandes hemma med ont i halsen och snuva istället för att vara på dansträning passar jag idag på att publicera sådant som legat som utkast både i nedskriven form och i mitt huvud. Jag har dock valt att publicera inläggen med det datum där de passar in kronologiskt. Detta får till följd att uppdateringar skjuts in lite här och var i inläggslistan.

Bara som en upplysning. Ifall nu någon undrar.

Tänk att jag skulle få "vädra" polonäsen två dagar i rad. Igår, under balen på DH, kom en fråga om det var några som kunde ställa upp vid premiären av Tre Kronor och stå på Dramatens trappa iförd historisk kostym och bärandes fackla. Det lät tillräckligt galet att sysselsätta sig med en lördagskväll så jag erbjöd mig. (Dessutom skulle det ingå en biljett till föreställningen i gaget, inte fy skam!)

Ett flertal personer, både de som skulle till föreställningen och turister, kom fram och gav oss glada tillrop. För att inte tala om hur många som fotograferade oss. Och att bli välkomnad av Chefen värmde extra i snålblåsten.

Sådana här gig är kul. Tänk så lite man egentligen behöver anstränga sig för att göra folk glada.

Jo, jag vet, de är en blek travesti på min idols valspråk, men utomordentligt passande idag då det inträffade som varit mitt mål för de senaste månadernas släktforskande: Faster A*****s 90-årsdag. Alla syskonen (de fyra som är kvar) var där och var och en fick en släktmatrikel utifrån dem själva och fem generationer bakåt inklusive alla - nåja, så många jag hittat i alla fall - ättlingar till dessa.
Jag hoppas att de tycker att det blir en intressant läsning, trots det rätt "torra" faktautseendet. Det var ju inte läge för någon att ta sig en närmare titt, men några glada tillrop hann jag i alla fall få, och det var glädjande att även Kusin M*****s barn visade intresse.

Som alltid var det kul att träffa Bodakusinerna och deras familjer. De hade dukat ett ungdomsbord i köket, det var för alla under 70. Det blev ett gapskratt bland dem som var 60+ när de fick flytta på sig. Pappa såg dock lite bekymrad ut över att jag blev förvisad, han hade passat en plats åt mig. Gullepapsen!

Mellan sillbordet och varmrätten stämde M***** upp "nationalsången": Calle Schewens vals. Till kaffet var det min tur med vår andra "nationalsång": Överbyvals (Faster A***** är ju Vindötjej). Det var lite vemodigt, kanske är de sista gången syskonen ses tillsammans. Tårarna rann när jag sjöng Carl Antons ord:

När sommarn är slut och vintern här,
vit och vacker men kall.
Då vänjer man sig väl också vid den,
man måste ju i alla fall.
Men rätt vad det är så blundar jag
och då kan det tänka sig
att jag får höra hur fåglarna sjunger
och färgerna spelar opp
och vindarna tar sig ...

Inte Överbyberg, men inte långt ifrån:
Svartviken på Löknäs
en bild att ha på näthinnan i vintermörkret

Med posten kom en av de finurligaste presenter jag någonsin fått - en myggholk. Och med denna ett jätterart brev.

På festen i lördags kom L**** och slog sig ner bredvid mig. Plötsligt lutade han sig mot mig och frågade förtroligt om jag fått en myggholk av honom. Jag nekade flinande. Visst vet jag att han bygger instrument, men myggholkar verkar väldigt pilligt.

Holken ser ut som sin större motsvarighet för fåglar fast bara sisådär två centimeter hög. Trots sin litenhet har den sittpinne och ingång. Fantastiskt!
(NB! "Spiken" den är uppsatt med är en knappnål!!)