En f.d. dansstudents dagbok

Det var examen med rehabgruppen för en månad sedan. Dietisten var mycket nöjd med oss och jag var också tillfreds med att ha uppnått de flesta av mina mål (det där med matsedelplanering och veckohandling återstår att bli bättre på).

Men ...
inträdandet av sommarlovet innebär att flera av det mer motionsbetonade aktiviteterna i min tillvaro går på sparlåga och den senaste månaden har jag mest ägnat åt kontorsarbete och släktforskande, bäggedera mestadels framför en dator. Illa!

Nej, nu är det dags att ta nya tag för att inte bli alldeles försoffad! "Tröttfink"-status i Träningsguiden måste bli "Elit" igen!

En kommande aktivitet inom rehabgruppen jag träffar på torsdagar blir att föra träningsdagbok. Med anledning av detta har jag spenderat någon timma på att jämföra Träningsguiden, som jag använt sedan i oktober förra året, med några andra virtuella träningsdagböcker som jag googlade fram.

I längden har det visat sig att mitt val i höstas passar mitt tränande bäst. Här kommer några för- och nackdelar med de andra:

http://www.piggelino.se/
+ mängder av träningsformer
- ingen skillnad på intensitet, distans, styrka och/eller kondition

http://www.maxpuls.se/
+ lägger upp egna träningsformer, många sätt att räkna ut intensitet, distans m.m.
+ funktioner för reg. av puls, vikt, BMI, stegräkning m.m
+ nätbutik
- förstår ej hur man loggar styrketräning

http://www.tricket.se/
+ olika träningsformer, både styrka och kondition
+ kartor för distans, skapa egna rutter
+ mängder av diagram
+ vikt- och måttkoll
- dans finns ej
- finner inte ut hur man ändrar ett befintligt pass

F.ö. har torsdagsträffarna gett resultat: 4 kilos vikt och 5 cm i midjemått! - På EN månad! YIHAAAAAA!

Vid min ålder borde jag faktiskt vetat bättre. Efterklok kan man alltid vara, men nu borde jag tänkt efter före.

Redan när jag kom runt husknuten kände jag hur mina gympaskorbeklädda fötter kanade. Då borde jag tvärvänt och gått upp och bytt till kängor, trots att de inte är riktigt ändamålsenliga på en motionsrunda.

Icke lydande mitt förnuft halkade jag vidare med avsikten att ta en rejäl, rask promenad efter helgens myckna stillasittande. Minst en timma skulle det bli. Inbillade jag mig.

Valde, min idiot, gångvägen på den gamla banvallen. Den var definitivt osandad. Mot alla odds tog det så lång tid som tjugo minuter innan jag stöp. Då vaknade de små grå, och, efter att ha bannat mig själv och kravlat upp, tassade jag fram till närmaste bilväg för att ta mig på hemåt på sandade underlag.

Hur det gick? Ändan är lite öm, värst är det med armen. Jag landade med höger armbåge i backen. Stöten tog värst i axeln. Nu vete sjutton hur det går med lunchgympapasset i morgon. Typiskt!

Kanske beror det på att ljuset återvänder till vårt hörn av världen, kanske spelar det också roll att rehabiliteringen börjar få effekt. Det kan också vara så att jag blivit bättre på att säga "nej" och att dansträningen med Folkdanslaget gick riktigt bra igår. Faktiskt så mår jag riktigt bra. Det var bara det jag ville säga just nu.

Nu har jag nog hoppat i galen tunna. K**** sade igår, när vi promenerade till Långängens gård för att fika, att jag i hemlighet blivit anmäld till öns årliga begivenhet. Det var på skoj förstås, men jag svarade halvt på skämt, halvt på allvar: "OK, om du ställer upp så gör jag det också."

Det kanske inte låter lika galet som det är. Men betänk att jag i dagsläget inte ens tror mig om att kunna springa ens en kilometer. Jag har gått de 30 och vet att det är låååååååångt. Men kanske motionsloppet på halva sträckan skulle kunna vara överkomligt.

Redan idag tog jag de första stegen mot den 29 september. Iförd gympadojor och för ändamålet lämpliga kläder tog jag bussen (!) till närmaste motionsslinga. Ambitionen var ännu en s.k. Power Walk, men eftersom det valda spåret var så isigt och ojämnt var det bitvis lättare att halvspringa, åtminstone när det bar nerför. Att hålla emot ökade bara risken att halka, dessutom var det nästan hopplöst att gå effektivt. Jag avverkade de 2400 metrarna på 27 minuter, och det tycker jag personligen inte var så pjåkigt. Målet var 30. För att fylla på stegräknaren, som jag fick i torsdags, gick jag sedan hem. Det tog nästan lika lång tid som passet i motionsspåret. Så nu har jag fått frisk luft idag också. Igår var vi ute i mer än 2 och en halv timma - över 20000 steg!

Nu skall jag lova mig själv att göra detta minst en gång i veckan, åtminstone när inte helgerna är fyllda med dansträningar eller annat av motionskaraktär.

... i resten av mitt liv. Och idag inleddes det tredje steget i rehabiliteringen, vilket innebär att jag, tio gånger från idag och fram till i juni, kommer att vara med i en grupp ledd av en dietist. Mitt mål är att få en balans mellan träning och ätande, lära mig om vad för typ av föda som är lämplig respektive olämplig beroende på vilken tid det är på dygnet, samt att få någon sort diciplin på matlagningen.

Den mest skrämmande (nåja) av dagens information var att dietisten menade på att man bör räkna med att lägga två timmar per dag för att få styr på allt. Huvva - var skall jag få dessa ifrån?

Till nästa vecka har vi i hemläxa att skiva kostdagbok, två vardagar och två helgdagar. Det är bara det att den som skrivit boken knappast har tänkt. Eller så äter han/hon som en fågel (i betydelsen lite, inte som en riktig fågel ;-) ). Det var bara en sida för varje dag, och radavståndet var rätt stort. Min kommentar var bara den att, om det är meningen att vi skall skriva in alla ingredienser (eller beståndsdelar, hela recept kan de väl inte ha tänkt sig) så kommer min frukost att uppta halva sidan. Hå-hå ja-ja. Fast det är nog det minsta problemet - för knappast jag tänker gå omkring med den boken (A4-format) hela dagarna, det får nog bli en mer lätthanterlig loggbok för min del.