15 mar kl 23:07, 2006
Skrivet av eva.soderman under kategorin Sång&Musik | 0 Kommentarer |
Permalink
Visvännen L** arrangerar viskvällar en gång i månaden. Ikväll blev det äntligen av att åka dit. Vår "gamle" polare T****** var kvällens clou, det kunde vi inte missa! Jag tror han blev glad av att se oss. Det är inte ofta vi träffas numer.
Det var tre konstellationer som framförde visor av allehanda slag. Under det andra inslaget kände jag hur någon knackade mig på armen. Det var L**. "När kommer du hit och sjunger", viskade han. Tänk att han inte givit upp än! Han har frågat förr - flera gånger - men jag är inte så förtjust i tanken av att stå på scen alldeles själv. Inte för att göra ett helt visprogram i alla fall, en enstaka låt eller två brukar inte vara några problem. Fast nu när jag har sett environgerna så känns det inte så avskräckande. "Det kanske jag gör", mumlade jag till svar. "Om jag får honom med mig", fortsatte jag, gestikulerandes åt T****s håll. Det komiska i det hela är att vi faktiskt, i bilen ner, pratade om att konkretisera våra planer att göra ett visprogram ihop.
T****** var sist på programmet. Hans tema var Nils Ferlin, och med tanke på att han fått Ferlin-priset är det inte så konstigt. Sättet visorna bands samman med en berättande text var mycket intresssant och lärorikt.
