I kväll skulle vi sätta lite kött på
skelettet. Krus heter det i vår vokabulär. Först skulle hela låten sjungas med
efterslag. På
alla toner. Häpp! Och sedan samma sak fast tvärt om;
förslag m.a.o. Men två toner på varje stavelse var inte tillräckligt krångligt tyckte väl S****** och utmanade oss att förutom stavelsetonen sjunga en ton upp och sedan upprepa den förra. Hela låten igenom. Den fjärde varianten var som den tredje fast istället för att sjunga en ton upp, skulle den andra tonen vara en ner. Sedan lekte vi med dessa varianter plus borduntoner. Allt samtidigt. För ett folkmusikaliskt otränat öra lät det nog tidvis som en kakafoni.
Det var otroligt nyttigt att analysera krusande på detta sätt. Det är inte lika långt från hjärnan till struphuvudet som till fötterna, men det var minst lika energikrävande att översätta tanke och vilja till toner som det är att översätta till danssteg i andra sammanhang.