Det är något visst med tenorer

24 feb kl 16:07, 2008

Skrivet av eva.soderman under kategorin Sång&Musik | 1 Kommentarer | Permalink

Det skulle kunna ta mig hela eftermiddagen att berätta om min faiblesse för tenorer i allmänhet och countertenorer i synnerhet och det har jag inte alls tid med utan får spara det till en annan gång. (Måste få till ändringarna på avdelningens hemsida innan alla kommer tillbaka efter helgen.)

Ett videoklipp hos Fläskdansen fick mig dock att genast vilja berätta om en film i min hylla som jag omhuldar: Farinelli.
Det är säkert hur många historiska fel som helst i den, men jag väljer att - för en gång skull - blunda för dem och bara njjjjuuuuuuta!


Länk till YouTube (för helskärmsläge)

Se bara hur han sjunger peruken av Händel! Inte undra på att fruntimren dånade. Inte nog med att han har en vacker röst, de där lockarna gör också sitt till. (Karlar med långt hår kan jag inte få för många omkring mig ;-) )

OK. OK! Jag vet att i just denna inspelning är rösten fusk, det är en sopran och en countertenor som med hjälp av digital teknik fått låna sina röster till rollfiguren. Men vad gör man när inga kastrater finns att tillgå.

Trackback URL: http://blogg.passagen.se/eva.soderman/entry/det_är_något_visst_med
Kommentarer:

Åh den filmen... som jag älskar den! En av mina absoluta favvisar, och precis som du säger, så vet jag ju om att det är lite fejk. Visst är det något visst med långhåriga män! Jag kan även bli lite knäsvag av killar som E-Type och Kicken i "Poodles", även om jag föredrar skönsång av den här varianten. Kontratenorer är fina. Spännande och lite rånakna på något vis med sina speciella röster. Dock klappar mitt hjärta starkast för djupa och mörka röster. En maffig alt eller en brutal bas... Wow! Kram!

Skrivet av Wolmer den 24 februari, 2008 kl. 17:10 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten