

16 aug kl 07:39, 2007
Till en början undrade jag vad det var för en stolla jag hade fått på tråden. Meddelandet på min telefonsvarare var rätt kryptiskt och intalat med en mycket forcerad röst. Hon var inte mindre stressad när jag ringde upp och jag fick mig en lång harang serverad (innehållande både Livrustkammaren, Dansmuseet och Kedjan) om hur hon fått tag på mitt nummer. Vilken idoghet!
Efter en stunds resonerande kom jag fram till att det nog inte egentligen var menuett hon menade eftersom hon relaterade till TV-serien Stolthet och fördom och de - långsamma (?!) - danser hon sett dansas i grupp. "Aha, kontradans!" tänkte jag och förklarade vad det är och trallade en berömd Bachmenuett i rasande tempo som jämförelse och illustration till att menuett inte är en speciellt långsam dans.
Jag lovade återkomma senast idag med offert ifall jag kan åta mig jobbet. Min första tanke var att det kunde vara en kul grej och att det är ett gyllene tillfälle att ta tag i det där med danspedagogeriet. Men att finna fram en kontradans och anpassa den till ett gäng sjuåringar känns som lite väl tidskrävande med tanke på att jag har giget jag skrev om igår, dagen efter barnkalaset. Fast kanske ställer jag för stora krav på autencitet, det verkade vara viktigast för henne att jäntan skulle få prova på något annorlunda. Eftersom hon varit i kontakt med riddarklubben (Livrustkammaren) först, kanske jag kan föreslå branles istället. Det kunde ju vara riktigt kul att låta ungarna testa några av de mimade såsom des Levandières, de Pois eller des Sabots!
Skrivet av Lena Petersson den 16 augusti, 2007 kl. 10:59 #