Kontrasterande orkestrar

02 mar kl 11:13, 2008

Skrivet av eva.soderman under kategorin Sång&Musik | 0 Kommentarer | Permalink

Första anblicken av en rysk balalajkaorkester på en rysk scen var nästintill traumatisk. Vad det dags att lägga ner och göra kaffeved av domran? Jag återupplevde känslan när jag såg detta filmklipp med Ossipov-orkestern:

Det är inte samma orkester som den gången i Moskva då den första internationella festivalen invigdes och omgivningen inte alls grandios som då, men ändå minns jag att jag först trodde att det var en symfoniorkester som kom in på scenen, inklusive en dirigent i frack. Det var bara det att de hade andra instrument. Och så de lät sedan. Tekniken var fulländad - åtminstone i mina öron. Vackert - ja visst, men inte var det folkmusik.

Att påstå att vi skiljde oss diametralt ur alla synvinklar; tekniskt, musikaliskt och utseendemässigt, är ingen underdrift. Detta foto är taget bara några år tidigare:

Balalajkaorkestern Kazbek 1988

Numera vet jag hur det är att sitta i en stor orkester anförd av en man i frack. Det är en mäktig känsla. Men jag kan inte riktigt förlika mig med att behöva spela klassiska stycken, nej - folkmusik skall det vara! Och jag tycker bestämt att vi skall omhulda emigrantmusiken som är den tradition vår orkester är sprungen ur.

« En lång långdans | Hem | Musik som får mig... »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/eva.soderman/entry/kontrasterande_orkestrar

Kommentarer:

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten