"... men tusen dör för mig"

13 maj kl 16:31, 2007

Skrivet av eva.soderman under kategorin Dans | 1 Kommentarer | Permalink

Det kändes rätt märkligt, vi var flera eniga i det, att sitta på publikplats under gårdagskvällens föreställning på Confidencen. För när Jane Gingell sätter upp en föreställning brukar vi aningen befinna oss på scenen, eller som roddare bakom densamma.

Men det var en fantastiskt bra iscensättning av brottstycken ur Marie Sallés liv vi fick oss serverade. Valet av dansare var snyggt gjort och jag inser att även om jag hade orkat med att närvara vid barockdansklasserna det senaste året, hade jag ändå inte blivit uttagen. Alla kvinnorna var nämligen jämnlånga med huvudrollsinnehavarinnan - ett huvud kortare än jag... Detta gjorde också att männen såg ännu längre och ståtligare ut.

Långa och ståtliga karlar för tanken till en annan av Janes uppsättningar, La Naissance de la Paix, en rekonstruktion av en hovbalett - Fredsafl - från 1649, där jag bl.a. hade den underbart roliga rollen som Segerns gudinna. Oh, vad de var stiliga, de kavaljerer som jag skulle locka till att gå ut som volontärer i krig. Med undantag för E*** är de dessutom riktigt långa (på bilden nedan böjer de sig emot mig därför ser man inte det) och jag kände mig för en gångs skull liten. En inte helt oäven känsla.

Segern och fyra lorder

VI. Segern
Så rikt är detta hov på sköna damer att
väl ingen ung och ädel man
som här en gång sin fot har satt
så'n fägring motstå kan.
Men jag är ändå skönast bland de damers tal
och detta visar sig
i att för dem kanhända en man lider kval -
men tusen dör för mig.

till modern svenska av Anna Sahlén

« Trött, utsjasad och... | Hem | En rysk helg »
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/eva.soderman/entry/men_tusen_dör_för_mig

Kommentarer:

Du kan få byta med mig en stund och vara kort =) fast då skulle jag nog hinna slå huvudet i någonting...

Skrivet av Lena Petersson den 14 maj, 2007 kl. 12:22 #

Skriv en kommentar:
  • HTML Syntax: INTE tillåten