

04 mar kl 23:00, 2008
Det tog ett tag innan pjäsen "lyfte", men sedan var det en nöjsam föreställning. Meta Velander och Yvonne Lombard är för härliga. Deras rättfärdigande av morden, att det var så synd om de ensamma karlarna, var välspelat. De såg så otroligt oskyldiga ut. Sven Wollters Jonathan var en slemmig typ, men jag undrar om det verkligen var meningen att han skulle vara så rosslig, ibland var det svårt att uppfatta hans repliker.
K**** hade ingen aning om vad som skulle ske och minen när jag överräckte biljetten var värd mycket. Numera är det så sällan vi träffas bara vi två, så det gäller att ta vara på tillfällena och K****, med sin Master of Fine Arts, är den jag allra helst går på teater med. Det blir så intressanta diskussioner kring skådespelarnas prestationer. Om jag t.ex. tycker att någon verkar stel, så kan K**** analysera vad som kan vara orsaken till den upplevelsen. Synd att det är så svårt för K**** att få roller här i Sverige. Jag fasar för den dag K**** kommer och säger att flyttlasset går tillbaka till Minnesota.