

08 jan kl 20:00, 2008
Länge, länge har jag tyckt om det gammaldags skicket att barnen får sin fars namn med suffixet -son respektive -dotter och lekt med tanken att ha ett sådant själv. Som jag nämnde i november verkade det ju inte svårt att få till.
Det var det inte heller tack vare en suverän service från Skatteverket. I mellandagarna fyllde jag i en blankett på deras hemsida. Den 2:a januari (mindre än två arbetsdagar senare) ringde en vänlig person upp. Att få patronymikon som mellannamn gick inte för sig (det trodde jag inte heller, fast försöka duger) men som förnamn - utmärkt. Jag behövde inte inkomma med någon ny blankett utan det räckte med en överenskommelse per telefon. Smidigt!
Pappa, som visserligen inte nekade men som såg mycket tveksam ut när jag frågade honom och Mamma om de godkände att jag ändrade det de döpt mig till, såg nästan generat glad ut när jag visade honom mitt nya personbevis. Han t.o.m. sade något om att han borde lägga Karlsson till sina namn. Gulligt!