Inspelningen raspar men vad gör det. När den är över 60 år gammal får man inte ha för höga krav. RÖSTEN går inte att ta miste på. Vilken annan tenor lyckas med näst sista tonen i Nessun Dorma utan att låta som om någon tvingar tonen ur honom med kniven mot strupen. Och hör hur ljuvligt långsamt orkestern spelar i just denna version, man kan njuta av varenda ton.
Nessun Dorma är ett paradnummer för tenorer (och andra) och söker man YouTube på den titlen får man en hel del jämförelsematerial. Men Jussi är ... OJÄMFÖRLIG!