Nu blir det till att lägga sig i hårdträning!

14 jan kl 20:21, 2009

Skrivet av eva.soderman under kategorin Sång&Musik | 0 Kommentarer | Permalink

Listan med anmälda deltagare till Rysslandsturnén kom idag... Det var med viss fasa jag insåg att jag var den enda primdomran från orkestern. Himmel! Visserligen har även M******** från vår samarbetsorkester i Östergötland också anmält sig, och hon är bra, men vi spelar båda andrastämmor och dessutom sjunger jag på en del låtar. Någon Annan har tänkt, tack och lov. I slutet på mailet stod det att "Jag ska kontakta någon domra i Ryssland.". Det låter lovande, tänk, tänk om det är HAN. Nå ja, det blir väl till att spotta i nävarna sätta igång att repa ordentligt. Det har inte varit så mycket bevänt med det sedan olyckan eftersom jag har har bekymmer med att sitta. Visserligen är jag himla bra på att spela luftdomra, men den egenskapen är inte direkt åtråvärd just till detta tillfälle. Attans! ;-)

Nu finns han på YouTube!

06 dec kl 14:49, 2008

Skrivet av eva.soderman under kategorin Sång&Musik | 0 Kommentarer | Permalink

Jag har ju tidigare berättat om min store idol och förebild. Nu har någon vänlig själ laddat upp några videosnuttar på YouTube. Här är ett exempel som visar litet av "buspojksblicken" jag nämnde förut. Se hur han flinar mot sin medspelare!

Kontrasterande orkestrar

02 mar kl 11:13, 2008

Skrivet av eva.soderman under kategorin Sång&Musik | 0 Kommentarer | Permalink

Första anblicken av en rysk balalajkaorkester på en rysk scen var nästintill traumatisk. Vad det dags att lägga ner och göra kaffeved av domran? Jag återupplevde känslan när jag såg detta filmklipp med Ossipov-orkestern:

Det är inte samma orkester som den gången i Moskva då den första internationella festivalen invigdes och omgivningen inte alls grandios som då, men ändå minns jag att jag först trodde att det var en symfoniorkester som kom in på scenen, inklusive en dirigent i frack. Det var bara det att de hade andra instrument. Och så de lät sedan. Tekniken var fulländad - åtminstone i mina öron. Vackert - ja visst, men inte var det folkmusik.

Att påstå att vi skiljde oss diametralt ur alla synvinklar; tekniskt, musikaliskt och utseendemässigt, är ingen underdrift. Detta foto är taget bara några år tidigare:

Balalajkaorkestern Kazbek 1988

Numera vet jag hur det är att sitta i en stor orkester anförd av en man i frack. Det är en mäktig känsla. Men jag kan inte riktigt förlika mig med att behöva spela klassiska stycken, nej - folkmusik skall det vara! Och jag tycker bestämt att vi skall omhulda emigrantmusiken som är den tradition vår orkester är sprungen ur.