En f.d. dansstudents dagbok

Intresserade av blod och sex göre sig icke besvär. Follow Me! från 1972 har definitivt andra kvaliteter och musiken av John Barry är förföljande. Under sensommaren "ramlade" jag över enstaka klipp på YouTube och blev nyfiken (att en viss person innehar en av huvudrollerna gjorde förstås sitt till). Ville genast införliva den i min samling, men ingen av de internetbaserade försäljningsställena jag kände till (och det är en drös) hade den i sitt sortiment. Efter en del surfande fann jag så Learmedia i Kanada, ett eldorado för oss med intresse för udda filmer. Mindre än en vecka efter det att jag lagt min beställning damp DVDn ner i brevlådan.

Visst, det är en kopia av en gammal videoinspelning från TV och det syns. Men det bekymrar mig inte alls. Kvaliteten är hyfsad i alla fall. Dessutom finns numera (eller i alla fall i skrivande stund) också hela filmen tillgänglig på YouTube (en spellista finns här). Eftersom den är i bioformat roar det mig att jämföra de båda versionerna. Tänk så mycket "runtikring" som gått förlorat när filmen visades i TV!

Här ett smakrov som en av mina YouTube-vänner har totat ihop:

YouTube är inte bara en källa till nöje vad det gäller skojiga och intressanta filmsnuttar, där kan man även utbyta tankar men likasinnande (och oliksinnade ibland). Det är detta jag ägnat mesta fritiden framför datorn åt de senaste månaderna - istället för att blogga.

Mesta utbytet har jag haft med dem som är mer eller mindre besatta av Jane Eyre i allmänhet och 1973-års version i synnerhet. Boken Jane Eyre är fylld av referenser till äldre och samtida litteratur, dvs. personerna i boken kryddar sina uttalanden med citat. Det roliga med det "gäng" jag kommit i kontakt med via YT är att många är så kunniga dels i originaltexten dels i olika filmversioners dialoger att vi kan "slänga" citat till varandra.

Och nej, "my tender penchant" för Mr. J. har inte gått över - om nu någon trodde det ...

Michael Jayston som Mr. Rochester

Det här är en film som jag totalt glömt bort att jag kom ihåg. Men när jag halkade över den på YouTube minns jag att jag tyckte den var fånigare än fånigast. 1980 - eller när det nu var den visades i Sverige - var jag väl inte mottaglig för romantiken i den (trots att "Stålis" var med).

Å andra sidan är jag inte säker på att jag ändrat uppfattning om filmen även så här många år efteråt, men den kom mig att tänka på en sak; det där med att man ibland känner att man är född i fel tid. För närvarande går jag ju omkring och grämer mig över att jag inte är tjugo-trettio år äldre. Allt på grund av en viss person ...

Jag har inte funnit någon bild från mitt födelseår, men här är en från något år senare:

Här finns fler foton. Någon mer än jag som bara smälter vid anblicken?!

Mr J. har även fallit min Mamma i smaken! Speciellt kostymerad som "Mr Rochester":

För några veckor sedan visade jag henne multimediapresentationen för "The Truly Obsessed". Spontant utbrast hon - innan jag hade röjt min faiblesse - "Så snygg han är!". He-he-he ... vi har samma smak min lilla mor och jag.

Mamma kunde inte dra sig till minne att hon sett denna version förr. (Jag undrar om den någonsin visats i svensk TV.) Följden blev i vilket fall som helst att hon plockade ut "Jane Eyre" ur bokhyllan och satte igång att läsa. I lördags, då hon stannat över natten hos mig efter det att vi kom från sjukhuset, visade jag henne några valda delar från DVDn som jag körde på datorn, och idag berättade hon att det blev mycket roligare att läsa boken sedan hon sett scenerna från TV-serien. Hon t.o.m. uttryckte önskemålet att kunna se hela på TVn! (Jag måste m.a.o. ta mig i kragen och skaffa en "riktig" DVD-spelare!)

Det är en fantastisk bok och det är svårt att tro att den skrevs för mer än 160 år sedan. Jag har börjat roa mig med att jämföra de två översättningarna jag har tillgång till. Nästa steg är att läsa hela på engelska, men det undrar jag om jag mäktar med. Jag har läst valda delar och insett att jag antingen måste sitta med en ordbok i handen, alternativt ha en svensk version på sidan om. Engelska är visserligen mitt arbetsspråk, som jag använder mer eller mindre varje dag, men den vokabulär Charlotte Brontë brukar känns väldigt avlägsen affärsengelskan. Men visst skulle det vara ett bra tillfälle till att utöka ordförrådet, fast jag undrar undrar ifall man kanske skulle låta litet gammaldags ...

Förväntansfullt ilade jag från jobbet. Skulle jag få en "date" med Mr J. ikväll, på dagen en månad efter det att han första gången kom för mina ögon? Jodå, han väntade på mig med sin spelande blick, yviga lockar och sammetslena röst. Lyckan var fullständig!

Ivrigt öppnade jag paketen och där låg de framför mig, mina nya DVDer, Nicholas and Alexandra och Rebecca, nyss anlända från play.com.
Men inte fick jag tillbringa kvällen med Emilia Fox och Charles Dance inte, Rebecca-DVD:n är det nämligen något fel på. Jag borde ha anat ugglor i mossen när den inte var inslagen i plast. Skivan ser dessutom repig ut. Ledsamt, play.com brukar funka så bra annars.

Nåja, nu får jag testa returfunktionen. Och så kan jag ju i alla fall trösta mig med Michael Jayston (och Janet Suzman).

När jag var liten fick jag, som så många andra barn, kassetter med uppläsning av sagor. Den saga jag minns allra varmast är Skönheten och Odjuret ur Gåsmors sagor. Den har på något sätt följt mig genom livet och gjort att jag är mer intresserad av en persons innehåll än den yttre förpackningen. (Hrrmmm ... Jo, åtminstone dem jag möter. Att vila ögonen på Michael Jayston, Charles Dance, Sean Bean, Toby Stevens och andra som är iförda, av rollen krävande, historiska kostymeringar, är en helt annan femma. He-he-he ;-) )

Men nu höll jag på att komma ifrån ämnet! Tillbaka igen ...

Under senare hälften av 80-talet drabbade The Phantom of the Opera världen. Genast kopplade jag historien om den missanpassade Erik och den fagra Christine till sagan jag mindes som barn. Och som av en händelse; Samtidigt som "Fantomen" gick på Oscars (med Mikael Samuelsson i titelrollen) kom Disneys version av Skönheten och Odjuret. Jag såg dem båda - och blev förtrollad.

Vart vill jag nu komma med denna berättelse? Jo, att jag drog mig detta till minnes beror på ett klipp där två av favoritfilmerna i min bokhylla kombineras:

Länk till YouTube (för helskärmsläge)

(Dvs. Skönheten och Odjuret och The Phantom of the Opera.) Det känns befriande att finna att jag inte är ensam om att tycka om dem!

Alldeles förtrollad är jag. Glömmer att äta och dricka och det är med största svårighet jag tar mig samman och får något som helst arbete gjort. DVD:n är beställd och i väntan på den tröstar jag mig med de smulor andra har laddat upp på YouTube:

• Första intervjun
• Andra intervjun
• Adèles bakgrund
• Branden i Mr Rochesters sovrum
• Gäster på Thornfield
• Mr Mason har anlänt - och rest
• Jane ber om ledigt
• Frieriet
• Jane vill inte ha juveler (bild nedan)
• Kvällen innan bröllopet - och avbruten vigsel
• Övertalningsförsök som misslyckas
• Jane blir hjälpt av St John Rivers
• Återseendet - och andra frieriet

Förutom materialet på YouTube har jag hittat en lysande multimediapresentation och en hemsida dedicerad till denna version av Jane Eyre med Sorcha Cusack och Michael Jayston i huvudrollerna.

Kalla mig gärna knäpp - jag kan inte annat än hålla med!

ROCHESTER: Have you anything else to ask?
It is my delight to be entreated and to yield.
(Jane Eyre 1973, del 4)