En f.d. dansstudents dagbok

Jag är i valet och kvalet. Nu har jag återigen fått propåer av mina icke-skandinavisktalande vänner att skriva inlägg på engelska. Denna gång gäller det f.a. översättningar av det jag taggat som "Mr Rochester" och "Michael Jayston". Men att i efterhand översätta sådant jag skrivit? Nja, mycket är ju mina tankar just där och då. Med tiden har jag utvecklat både kunskaper i ämnena och åsikterna därom. Men visst skulle jag kunna återanvända vissa jämförelser som till exempel Konsten att säga adjö.

Att skapa en separat Blogg med huvudsaklig inriktning på filmer i allmänhet och kostymdito med dans i synnerhet har jag länge haft i bakhuvudet. Men vilken "värd" bör man välja? Jag har sneglat en del på LiveJournal som även är värd för gruppen L.E.R.O.

Och visst skulle LJ passa allra bäst, speciellt som mitt brinnande intresse för denne litteräre hjälte absolut inte har falnat.

En praktisk tjänst är ju att man kan lagra bilder på samma ställe. Det verkar dock inte helt självklart hos denna leverantör - om man inte är beredd att betala. Är jag det? Jag vet inte. I tillägg är jag är litet ambivalent vad gäller YT-klipp. Tyvärr "försvinner" många med tiden och det blir så trist med icke-fungerade länkar. Finns det stöd för sådana? Samtidigt känns det inte riktigt juste att kopiera det någon annan gjort och ladda upp någon annanstans. Jag skall nog leta och fundera litet till.

YouTube är inte bara en källa till nöje vad det gäller skojiga och intressanta filmsnuttar, där kan man även utbyta tankar men likasinnande (och oliksinnade ibland). Det är detta jag ägnat mesta fritiden framför datorn åt de senaste månaderna - istället för att blogga.

Mesta utbytet har jag haft med dem som är mer eller mindre besatta av Jane Eyre i allmänhet och 1973-års version i synnerhet. Boken Jane Eyre är fylld av referenser till äldre och samtida litteratur, dvs. personerna i boken kryddar sina uttalanden med citat. Det roliga med det "gäng" jag kommit i kontakt med via YT är att många är så kunniga dels i originaltexten dels i olika filmversioners dialoger att vi kan "slänga" citat till varandra.

Och nej, "my tender penchant" för Mr. J. har inte gått över - om nu någon trodde det ...

Michael Jayston som Mr. Rochester

Mr J. har även fallit min Mamma i smaken! Speciellt kostymerad som "Mr Rochester":

För några veckor sedan visade jag henne multimediapresentationen för "The Truly Obsessed". Spontant utbrast hon - innan jag hade röjt min faiblesse - "Så snygg han är!". He-he-he ... vi har samma smak min lilla mor och jag.

Mamma kunde inte dra sig till minne att hon sett denna version förr. (Jag undrar om den någonsin visats i svensk TV.) Följden blev i vilket fall som helst att hon plockade ut "Jane Eyre" ur bokhyllan och satte igång att läsa. I lördags, då hon stannat över natten hos mig efter det att vi kom från sjukhuset, visade jag henne några valda delar från DVDn som jag körde på datorn, och idag berättade hon att det blev mycket roligare att läsa boken sedan hon sett scenerna från TV-serien. Hon t.o.m. uttryckte önskemålet att kunna se hela på TVn! (Jag måste m.a.o. ta mig i kragen och skaffa en "riktig" DVD-spelare!)

Det är en fantastisk bok och det är svårt att tro att den skrevs för mer än 160 år sedan. Jag har börjat roa mig med att jämföra de två översättningarna jag har tillgång till. Nästa steg är att läsa hela på engelska, men det undrar jag om jag mäktar med. Jag har läst valda delar och insett att jag antingen måste sitta med en ordbok i handen, alternativt ha en svensk version på sidan om. Engelska är visserligen mitt arbetsspråk, som jag använder mer eller mindre varje dag, men den vokabulär Charlotte Brontë brukar känns väldigt avlägsen affärsengelskan. Men visst skulle det vara ett bra tillfälle till att utöka ordförrådet, fast jag undrar undrar ifall man kanske skulle låta litet gammaldags ...

Historien om Jane Eyre fortsätter att sysselsätta mina tankar och som jag nämnt förut är det speciellt en version som jag fattat tycke för.
Jämförande studier är dock alltid intressant att ägna sig åt (blev väl lite yrkesskadad av alla dansuttolkningsuppgifter på DH). En av många favoritscener är i mitt tycke när Jane skall be Mr Rochester om ledigt för att hälsa på sin sjuka moster. Här kommer exempel ur de tre miniserierna gjorda av BBC. (Jag tycker f.ö. att det är orättvist att jämföra TV-serier med långfilmer, det är oftast till de senares nackdel eftersom de inte har lika gott om tid att skildra historier.)

Jane Eyre 1973, Sorcha Cusack & Michael Jayston

Jane Eyre 1983, Zelah Clarke & Timothy Dalton

Jane Eyre 2006, Ruth Wilson & Toby Stephens
UPPDATERAT då klippet tagits bort från YT. Kolla denna länk istället: Jane Eyre: Money Matters & Flirting

Visst är de olika men ändå lika?

Det som är mest intressant att jämföra mot är - förstås - originalet, Charlotte Brontës egna ord. Att ta med allt här blir väl långt så en länk till The Brontë Sisters Web där man i finner texterna till ett flertal böcker, blir lösningen. Ursprunget till ovanstående scen finns i Kapitel XXI, från ungefär rad 25 till rad 103.

Olika manusförfattare har fastnat för olika saker (konstigt vore väl annars) och det verkar som om de lagt till egen dialog för att förtydliga hur de har tolkat undermeningen i dialogen. Bäst tycker jag att det kommer fram i slutreplikerna, när Mr Rochester ber Jane undervisa honom i hur man säger 'adjö'. På sätt och vis visar också detta lilla meningsutbyte skillnaderna i de tre versionernas gestaltning av huvudpersonerna; 1973-års Jane ser oftast på Mr Rochester med oskyldig blick med en glimt humor i botten och hon är inte rädd att ge svar på tal när situationen så kräver det. Han lyckas genomgående att med hjälp av blickar och röstlägen, få fram en undermening i replikerna. Samspelet dem emellan är glimrande!
1983-års Jane ser ofta försagd ut och det fungerar bra med tanke på motspelaren. Denne Mr Rochester är den som jag tycker är mest "byronic" ('mad, bad and dangerous to know' osv.). Han är ofta vresig och man får inte samma känsla av vänskap mellan de båda som i den tio år äldre versionen.
Jane av 2006 års modell är bra, dock tycker jag att hon ibland har en litet för "medveten" blick för att spela en flicka på 18 som har levt ett nästintill klosterlikt liv. Men samspelet med Mr Rochester, som här är ett mellanting mellan sina föregångare, är nöjsamt att se. Det hade varit fantastiskt att se vad de kunde ha gjort av rollen om de fått 1973-års manus. Jag är inte så värst imponerad av den som svängde ihop detsamma till den senaste versionen. Just scenen i exemplet är hyfsat OK, men det finns andra som får mig att vilka slänga något på TV-rutan.

Som jag nämnt förut (juni 2006 och februari 2007) är filmerna om Richard Sharpe ett nöjsamt tidsfördriv. Sean Bean tog andan ur mig redan när jag först såg honom - eller lade märke till honom rättare sagt - som Vronskij i Anna Karenina. En annan av mina favoriter är Toby Stevens. I senaste Sharpe-filmen, Sharpe's Challenge, möts de två. Först "vänskapligt":

Länk till YouTube (för helskärmsläge)

Sedan med dödlig utgång:

Länk till YouTube (för helskärmsläge)

I Sharpe's Challenge gestaltade TS en fasansfullt grym och från engelska armen deserterad löjtnant i tjänst hos en rajah, så det är förståeligt att Richard Sharpe tog död på honom. Fast jag var glad över att i mellandagarna återse TS i den långt mer sympatiska rollen som Edward Fairfax Rochester i den senaste versionen av Jane Eyre. *suckar djupt* Så ledsamt att "Mr Rochester" bara är en imaginär person.