Har städat som en tok fylld av ett jävlaranamma! Skönt det är att se klart. Att inse att om man inget har har man inget att förlora. Jag har inget att förlora på att sätta ner foten. Protestera. Jag är ändå ute i kylan.

Men jag är jag och det kan ingen ta i från mig.

Jag kan vara oerhört tålmodig. Snäll. Hjälpsam. Men jag lever aldrig själv i en relation mer. Det har jag redan testat med nedslående resultat.

Jag får finnas. Jag får tycka. Jag duger. Jag är kompetent. Jag är värdefull. Passar jag inte så får man lämna mig.

Jag är osedvanlig tillfredsställd över livet idag. Och lite bakis.

Fick lite "egentid" eftersom Konsulten tog sonen till bandyn idag. Egentiden ägnar jag åt att städa köket... Det ligger tre ungdomar och sover så jag dammar och fejjar och torkar. Jag vet fan hur man roar sig.

Föreställningen var helt ok. Så när som på ett skämt om getsex. Jag är skittrist men jag tycker att det är obehagligt att skämta om övergrepp. Oavsett om det gäller människor eller djur. Det kanske var kul 1942 men idag? Hela salongen skrattade hysteriskt. Jag blev helt stel och kände hur respekten för en oerhört kompetent person sjönk som ett ankare på finlandsfärjan.

Men i övrig var det kanon.

Men... eftersom jag inte gillade getsexet så förstörde jag ju allt dvs hela kvällen, hans liv, hans glädje och gud vet vad... sa konsulten... som bråkade om det hela vägen hem. Tydligen förstör jag allt jämt och nu var han trött på det här. Det var för jobbigt att ha en relation där man bråkar jämt. Bråk = att jag talar om att getskämt inte finns på min karta över roliga ting. Sen fick jag hela vårt liv smetat i ansiktet. Hur negativ jag är. Hur jag ständigt letar bråk. Hur ansträngande det är för honom osv osv osv

Hade jag haft en pistol hade jag skjutit honom redan i korsningen kammakargatan/sveavägen.

Så jävla orättvist. Och det talade jag ju om. Hur jävla less JAG är på att få skit för allt hela tiden. Hur jag ständigt får huka för hans humörväxlingar. Hur satans trött jag är att få höra samma repiga LP-skiva om hur hans liv och relationer alltid sett ut (usla)

Vem bryr sig?

Jag nådde en gräns och hade inte sonen legat och sovit i soffan hemma hos konsulten hade jag packat ihop mitt pick och pack och dragit. Jag har gränser.

Vi ägnade några timmar åt att dricka vin med dotter och hennes väninna som var barnvakter och sen la vi oss. I morse låtsades han som ingenting. Han drog iväg med sonen till Flemmingsberg och tyckte att jag skulle ta lite egentid...

Jag orkar inte med dessa tempoväxlingar. Jag orkar inte ta skit för allt. Det börjar bli för svårt för mig det här. Som Hurryville skrev: Jag är så jävla above sånt här.

Hur överlever människor vardagen?

Jag har inget emot vardag, det är lixom vardag nästan varje dag men vissa veckor så bara spyr jag. Spyr för att livet rinner bort. Vad hade jag förväntat mig egntligen?

Vad gör alla andra familjer? Har dom det likadant? Jobbar dom, hämtar på fritids, handlar, lagar mat, kollar lite på tv och sover? Mår dom bra av det? och i såfall - varför blir jag så jävla mentalt uttorkad av ett sånt liv?

Jag är trött på alla jävla skitprogram på tv. Dom dansar och sjunger och åbäkar sig och det ska röstas och "hela svenska folket ska vara med" och är det inte det så är det insamlingsgalor eller Beck (hur många jävla avsnitt finns det???) eller något annat skräp. Fast det spelar ingen roll för jag är så otroligt sovatrött om kvällarna.

Och den man lever med. När smyger det sig på att samtalsämnena tar slut? Att alla konversationer bara avhandlar inhandling, bilskjutsar och tvättstugetider. Så var det ju aldrig i början när varje liten detalj var rolig att kommunicera kring. Vart tog soffhånglet vägen och varför ersattes det av en snabb puss i förbifarten?

Det är sånt jag vill veta. Hur folk överlever. och varför.

Och varför jag gör det här om och om igen. Jag måste ju vara:

A/ otroligt naiv

B/ oerhört korkad

C/ precis som alla andra stackare

Nej, livet är inte orange idag. Det är beige. Kaffelattebeige och jag kräks på det.

...med det har jag inte. Tydligen testas något larm på avdelningen. Eller så larmar det. Ingen har snackat med oss.

Men jag blir galen av ljudet. Kanske är det tinnitus iallafall?

Ger mig av mot macken och handlar cigg och hoppas att det är tyst när jag kommer tillbaka.

"Ingen rök utan cigg"

Kollegan har kommit på hur man snabbast får in mig på hans kontor när han behöver hjälp...

Och det funkar hahahaha

Ny teknik är inte alltid mest funktionell

Det är fredag. Äntligen. Nu får jag äntligen bli lite hemmautbränd. Det är onekligen jobbigare att vara ledig än att jobba och då har jag ändå rätt så mycket på jobbet just nu. Det kallas "livet" antar jag.

Kvällen bjuder på Peter Carlsson och blå grodorna på Scala teatern så barnvakt är ordnad. Det gäller bara att orka hålla ögonen öppna, fredag är den dag då jag brukar vara absolut tröttast. Vi bokade biljetterna i oktober och då fanns bara restplatser kvar. Otroligt.

I en påse på jobbet ligger 2 påsar kycklingklubbor. Hittade dom i frysen imorse (den extremt överfulla frysen) och tog med dom för att kunna tillaga dom hemma hos Konsulten i väntan på barnvakten. Det vore katastrof rent doftmässigt om jag glömde kvar dom på kontoret i eftermiddag. Hur fan ska jag komma ihåg dom?

Imorgon kl 08 väntar innebandymatch för sonen i Flemmingsbergshallen. Det var lördagens sovmorgon... Söndagen bär med sig uteträning i Gubbängen kl 09. Och sen - sen är helgen slut och klockan kommer att ringa halv sex som vanligt mån-fre.

Men jag antar att dom flestas liv ser ut så här. Vakna, jobba, hem och fixa middag, läxläsning, träningar för ungar, dusch, sömna, vakna osv...

Jag behöver hjärngymnastik. Utmaningar rent mentalt. Min hjärna börjar se ut som ett russin. Uttrorkad i brist på aktivitet.

Eller som det stod i sms:et jag fick igår "det ska vara vin, skratt och lite naket"

Ja tack. Just nu är det mest kaffe och vardagsliv.

Jag visste att alla erbjudanden om att betala för resor och sånt skulle slå tillbaka och därför gillar jag inte när jag inte kan betala för mig själv.

Det är inte ok att snäsa åt mig för att man har problem med att söka på internet (internethandikappad) och sedan förklara det med att "ja, ursäkta - jag sitter faktiskt och försöker leta efter det jag ska betala under vår semester"

Kanske borde jag gå putsa lite skor och stryka några skjortor i ren tacksamhet? Massera ryggen? Klämma pormaskar eller bara le behagligt.

SFHB

Jag har funderat mycket idag. Tankarna har gått som vattnet slår sig fram över stenarna vid Kukkolaforsen.

 Det känns bra.

 Att tänka.

 Mycket bra.

 Och aldrig vill jag berätta för någon vad jag tänkt.

 Det är ovanligt.

Jag sitter vid datorn och jobbar frenetiskt (ja, det händer ibland) när världens mest fantastiska sms-vän (sedan många år tillbaka och som jag lärde känna här på Passagen en gång) skickar ett mess. Jag svarar och vi "talas" vid ett tag och jag inser att mitt i allt jobb, mitt i det trassliga livet, mitt i vardagen skrattar jag för mig själv.

Det är ju så människor ska fungera. Man ska få varandra glada. Av skratt. Skratt ger livsglädje. Skratt ger ork. Skratt ger fina rynkor runt mun och ögon. Skratt gör det svarta färgglatt.

Vi borde skratta mer. Skratta mer tillsammans med andra. Det är ett oöverträffat sätt att må bra på.

Jag äter inte polly men jag saknar smaken av polly.

Det är väl en slags diet det med.

Kom hem. Funderade på mat eller rättare sagt vad jag skulle göra av 1 kg fläskfärs. Placerade sonen vid köksbordet och bestämde mig för köttfärssås. Heter det fläskfärssås? La i massor av vitlök, aijvar och spiskummin tillsammans med krossade tomater och tomatpuré och lät koka 90 minuter innan jag hällde i en stor burk creme fraiche och lät det koka 30 min till. Gott.

Konsulten som var på besök hemma hos hans gamla mor igår - hon som odlar mer grönsaker än vad halva Stockholm förmår att göra av med - kom hem med en påse innehållande sylter, marmelader, aroniasaft, vaxbönor, gröna bönor, morötter, krusbär, blåbär och gud vet vad. Bönorna och morötterna kom till användning idag och vi käkade dom till fläskfärssåsen.

(Min frys är så full att lådorna knappt går att öppna)

"Vad enkelt och gott" sa konsulten om middagen. Enkelt och enkelt, jag kokade såsen i nästan 2 timmar och kryddade och smakade av...

Nu ska jag kolla på Biggest loser. Deltagarna, som annars brukar vara snälla och ödmjuka i just den här reality showen, har i denna omgång ägnat sig åt obehaglig vuxen mobbing och jag vill fan att alla elaka jävlar ska gå upp i vikt istället för ner. Vänlighet borde väl löna sig?

Var jag naiv nu? Igen.

Kajan modebloggar och jag vill absolut inte vara sämre, så jag gör ett collage över dagens outfit!

Jag tror att fleecenopprighet och naturlig smuts av typen olja och fett kommer stort nu under våren. Fan vad snygg jag är på jobbet. Måste nog gå hem så att kollegorna kan känna sig bekväma i deras enkla klädsel.

Längst till vänster är anslagstavlan för sonens klass 1 C. Ni ser mängden information? Bilder på klassen? Veckolappar? Så där har tavlan sett ut sedan terminsstart i augusti 2009.

Vet inte vad Sköndalsskolan har för mål vad gäller information till föräldrarna men i 1 C verkar det ju inte hända så där överdrivet mycket...

Gårdagen tillbringades på min gamla arbetsplats. Intressant. Det mest intressanta var när jag beökte pressbyrån i Alvik och köpte kaffe och cigg och grabben i kassan sa "du brukar inte ta någon bulle till kaffet" Rätt! Jag slutade handla på pressbyrån i april 2008. Snacka om bra minne.

Tillbringade tiden mellan 08 och 15:30 i en hytt. Aktiverade spårvagn. Avaktiverade. Aktiverade. Avaktiverade. Osv. I flera timmar. Hann läsa ut Veronika bestämmer sig för att dö medan jag väntade på order om att aktivera och avaktivera och kände det lite som när jag jobbade i trafiken och hann läsa på arbetstid. Fast nu bloggar jag ju på arbetstid...

Kom lite senare till fritids och hade en diskussion med sonen som "tappat" bort sina läxor. Bestämde att det tyvärr inte blir någon fotbollsträning idag för idag ska läxorna göras. Han orkar aldrig på torsdagar (blir för sent efter onsdagens fotboll) och på fredag ska läxan lämnas in... Nu får jag bara hoppas att han (med ett redan nu uselt manligt minne) kommer ihåg att be fröken om nya papper. SUCK!

Annars är det ok. "Ok" inte mer än ok men ok får räcka. Jag har så jävla många i-landsproblem som jag inte ens orkar tänka på.

Jag älskar den här bloggen. Det är just sådana artiklar i tidningen som fångar mitt intresse. Jag antar att folk själva ringer in och föreslår att tidningen ska skriva om det hela?

Men när jag läser detta känns det som om jag inte har ett endaste problem i världen