Jag ska köra spårvagn hela tisdagen. Fan, jag kommer inte ihåg hur man gör hahahaha

Hoppas att ingen på vårt HQ läser detta. Nå, jag ska inte ha trafikanter utan fixa provkörningar inne på depåområdet men just nu känns det ganska blankt. Hur var det man gjorde????

Kan man glömma sånt? Det borde väl vara som att cykla? Har man lärt sig så borde man minnas. Och ja - jag har behörighet att köra. Det är inte samma sak som att minnas hur man gör...

Jag tappade orken. Orken på jobbet. Orken på att gå hem. Orken att fixa mat. Orken. Borta.

Livet känns som en massa kablar som inte leder någonstans.

Skullle inte livet bli enklare när man blev vuxen?

Jag minns inte ens vad jag tycker är roligt längre. Förutom att laga käk då men idag har jag ingen lust till det heller.

Fantastisk god t.o.m och vinet lirade bra till.

Sen var det resten av kvällen.

Hallå, jag kanske har lite för höga förväntningar på folk (LÄS: konsulten) men va fan, om man fixar god mat och försöker ha en trevlig kväll så ORKAR jag inte med någon som sitter i soffan och tycker att livet är skit sen. Hur svårt kan det vara att vara glad över dom små tingen i livet? Hur svårt kan det vara att uppskatta något som inte kan mätas i pengar?

Just nu känns det jävligt trist att leva med någon vars enda glädje är att konsumera eller att trigga hjärnan via extrema aktiviteter. Jag är ingen extrem aktivitet. Jag är människa men jag är tydligen för tråkig. För tråkig för att man ska uppskatta mitt pladdrande och mitt sällskap en kväll.

Duschade och gick och la mig och läste strax efter åtta. Somnade tidigt. Behövde det.

Sa inte så mycket i morse utan jag drack mitt kaffe och drog till jobbet. Blir det inte bättre än så här så lockar min lägenhet nära motorvägen jävligt mycket - eller som konsulten sa igår när jag surnade till över att jag inte ser någon framtid för oss "Framtid tillsammans? Jag tänker inte sälja min lägenhet för att flytta till en skokartong* intill motorvägen".

Ursäkta men det finns inte ens på min karta att flytta ihop. Det var ett slag under bältet. Hårt slag. Min lägenhet är min första egna lägenhet och ja, den ligger i förorten, vi bor trångt och Nynäsvägen passerar 1.5 km bort ungefär men den är min och köpt utifrån mina förutsättningar.

Kan inte bestämma mig om jag är helt tom eller dödsledsen. Jag är iallafall trött på att inte räknas.

*Det visade sig att han inte talade om min lägenhet utan om dom småhus som finns till salu i den förort där jag bor men hur fan ska jag veta det om man inte säger det? Läsa tankar är inte min starka sida. Fast då var det redan försent. Allt är försent.

Vaknade när klockan ringde 10:58. Drack kaffe, åt äggröra, läste DN och kollade in meddelanden på jobbmobilen.

Gick ner på stan. Härligt solsken. Funderade lite på kvällens middag och utgick från rödbetorna och ostarna som fanns hemma. Det resulterade i 1 kg lammfärs från handlaren i Hötogshallen, en flaska italienskt vin - helt oprovat av mig + en del andra tillbehör från ICA.

Så till middag blir det fetaostfyllda lammfärsbiffar serverad med mozzarella och bacongratinerad rödbeta.

Jag är hungrig redan nu!

Passade på att inhandla mat till fredag med. Då blir det indiskt lamm. Hittade alla kryddor jag behövde. Tror aldrig jag använt hela gröna kardemummakapslar tidigare. Hmmm... Sa jag att jag älskar att laga mat?

Vet inte hur normalt det är att ägna 90% av dygnets timmar till att tänka på mat. ett är då säkert - mitt lårmått skvallrar om intresset

Ok, man kanske inte ska skriva om allt men jag kom att tänka på det igen när jag såg Cougar Town (heter det så?) och Cox's vaxning av underlivet.

Läste nåonstans att borttaning av kvinnligt könshår skulle vara en klassfråga dvs det ansås vara lite billigt att se ut som en utvikningsbrud. Då måste alla kvinnor i Borlänge varaa av fin klass för i duschrummet på Äventyrsbadet i Borlänge kändes det som om jag flyttades 40 år tillbaka i tiden och befann mig på badhuset i Haparanda 1971. Jag hade faktiskt glömt hur helt oansade kvinnobuskage ser ut.

Intressant med så regionala skillnader.

Ingen idé att öppna en vaxningsstudio i Dalarna.

Hann sova eller fel kunde sova i två timmar, det bör räcka för att orka med nattens jobb. Skiter i att åka bil, ska bli skönt att promenera genom stan när vi väl är klara i natt.

Fast jag måste erkänna att sängen lockar mer än att stå i en tunnel hela natten. Om katten själv fick välja så skulle hon ta sängen.

Konsulten lagade middag, någonslags indisk mat - vi har matutmaning denna vecka och det är att hela veckan laga maträtter vi aldrig lagat förr. Stackarn var väl inte helt pigg efter gårdagen han heller men han lyckades åstadkomma fantastiskt käk. Jag åkte på tvättstugan...

Tror att jag kanske slumrar lite på soffan innan jag drar iväg för att jobba eller så hämtar jag tvätten i källaren.

I morgon ska jag försöka hålla mig i från kontoret och bara svara i telefon om folk söker mig. Tror att jag drar till Hötorgshallen och ser om jag hittar några intressanta kryddor till maten i veckan. Finns det elektriska wokar nuför tiden? Är lite sugen på en sån. Någon som vet?

Men igår hände det iallafall. Det känns i skallen idag. Mycket.

Jag är trött och oinspirerad och ska snart ta lunch. Har jobbat som fan just för att bevisa att jag inte alls blir dålig av att dricka rödvin och vitvin och rom i alldeles för stora mängder en måndag.

Med lite tur måste jag ut och jobba i natt. Vill inte. Fast då kan jag ju gå hem och sova snart. Kanske det bästa som kan hända mig. Bortsett från tvättstugan ikväll då... men den får nog Konsulten sköta. Han som om möjligt mådde ännu sämre än mig i morse hehehehe

...men han var onekligen i fin form i går. Det var igår. I dag är en annan dag.

Soppa på svart trumpetsvamp - gjord!

Kycklingen till caesaesalladen - gjord

Dressing till caesarsallad - gjord

Parmesanost hyvlad

Diskmaskinen körs

Soporna ute

Duken i köket - bytt

Sängen bäddad

Kaffe i magen

Vardagsrummet är fullt av skidgrejor och pasckning - Konsultens jobb att städa det

Vinet på kylning

Det kan inte bli mer organiserat än så här

Jag blir mindre och mindre engagerad i just jämställdhet ju äldre jag blir. Borde det inte vara tvärtom?

Kanske för att jag blir mer och mer ego.

Kanske för att jag som lever i Sverige faktiskt kan kosta på mig att inte bry mig så mycket?

Kanske för att jag så när som en kort period som undersköterska alltid jobbat på arbetsplatser med mest män?

Kanske för att jag fått barn med män som inte sett det som problem att ta hand om avkomman?

Kanske för att jag föredrar att vara den som lagar mat hemma?

Kanske för att städning inte intresserar mig så mycket?

Kanske för att jag aldrig behövt slåss för min rätt?

Kanske för att jag ser det som en självklarhet att kvinnor och män behandlas på samma sätt trots våra olikheter?

Kanske för att jag är bra på att ta för mig när det behövs - precis som män är?

Jag är nog lyckligt lottad som sluppit dåliga erfarenheter. Eller så kanske jag är just så anpassad som kvinnor ska vara...

Vi hade kanontur med vädret!

Strålande sol i 3 dagar, klarblå himmel och fantastiskt roligt.

7 åringen som fegat dom två tidigare gångerna när vi åkt skidor släppte i alla svarta backar, plogade sig ner och skrek "jag är Anja Person"

Själv är jag rädd för branta backar... "Titta på utsikten istället för ner" sa Konsulten men vad fan hjälper det? Nackdelen är att ner måste man när man väl valt backe...

Träningsvärken har varit smärtsam. Det hade behövts en gaffeltruck för att vända mig i sängen natt mot lördag och söndag.

Vi hann också med några timmar i Maserhallen - äventyrsbadet i Borlänge och där tillbringade jag långa stunder i bubbelpoolen. Skönt för en ledbruten kropp!

Det trista är att fyra dagar gick så otroligt snabbt. Varför går inte jobbveckor lika snabbt?

Jobsbo vandrarhem

Ibland undrar jag hur folk som startar vandrarhem tänker "oj, nu har jag hittat ett sätt att tjäna jättemycket pengar på folk som är snåla nog att vilja bo på vandrarhem istället för hotell" typ?

Vi valde vandrarhem eftersom jag gillar att fixa mat själv. Inte så mycket av ekonomiska skäl utan för att vi äter annan typ av kost som vi gillar att laga till. Då funkar det inte att komma till ett vandrarhem som har massor av familjer boende där och bara en spis. EN spis? Hur tänkte dom nu? Men spisen skulle säkert matcha dom små kylskåpen som knappt gav plats för folk att placera sin mjölk i... Det fanns EN kaffebryggare som f.ö vann OS i långsam bryggning. Tänk det och ca 20 personer som vill äta middag och koka sitt morgonkaffe ungefär samma tid.. Nä. Det funkade inte. Så vi valde frukostbuffé för 65 kr per person... och där låg tydligen förtjänsten för paret som skötte vandrarhemmet. Bilden på hemsidan hade inget med verkligheten att göra... Uruselt för 65 spänn.

Säkert ett bra vandrarhem om man är dom enda som bor där men under sportlov intill en skidbacke? Aldrig igen.

Men det fanns bra luncher i backen. Både skidhotellet och toppstugan serverade bra käk för ca 350 spänn för två vuxna och ett barn - helt ok!

Det var gnället. Tänkte bara varna för Jobsbo utifall att ni tänkt besöka krokarna... På tal om krokar - varför inte ha fler hängare i rummen? Två hängare i ett trebäddsrum? Var hade dom tänkt att man skulle hänga fuktiga skidkläder?

Äh, jag är bortskämd. Vandrarhemmet i Ängelholm där jag bodde en månad förra året var kanon, i världsklass! Det rekommenderar jag verkligen.

Fick lite ont i magen igår när en av mina gubbar ringde och sa att han blir hemma en vecka till. FAN. Det är inte  helt lätt att hitta en ersättare för honom. Lyckades trixa till det den här veckan och pustade ut... det skulle jag inte gjort men nu är det ordnat! Skönt! Tack Strukton.

Nu är det bara resten kvar. Väntar på samtal från en entreprenör innan jag kan koppla av helt dvs ägna mig åt jobbet i normal takt.

Vid 13 tiden drar jag mot HQ på möte och sedan ska jag jaga tag i en merinoullströja till sonen. Han behöver en inför skidåkningen i helgen. Och jag får inte glömma ullinnersulor till mina pjäxor och underlagskräm. Inte till backen men till vardagslivet. Lite pyssel alltså. Sen har jag semester i två dagar. Första gången i mitt liv som jag har sportlovsledighet och då har jag ändå jobbat heltid sedan 1984. Hurra!

Livet förändras ibland.

Konsulten lovade att hämta sonen på fritids. Så slipper jag åka kors och tvärs genom stan. Hmmm.... fast det får han göra istället men han hade bara ett möte idag.

Mycket trixande för att få vardagen att fungera. Men det går. Om man vill.

I helgen bor vi på vandrarhem i Jobsbro.

Det är svårt när man inte delar drömmar med den man lever med. När det innebär att man måste gå skilda vägar om en förverkligar sina drömmar. Finns det då någon idé att fortsätta eller ska man fortsätta tills det blir ett faktum?

Konsulten har ett mål. Att avveckla firman. Sälja lägenheten. Och flytta till Frankrike. För att kunna åka skidor på vintern och enduro på sommaren. Så länge hans kropp håller. En bra dröm. Ett bra mål. Men inte en del av mina drömmar. Han har alla möjligheter att göra detta.

Jag har ingen firma att avveckla. Jag har varit anställd hela livet. Jag har inga färdigheter som gör att jag kan ta ströjobb och leva på det. Ingen fin lägenhet att casha in en massa pengar för så att jag har ett startkapital. Jag har ett barn som är sju som bor varannan vecka hos mig. Så ser mitt liv ut och kommer att se ut många år framöver.

Så vad gör man? Lever tills man säger adjö och går skilda vägar?

Jag vill bara ha ett vanligt och lugnt liv. Ett liv som passar dom förutsättningar som råder. Jag önskar att jag hade en man i mitt liv som hade gemensamma drömmar med mig. man kan inte lyckas jämt. Men någon gång, snälla universum - någongång???

...underst i fruktskålen. Dom måste bli mat idag. Lite akut. Lessna paprikor gör sig inte så bra färska (otillagade) men fyllda och värmda så syns det ju inte.

Tittar jag på vad jag handlade från "matäffären" förra veckan så finner jag ingredienser till ungsbakade paprikor med fetaköttfärs. Bra alternativ istället för köttfärssåsen jag tänkte laga.

700 gram blandfärs
400 gram fetaost
hackad persilja
svartpeppar
örtsalt

1 burk krossade tomater
1 en grönsaksbuljongtärning
2 tsk paprikapulver
1 tsk spiskummin
sambal oelek efter smak
örtsalt
oregano
vitlöksklyftor (pressade)

Blanda köttfärs med smulad feta och kryddor. Fyll paprikan. Jag brukar fylla halvor. Antar att det går lika bra att bara ta bort ett lock. Gör som du vill! Blanda alla saker till tomatsåsen ordentligt och lägg sedan i paprikorna. Baka i ugn i 200 grader 40-50 min. Lämpligtvis medan man tittar på Top Chef på 3:an...

Till det blir det en vanlig sallad med lök och tomat och gröna blad + grapefruktklyftor.

Ev fixar jag en "dippa" av ph-ost blandat med sambal till.

Tänkte på ensamma pappans blogg där han uttryckte sig nedlåtande om en cyberdate han hade och det blev värsta diskussionerna. White trash. Vilka är det?

Kollade vad Wikipedia säger om White trash: ....viss mån har begreppet white trash sökt sig till Sverige, där det förekommer som nedsättande uttryck om etniska svenskar med låg social status. Ibland talas det exempelvis om WT-namn eller white trash-namn, vilket syftar på att föräldrar med en lägre social status oftare anses välja mera udda och trendiga och inte sällan amerikanskklingande namn åt sina barn.

Stereotypiska kännetecken för white trash innefattar bland annat kort utbildning (högst en praktisk gymnasieutbildning), begränsad allmänbildning och ett ointresse för samhällsfrågor. Livstilen kan inkludera tidigt föräldraskap, barn med olika partners, långvarigt bidragsberoende, rökning samt alkohol- och ibland drogmissbruk. Utseendet kan vara förknippat med igenkännande klädsel (exempelvis urtvättade och illasittande träningsplagg), hemfärgat hår, tatueringar och piercingar samt bland kvinnor antingen starkt överdriven eller ingen make-up...

Tänkte på Varulvens blogg där han å väninnans vägnar efterlyser män med hjärna.

Vilka är vi och hur blir vi dom vi är?

Jag har:
låg utbildningsnivå (praktisk gymnasieutbildning...) jobbat i låglöneyrken fram till 2008
piercingar - om än borttagna i år
4 barn med 2 olika fäder (fick första vid 22 års ålder)
Jag röker
Jag har alltid hemfärgat hår och har i perioder haft stark make-up och en hemgjord tatuering...

Vad säger det om mig som person? Vem borde jag välja som partner? Finns det regler för sånt? Kan man bedöma mig utifrån dom uppgifterna? Kan man utifrån ovanstående uppgifter säga hur mitt hem ser ut? Hur mina barn kommer att lyckas i livet? Vilka mina intressen är? Min musiksmak? Vilka böcker jag läser? Om jag är helt obildad?

Är det bättre att:
ha högskoleutbildning? Fint jobb?
ett hål i vardera örat?
få barn sent i livet?
färga diskreta slingor hos frissan?
måla sig "naturligt"?
Inte röka men kanske ta andra droger i fina kretsar?

Vad säger det om personer med dom kvalifikationerna? Är dom bättre? Gillar dom annan slags litteratur? Har dom större samhällsintresse? Mer hjärna? Lyckas deras barn bättre? Är dom mer bildade (inte UTbildade utan bildade)

Om jag letade efter en man på en datingsida, vem skulle jag då duga åt? Mannen som gillar OS, öl, dataspel och allmänt bröl? Akademikern? Den finkulturella?

Jag minns inte hur många gånger jag känt av fenomentet på tillställningar där "de andra" tillhört kategorin utbildade. Hur nedlåtande folk kan vara utan att ens känna mig. Och då tillhör dom kategorin "bra" människor. Just det. Ofta tror jag inte ens dom är medvetna om hur dom låter. Jag hoppas att dom är omedvetna om det.

Tänker ofta på det när jag träffar Konsulten och hans vänner/bekanta. Dom är inte som jag. Det känns. Det går inte att komma ifrån. Men går det att göra något åt det? Måste man bevisa något? Någonsin?

Funderar bara...