Det är lätt om man har ett manus att följa!

28 feb kl 16:22, 2010

Skrivet av evilette under kategorin relationer | 9 Kommentarer | Permalink

Kattlådan skriver om längtan efter den där kärleken som känns, med en fantastisk man, underskön som får en att darra av lust, om glädjen att göra saker tillsammans. Där varje sekund utan varandra är en förlust. Precis som i alla fina Hollywoodfilmer vi matas med. Ni vet dom där filmerna där folk läser och agerar utifrån ett manus. Allt är lätt om någon skrivit ner handlingen först och omtagningar kan ske med kanske en kaffe mellan tagningarna och lite nytt smink. Eller en fet check efter avslutat dravel och en kroppsstand-in i närgånga scener - en utan celluliter.

T.o.m Konsulten har en sån bild av att just så är kärleken. Gah! (därför räknas inte det här som vi har som kärlek) Den med stort K. Tjoho. Välkommen till världen. Den verkliga världen med snoriga näsor, ungar som ska på träning, matkassar som ska släpas, vardagsrumsmattor som ska dammsugas, räkningar som ska betalas, vänner som inte får glömmas bort, ugnar som ska rengöras, relationer som ska vårdas, oönskad hårväxt som brer ut sig på medelålders kroppar och och och och

Det här är livet. Och visst kan det finnas stunder då det svindlar till men det är vardag nästan jämt, vardag många fler timmar i månaden än vad det är helg och semestrar och kärlek à la Hollywood.

Är det så tokigt? Kollade på  Pappa Fares (när han var hos Skavlan) som skrattande sa att han inte alls var kär i den flicka hans pappa valde ut till honom. Hon som varit hans fru i över 40 år nu "det kom sen" typ när ungarna började droppa ut. Vilken schysst syn på relationer. Det behöver inte kännas mest i början!

Det behöver inte vara små änglar som droppar hjärtan och inga rosenblad i sängen eller champagnekvällar på tu man hand. Det kanske bara behöver en vilja att få vardagen att funka som i ett team? Eller är det omodernt?

Eller så är det "surt sa räven" för bristen på Hollywoodkärlek är stor här.

Är det så här jag vill leva? I en relation där viljan att få vardagen att fungera smidigt är större än romantiken? Typ 90000000 gånger mer praktiskt än något annat. Och varför måste jag då med jämna mellanrum försvara det för mig själv? Missar jag något viktigt eller har jag kommit på något viktigt?

 

 

Host host

28 feb kl 09:35, 2010

Skrivet av evilette under kategorin Blandat | 11 Kommentarer | Permalink

Hade jag fått en krona för varje gång jag hostat i natt så hade jag nu varit rikare än Bill Gates. Typiskt - jag får sonen att sova bra och sen börjar min hosta. Hostade i det närmaste oavbrutet mellan 01 och 05. Det gör ont i revbenen. Ont i halsen och jag är dödstrött.

Kollade på reseplaneraren hur lång tid jag måste avsätta för att åka kollektivt och mata katter. 3 timmar och 20 minuter. Och det kräver att jag är snabb med matningen.

Så undrar folk ute i landet varför man måste ha bil i Stockholm? Gissa. Jag ska alltså åka 2 x 21 km. Inte mil. Kilometer.

Men jag har tur ändå eftersom dottern tar sonen på innebandyträningen, annars hade jag varit tvungen att fixa den med.

Var ut på balkongen en sväng i morse och konstaterade förvånat att golvtrallen syns. Hur fort gick inte det då? I går morse låg det säkert 35 cm snö över hela balkongen. Nu vill jag att det ska bli kallt igen. Sånt här töväder roar mig lika mycket som hostan.

Ja, jag är neggig idag. Lite sömn gör mig trist.

Main | Next day (1 Mar, 2010) »