Absolut ointressant

Just nu känner jag mig helt ok. Bortsett från att jag tappat rösten. Kan garantera att det finns fler än 10 personer som skulle vara intresserade av att träffa en tyst upplaga av mig...

Har handtvättat lite skidstrumpor och sånt som ska med till Romme. Kollat på Biggest loser. Jajajaja, jag gillar det programmet! Städat undan i köket. Gjort matlåda till dottern och mig. Läst (med väldigt hes röst) ett kapitel ur en bok för sonen. Sagt god natt till honom. Läst lite bloggar. Försökt snacka med den ställföreträdande chefen i mobilen. Kort samtal, han satt på en flygplats någonstans i EU-land och jag hade ingen röst. Så vad ska jag nu göra? Sova?

Om jag lägger mig före nio kommer jag troligtvis at vakna vid 01 dödshungrig vilket kommer att resultera i att jag går upp och äter vilket kommer att sluta med att jag får vara med i en svensk upplaga av Biggest loser.

Så jag håller mig vaken ett tag till. Lite te kanske?

Nu kan man ju bara välja en kategori att stoppa inlägget under, hade gärna velat ha dit "jobb" och "familjeliv" också.

Tänkte på något som ögat fastnade vid i Metro idag, en snubbe som sa något i stil med att förr kunde han vakna och känna efter hur dagen skulle bli medan han nu vaknade av att någon klättrade på honom så det var bara att stiga upp.

Hänger ni med?

Folk som är själva blir ofta (inte alltid) så otroligt självupptagna. Har man familj och försöker kombinera det med arbete och liv så blir man glad om man lyckas vara självupptagen 20 minuter per kvartal typ. Det hinns inte med. Det är alltid så jävla mycket saker som ska fixas för att kugghjulet "familjen" ska funka, för att jobbet ska funka, för att kylen ska vara full, för att ungarna ska vara mätta, för att man med lite tur hinner raka benen i duschen att rent ego-tänk aldrig hinner tränga fram.

Det slog mig när jag ringde Konsulten idag. Ni vet han som just kom hem från en fantastisk skidresa i Alperna, han som jobbar med det han vill, som har ett företag som går mycket bra, som ser helt ok ut, som har massor av vänner, som kan göra det han vill och som träffat världens mest T Å L M O D I G A kvinna - han tyckte livet var skit idag. Han skulle ta ett bad och insomningspiller och lägga sig och tycka synd om sig själv "jag vet inte om jag kommer att vara så här i en dag eller tio eller i flera år så jag stannar hemma i stan ikväll"

Jaha?????? Nu vet jag att det ligger i hans diagnos men jag blir fan galen ibland. Jag känner ingen med familj som beter sig så där men jag känner många singlar i medelåldern vars liv kretsar kring hur dom "känner" det med alla deras i-landsproblem.

Måste verkligen fundera på den här relationen och om det är så här jag måste vänja mig vid att ha det. När det är bra så har vi fantastiskt kul men när det är så här så påverkar det mitt humör med - jag som måste fixa allt det andra i livet under tiden. Det är mitt val om jag ska stanna eller inte. Bara jag kan välja men hur vet man vad som är rätt val???

Det visar också att det inte spelar någon roll hur man har det - det är tankarna på insidan som äter upp folk. Mitt liv är ständigt kaos men det fixar sig alltid. Kanske inte på bästa sätt men något sätt.

Idag hade jag behövt lite stöd. Det var tydligen för mycket begärt.

Det är det jag alltid sagt "KAN SJÄLV!"

Jävla skit.

...har jag i min ryggsäck. Känns det som. 1500 kronor kostade alla medikamenter som tydligen ska göra mig frisk. Tack farbror Doktorn. Jag hade absolut inget roligare att köpa för pengarna.

Märkligt det där med väntrum. Tror att jag åldrades minst 20 år när jag letade efter något läsbart och bara hittade Året runt, Svensk Damtidning och tidningen Doktorn. Vilka skräptidningar. Och tidningen Doktorn är ju livsfarlig i ett väntrum för var man inte sjuk innan så kan man säkert hitta någon passande åkomma efter att ha läst ett nummer. Men jag var först i kön och kom in exakt kl 10 - HA!!!!

Den grekiske husläkaren kontaterade, som alltid, att jag absolut behövde antibiotioka och cocillana och ny astma medicin som ska tas i dubbla doser. Tjo ho - halsade från cocillanaflaskan på jobbet och kände mig behagligt lugn efteråt. Så där behaglig att det känns som om jag kan ha kaffepaus resten av dagen. Eller varför inte vila i massagestolen?

Kanske borde ta en klunk till?

Om inte alla kan nyttja resegarantin så är det väl lika bra att ta bort den? Är man pank spelar det ingen roll om man får taxi. Pengarna måste ju läggas ut. Orättvist!

Har man inte råd med städhjälp så ska ingen få skattelättnader för det. Någon rättvisa måste det väl vara?

Lika för alla oavsett hur dumt det är. Bättre att alla får en smula dåligt. Det är rättvisa det!

Man kan ta alla saker som finanseieras via skatt. Varför betala motorvägar om man bara cyklar? Varför sponsra ränteavdrag om man inte lånat till bostad? För att inte tala om barnomsorg - varför ska barnlösa vara med och betala? Osv osv...

Så bygger vi ett bra samhälle. Ett rättvist.

Ja, jag skojar... men alla gör inte det.

Ska jag sikta på öppenmottagningen på Serafen mellan 10-11? Har jag tid med det idag? Eller fel - har jag tid att inte gå dit?

Hostade som fan hela natten igen. Sov inte många timmar och det känns idag.

Jag var inte ens speciellt glad över att Konsulten dök upp igår kväll. Han kändes bara onödig i sammanhanget. Det var ingen bra förutsättning för kvällen. Ska jag skylla på hostan och sömnlösheten?

Tror att jag får ta tåget mot Kungsholmen om 1½ timme.