Jag lyckades ordna det!

03 mar kl 09:24, 2010

Skrivet av evilette under kategorin Jobb | 6 Kommentarer | Permalink

Fick lite ont i magen igår när en av mina gubbar ringde och sa att han blir hemma en vecka till. FAN. Det är inte  helt lätt att hitta en ersättare för honom. Lyckades trixa till det den här veckan och pustade ut... det skulle jag inte gjort men nu är det ordnat! Skönt! Tack Strukton.

Nu är det bara resten kvar. Väntar på samtal från en entreprenör innan jag kan koppla av helt dvs ägna mig åt jobbet i normal takt.

Vid 13 tiden drar jag mot HQ på möte och sedan ska jag jaga tag i en merinoullströja till sonen. Han behöver en inför skidåkningen i helgen. Och jag får inte glömma ullinnersulor till mina pjäxor och underlagskräm. Inte till backen men till vardagslivet. Lite pyssel alltså. Sen har jag semester i två dagar. Första gången i mitt liv som jag har sportlovsledighet och då har jag ändå jobbat heltid sedan 1984. Hurra!

Livet förändras ibland.

Konsulten lovade att hämta sonen på fritids. Så slipper jag åka kors och tvärs genom stan. Hmmm.... fast det får han göra istället men han hade bara ett möte idag.

Mycket trixande för att få vardagen att fungera. Men det går. Om man vill.

I helgen bor vi på vandrarhem i Jobsbro.

Att inte dela drömmar

03 mar kl 06:58, 2010

Skrivet av evilette under kategorin relationer | 14 Kommentarer | Permalink

Det är svårt när man inte delar drömmar med den man lever med. När det innebär att man måste gå skilda vägar om en förverkligar sina drömmar. Finns det då någon idé att fortsätta eller ska man fortsätta tills det blir ett faktum?

Konsulten har ett mål. Att avveckla firman. Sälja lägenheten. Och flytta till Frankrike. För att kunna åka skidor på vintern och enduro på sommaren. Så länge hans kropp håller. En bra dröm. Ett bra mål. Men inte en del av mina drömmar. Han har alla möjligheter att göra detta.

Jag har ingen firma att avveckla. Jag har varit anställd hela livet. Jag har inga färdigheter som gör att jag kan ta ströjobb och leva på det. Ingen fin lägenhet att casha in en massa pengar för så att jag har ett startkapital. Jag har ett barn som är sju som bor varannan vecka hos mig. Så ser mitt liv ut och kommer att se ut många år framöver.

Så vad gör man? Lever tills man säger adjö och går skilda vägar?

Jag vill bara ha ett vanligt och lugnt liv. Ett liv som passar dom förutsättningar som råder. Jag önskar att jag hade en man i mitt liv som hade gemensamma drömmar med mig. man kan inte lyckas jämt. Men någon gång, snälla universum - någongång???

Main | Next day (4 Mar, 2010) »