Jäklar

11 mar kl 14:08, 2010

Skrivet av evilette under kategorin Jobb | 5 Kommentarer | Permalink

Jag ska köra spårvagn hela tisdagen. Fan, jag kommer inte ihåg hur man gör hahahaha

Hoppas att ingen på vårt HQ läser detta. Nå, jag ska inte ha trafikanter utan fixa provkörningar inne på depåområdet men just nu känns det ganska blankt. Hur var det man gjorde????

Kan man glömma sånt? Det borde väl vara som att cykla? Har man lärt sig så borde man minnas. Och ja - jag har behörighet att köra. Det är inte samma sak som att minnas hur man gör...

Jag är trött

11 mar kl 13:03, 2010

Skrivet av evilette under kategorin relationer | 2 Kommentarer | Permalink

Jag tappade orken. Orken på jobbet. Orken på att gå hem. Orken att fixa mat. Orken. Borta.

Livet känns som en massa kablar som inte leder någonstans.

Skullle inte livet bli enklare när man blev vuxen?

Jag minns inte ens vad jag tycker är roligt längre. Förutom att laga käk då men idag har jag ingen lust till det heller.

Maten blev god men allt annat blev skit

11 mar kl 07:34, 2010

Skrivet av evilette under kategorin relationer | 15 Kommentarer | Permalink

Fantastisk god t.o.m och vinet lirade bra till.

Sen var det resten av kvällen.

Hallå, jag kanske har lite för höga förväntningar på folk (LÄS: konsulten) men va fan, om man fixar god mat och försöker ha en trevlig kväll så ORKAR jag inte med någon som sitter i soffan och tycker att livet är skit sen. Hur svårt kan det vara att vara glad över dom små tingen i livet? Hur svårt kan det vara att uppskatta något som inte kan mätas i pengar?

Just nu känns det jävligt trist att leva med någon vars enda glädje är att konsumera eller att trigga hjärnan via extrema aktiviteter. Jag är ingen extrem aktivitet. Jag är människa men jag är tydligen för tråkig. För tråkig för att man ska uppskatta mitt pladdrande och mitt sällskap en kväll.

Duschade och gick och la mig och läste strax efter åtta. Somnade tidigt. Behövde det.

Sa inte så mycket i morse utan jag drack mitt kaffe och drog till jobbet. Blir det inte bättre än så här så lockar min lägenhet nära motorvägen jävligt mycket - eller som konsulten sa igår när jag surnade till över att jag inte ser någon framtid för oss "Framtid tillsammans? Jag tänker inte sälja min lägenhet för att flytta till en skokartong* intill motorvägen".

Ursäkta men det finns inte ens på min karta att flytta ihop. Det var ett slag under bältet. Hårt slag. Min lägenhet är min första egna lägenhet och ja, den ligger i förorten, vi bor trångt och Nynäsvägen passerar 1.5 km bort ungefär men den är min och köpt utifrån mina förutsättningar.

Kan inte bestämma mig om jag är helt tom eller dödsledsen. Jag är iallafall trött på att inte räknas.

*Det visade sig att han inte talade om min lägenhet utan om dom småhus som finns till salu i den förort där jag bor men hur fan ska jag veta det om man inte säger det? Läsa tankar är inte min starka sida. Fast då var det redan försent. Allt är försent.

 

Main | Next day (12 Mar, 2010) »