Absolut ointressant

Hur överlever människor vardagen?

Jag har inget emot vardag, det är lixom vardag nästan varje dag men vissa veckor så bara spyr jag. Spyr för att livet rinner bort. Vad hade jag förväntat mig egntligen?

Vad gör alla andra familjer? Har dom det likadant? Jobbar dom, hämtar på fritids, handlar, lagar mat, kollar lite på tv och sover? Mår dom bra av det? och i såfall - varför blir jag så jävla mentalt uttorkad av ett sånt liv?

Jag är trött på alla jävla skitprogram på tv. Dom dansar och sjunger och åbäkar sig och det ska röstas och "hela svenska folket ska vara med" och är det inte det så är det insamlingsgalor eller Beck (hur många jävla avsnitt finns det???) eller något annat skräp. Fast det spelar ingen roll för jag är så otroligt sovatrött om kvällarna.

Och den man lever med. När smyger det sig på att samtalsämnena tar slut? Att alla konversationer bara avhandlar inhandling, bilskjutsar och tvättstugetider. Så var det ju aldrig i början när varje liten detalj var rolig att kommunicera kring. Vart tog soffhånglet vägen och varför ersattes det av en snabb puss i förbifarten?

Det är sånt jag vill veta. Hur folk överlever. och varför.

Och varför jag gör det här om och om igen. Jag måste ju vara:

A/ otroligt naiv

B/ oerhört korkad

C/ precis som alla andra stackare

Nej, livet är inte orange idag. Det är beige. Kaffelattebeige och jag kräks på det.

...med det har jag inte. Tydligen testas något larm på avdelningen. Eller så larmar det. Ingen har snackat med oss.

Men jag blir galen av ljudet. Kanske är det tinnitus iallafall?

Ger mig av mot macken och handlar cigg och hoppas att det är tyst när jag kommer tillbaka.

"Ingen rök utan cigg"

Kollegan har kommit på hur man snabbast får in mig på hans kontor när han behöver hjälp...

Och det funkar hahahaha

Ny teknik är inte alltid mest funktionell

Det är fredag. Äntligen. Nu får jag äntligen bli lite hemmautbränd. Det är onekligen jobbigare att vara ledig än att jobba och då har jag ändå rätt så mycket på jobbet just nu. Det kallas "livet" antar jag.

Kvällen bjuder på Peter Carlsson och blå grodorna på Scala teatern så barnvakt är ordnad. Det gäller bara att orka hålla ögonen öppna, fredag är den dag då jag brukar vara absolut tröttast. Vi bokade biljetterna i oktober och då fanns bara restplatser kvar. Otroligt.

I en påse på jobbet ligger 2 påsar kycklingklubbor. Hittade dom i frysen imorse (den extremt överfulla frysen) och tog med dom för att kunna tillaga dom hemma hos Konsulten i väntan på barnvakten. Det vore katastrof rent doftmässigt om jag glömde kvar dom på kontoret i eftermiddag. Hur fan ska jag komma ihåg dom?

Imorgon kl 08 väntar innebandymatch för sonen i Flemmingsbergshallen. Det var lördagens sovmorgon... Söndagen bär med sig uteträning i Gubbängen kl 09. Och sen - sen är helgen slut och klockan kommer att ringa halv sex som vanligt mån-fre.

Men jag antar att dom flestas liv ser ut så här. Vakna, jobba, hem och fixa middag, läxläsning, träningar för ungar, dusch, sömna, vakna osv...

Jag behöver hjärngymnastik. Utmaningar rent mentalt. Min hjärna börjar se ut som ett russin. Uttrorkad i brist på aktivitet.

Eller som det stod i sms:et jag fick igår "det ska vara vin, skratt och lite naket"

Ja tack. Just nu är det mest kaffe och vardagsliv.