Absolut ointressant

Gick ner och tittade till min damcykel (en sån där med korg som bruse avskyr hahaha) och hittade den i snön i cykelstället utanför huset där jag bor. Olåst. Där har den stått sedan oktober. Det är en fin cykel. En DBS. Och ingen har snott den.

Ledde ner den i cykelrummet för avtining. I morgon ska den få åka till stan! Tänkte börja cykla till jobbet. En gång iallafall. Så blev det senast... cykeln stod i tre månader utanför kontoret.

Är lite osäker på vägen men fördelen är att det vad halv sju inte är så många ute på vägarna så jag lär nog överleva.

Frågan är om kondisen räcker? Om sittbenen håller.

Men jag ska ge det ett försök.

Vad tror du bruse? En vinglig dam utan kondis på cykel med korg?

Har städat som en tok fylld av ett jävlaranamma! Skönt det är att se klart. Att inse att om man inget har har man inget att förlora. Jag har inget att förlora på att sätta ner foten. Protestera. Jag är ändå ute i kylan.

Men jag är jag och det kan ingen ta i från mig.

Jag kan vara oerhört tålmodig. Snäll. Hjälpsam. Men jag lever aldrig själv i en relation mer. Det har jag redan testat med nedslående resultat.

Jag får finnas. Jag får tycka. Jag duger. Jag är kompetent. Jag är värdefull. Passar jag inte så får man lämna mig.

Jag är osedvanlig tillfredsställd över livet idag. Och lite bakis.

Fick lite "egentid" eftersom Konsulten tog sonen till bandyn idag. Egentiden ägnar jag åt att städa köket... Det ligger tre ungdomar och sover så jag dammar och fejjar och torkar. Jag vet fan hur man roar sig.

Föreställningen var helt ok. Så när som på ett skämt om getsex. Jag är skittrist men jag tycker att det är obehagligt att skämta om övergrepp. Oavsett om det gäller människor eller djur. Det kanske var kul 1942 men idag? Hela salongen skrattade hysteriskt. Jag blev helt stel och kände hur respekten för en oerhört kompetent person sjönk som ett ankare på finlandsfärjan.

Men i övrig var det kanon.

Men... eftersom jag inte gillade getsexet så förstörde jag ju allt dvs hela kvällen, hans liv, hans glädje och gud vet vad... sa konsulten... som bråkade om det hela vägen hem. Tydligen förstör jag allt jämt och nu var han trött på det här. Det var för jobbigt att ha en relation där man bråkar jämt. Bråk = att jag talar om att getskämt inte finns på min karta över roliga ting. Sen fick jag hela vårt liv smetat i ansiktet. Hur negativ jag är. Hur jag ständigt letar bråk. Hur ansträngande det är för honom osv osv osv

Hade jag haft en pistol hade jag skjutit honom redan i korsningen kammakargatan/sveavägen.

Så jävla orättvist. Och det talade jag ju om. Hur jävla less JAG är på att få skit för allt hela tiden. Hur jag ständigt får huka för hans humörväxlingar. Hur satans trött jag är att få höra samma repiga LP-skiva om hur hans liv och relationer alltid sett ut (usla)

Vem bryr sig?

Jag nådde en gräns och hade inte sonen legat och sovit i soffan hemma hos konsulten hade jag packat ihop mitt pick och pack och dragit. Jag har gränser.

Vi ägnade några timmar åt att dricka vin med dotter och hennes väninna som var barnvakter och sen la vi oss. I morse låtsades han som ingenting. Han drog iväg med sonen till Flemmingsberg och tyckte att jag skulle ta lite egentid...

Jag orkar inte med dessa tempoväxlingar. Jag orkar inte ta skit för allt. Det börjar bli för svårt för mig det här. Som Hurryville skrev: Jag är så jävla above sånt här.