Att inte dela drömmar

03 mar kl 06:58, 2010

Skrivet av evilette under kategorin relationer | 14 Kommentarer | Permalink

Det är svårt när man inte delar drömmar med den man lever med. När det innebär att man måste gå skilda vägar om en förverkligar sina drömmar. Finns det då någon idé att fortsätta eller ska man fortsätta tills det blir ett faktum?

Konsulten har ett mål. Att avveckla firman. Sälja lägenheten. Och flytta till Frankrike. För att kunna åka skidor på vintern och enduro på sommaren. Så länge hans kropp håller. En bra dröm. Ett bra mål. Men inte en del av mina drömmar. Han har alla möjligheter att göra detta.

Jag har ingen firma att avveckla. Jag har varit anställd hela livet. Jag har inga färdigheter som gör att jag kan ta ströjobb och leva på det. Ingen fin lägenhet att casha in en massa pengar för så att jag har ett startkapital. Jag har ett barn som är sju som bor varannan vecka hos mig. Så ser mitt liv ut och kommer att se ut många år framöver.

Så vad gör man? Lever tills man säger adjö och går skilda vägar?

Jag vill bara ha ett vanligt och lugnt liv. Ett liv som passar dom förutsättningar som råder. Jag önskar att jag hade en man i mitt liv som hade gemensamma drömmar med mig. man kan inte lyckas jämt. Men någon gång, snälla universum - någongång???

« Hittade några lessna... | Hem | Jag lyckades ordna... »

Kommentarer:

sånt där är svårt.
Speciellt om den ena parten inte vill förändra sin dröm pga kärleken (relationen).

Ofta kan man kompromissa så att man får uppleva sin dröm så mycket relationen tillåter.

Är lite i samma situation. Jag har drömmar att få göra sådana saker jag inte haft möjlighet till tidigare & jag har ingen möjlighet att göra det jag vill fullt ut så jag kompromissar så jag får ett par äventyr per år, min fru ser också att det är ett måste för mig för att relationen inte ska bli lidande.
Samtidigt så följer jag med i det hon vill göra. Det är ju vad en relation handlar om att ge och ta av sitt liv och samtidigt får man offra en del av sig själv.
Bara för kärleken

Skrivet av Krister den 03 mars, 2010 kl. 09:01 #

Krister: Det låter som bra kompromisser. Lättare att välja den vägen när man har barn tillsammans. Nu har inte vi något som binder ihop oss på det sättet. Han tycker att jag kan hänga på men det är inte lika lätt för mig på många år än. Vi får se hur det blir!

Skrivet av maria den 03 mars, 2010 kl. 09:12 #

du har ju en undersköterskeutbildning!
vårdjobb finns i alla länder
och frankrike är med i eu
och när konsulten väl får tummen ur är sonen myndig

så du kan ju följa med
om du vill

Skrivet av A den 03 mars, 2010 kl. 09:50 #

A: Jag hoppas att det dröjer. jag är inte mogen för att han ger sig av än även om jag stundvis blir galen på hans humörsvängningar. Kanske hemmafru? Fast han är nog inte villig att betala för en sån.
Han kanske inte är meningen med mitt liv. Kanske väntar något annat på mig. Här. Där jag lever.

Skrivet av maria den 03 mars, 2010 kl. 10:13 #

exakt

Skrivet av A den 03 mars, 2010 kl. 10:19 #

A: eller så får jag pendla, flygbiljetter är billiga numera. Om man vill så går det :-)

Skrivet av maria den 03 mars, 2010 kl. 10:24 #

jamen precis

Skrivet av A den 03 mars, 2010 kl. 11:12 #

Jobba på distans då, du vet - jobba hemifrån och bara göra "studiebesök" då nöden kräver? VPN-uppkopplingar finns nog i frankrike också :D

Skrivet av Corleonia den 03 mars, 2010 kl. 11:49 #

Corleonia: Svårt när jobbet kräver besök i verkligheten med jämna mellanrum och vi har inte tillstånd att jobba hemifrån :-/

Skrivet av maria den 03 mars, 2010 kl. 12:33 #

Jag upplever det som väldigt begränsande för relationens tillväxt att inte ha målbilden. Men det kanske beror på att jag låter det begränsa. Man kanske bara ska flyta med och se var man hamnar? Fast jag är ju inte riktigt sån jag heller. Flyta-med-tjejen. Jag måste ju styra lite...
Och då blir den här diffen som jag o O lever med bara frustration. Och frustration går fetbort.

Vad gäller just utomlands så skulle jag ändå inte vilja flytta ifrån mina barn även om de är stora. Man kan alltid behöva en mamma in the hoods så att säga. Jag är jätteglad att min mamma bo nära tex.

Skrivet av Hurryville den 03 mars, 2010 kl. 14:01 #

... or maybe you can become a Transporter, like Jason Statham (1, 2 & 3).

Skrivet av Mr Bo den 03 mars, 2010 kl. 17:40 #

Jag vet precis vad du menar...

Innan idag tänkte jag på dig och konsulten, sedan läste jag detta...

Det jag tänkte förut var att jag skulle nog inte göra det igen. Välja en sådan som konsulten/BOB om jag hade facit OCH valet idag. Men de kommer ju sällan tillsammans

Men nu är känslorna för djupt rotade, nu är det bara att dela så länge det pågår och den dagen BoB följer sitt hjärtas väg i livet får vi om jag hakar på eller ej...eller när jag väljer

"En kvinna bör följa sin make varhelst hon vill"

Skrivet av WoW den 03 mars, 2010 kl. 22:45 #

Hurryville: Det ÄR begränsande. Att bara "flyta" med tycker jag är så omoget på något sätt men jag kan ha fel.

Mr Bo: vem är det??

WoW: Man väljer ju inte alltid så smart men så länge det belönar mer än det gör ont så blir man ju kvar.

Skrivet av maria den 08 mars, 2010 kl. 07:36 #

Så är det!

Skrivet av WoW den 08 mars, 2010 kl. 16:09 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg