- Skaffa en blogg du med!
- Anmäl denna sida
- Bli medlem | Logga in! Dina tjänster | Logga ut | Inloggad som
28 feb kl 16:22, 2010
Kattlådan skriver om längtan efter den där kärleken som känns, med en fantastisk man, underskön som får en att darra av lust, om glädjen att göra saker tillsammans. Där varje sekund utan varandra är en förlust. Precis som i alla fina Hollywoodfilmer vi matas med. Ni vet dom där filmerna där folk läser och agerar utifrån ett manus. Allt är lätt om någon skrivit ner handlingen först och omtagningar kan ske med kanske en kaffe mellan tagningarna och lite nytt smink. Eller en fet check efter avslutat dravel och en kroppsstand-in i närgånga scener - en utan celluliter.
T.o.m Konsulten har en sån bild av att just så är kärleken. Gah! (därför räknas inte det här som vi har som kärlek) Den med stort K. Tjoho. Välkommen till världen. Den verkliga världen med snoriga näsor, ungar som ska på träning, matkassar som ska släpas, vardagsrumsmattor som ska dammsugas, räkningar som ska betalas, vänner som inte får glömmas bort, ugnar som ska rengöras, relationer som ska vårdas, oönskad hårväxt som brer ut sig på medelålders kroppar och och och och
Det här är livet. Och visst kan det finnas stunder då det svindlar till men det är vardag nästan jämt, vardag många fler timmar i månaden än vad det är helg och semestrar och kärlek à la Hollywood.
Är det så tokigt? Kollade på Pappa Fares (när han var hos Skavlan) som skrattande sa att han inte alls var kär i den flicka hans pappa valde ut till honom. Hon som varit hans fru i över 40 år nu "det kom sen" typ när ungarna började droppa ut. Vilken schysst syn på relationer. Det behöver inte kännas mest i början!
Det behöver inte vara små änglar som droppar hjärtan och inga rosenblad i sängen eller champagnekvällar på tu man hand. Det kanske bara behöver en vilja att få vardagen att funka som i ett team? Eller är det omodernt?
Eller så är det "surt sa räven" för bristen på Hollywoodkärlek är stor här.
Är det så här jag vill leva? I en relation där viljan att få vardagen att fungera smidigt är större än romantiken? Typ 90000000 gånger mer praktiskt än något annat. Och varför måste jag då med jämna mellanrum försvara det för mig själv? Missar jag något viktigt eller har jag kommit på något viktigt?
Copyright © 2008 Absolut ointressant. All Rights Reserved | Designed by Free CSS Templates
Template modified by Passagen | Powered by Roller Weblogger 4.0.
Underskön i betraktarens ögon. Buggen som jag tyckte var vackrast i världen hade bytt utseende totalt när jag insåg att han inte var vad jag trodde/hoppades. Han fick mig tidigare att darra och skaka bara jag såg honom - och sedan, ingenting. Vad jag försöker säga är att jag ska tycka att han är finast i världen. I allafall från början. Det räcker. Även om jag verkligen inser att få andra tycker detsamma.
Jag tror inte att det är kärlek utan förälskelse som jag skriver om, men den här gången vill jag börja mitt kärleksförhållande med förälskelse. Och jag vet, tro mig, jag vet att det inte är rosenskimrande hela tiden. Men lite från början - det vill jag ha. Nästa gång.
Du får fundera på vad du vill ha och se om det är det som du har nu eller inte. Du verkar ju ganska nöjd - trots att han sannerligen inte synes vara någon lätt person att tas med. låt det då vara vid det - tills du tröttnar, om du tröttnar vilket du förhoppningsvis inte kommer att göra. Nej nu håller jag på att alldeles trassla in mig... Slutar här.
Skrivet av Kattlådan den 28 februari, 2010 kl. 17:04 #
Jag vägrar att tro att de där himlastormade, bubblande, vansinnigt okontrollerande känslorna inte ska nå mig en dag och golva mig rakt av. Den dagen kommer, det måste den göra, och han med stor H finns därute med, det måste han göra för jag vill inte sluta mitt liv utan att ännu en gång fått känna av det där otroligt stora då man är tokförälskad och har noll koll på vad man gör och säger....
Jag vill inte nöja mig med att känna mig nöjd, att det är ok, att vi har det bra liksom och att det finns en del bra stunder men mest är det vardag.....det kan få komma till mig sen då det där första stora lägger sig men jag tror på kärleken och jag tror på lyckliga slut.
Du har ju ett stort hjärta och du tar dig an allt som hamnar på din lott med bravur även om du inte alltid känner så men du är ju utrustad med ett enormt tålamod och jag är säker på att du jobabr mot ett lyckligt slut för du tror på er....eller hur?
Skrivet av Cayenne den 28 februari, 2010 kl. 18:18 #
Jadu, jag vet inte om jag oxå är lost in space i såfall .. eller hur du nu menar, men jag trodde att den där kärleken som sveper in och liksom förlamar en, den hörde till den yngre åldern eller så, och att det som kommer nu eller hade kommit var mer av den stilla flytande, där det är trygghet som är en lika god känsla, en lust ATT vilja ses, i vardagen tillsammans med festen. En lust att vilja göra något för varandra för att man båda ska må bra. När man vaknar och känner att man vill dela dagen med den man lever med. Det måste väl vara en slags kärlek det med, tycket jag! Jag hade uppenbarligen fel, och har fått revidera min uppfattning men det betyder inte att det inte finns människor som faktiskt känner och tycker så.
Ni verkar ju ändå tro på er "tillsammans", och livet är ett ständig arbete. Ni är bra på det här.
Ni tycker och pratar i alla fall.
Och förlåt om jag nu skriver alldeles uppåt väggarna för du menar kanske något helt annat ...
Skrivet av Corleonia den 28 februari, 2010 kl. 18:45 #
Du har kommit på ngt viktigt, och skulle det nu vara så att manusförfattaren har glömt skriva in att din partner ska uppvakta dig på namnsdagen med rosor, champange och choklad så kan jag vara stand-in (Fast jag har inte så fast och skimrande hud längre...)
GRATTIS PÅ NAMNSDAGEN!
Skrivet av JenJen den 28 februari, 2010 kl. 23:50 #
Du har kommit på ngt viktigt, och skulle det nu vara så att manusförfattaren har glömt skriva in att din partner ska uppvakta dig på namnsdagen med rosor, champange och choklad så kan jag vara stand-in (Fast jag har inte så fast och skimrande hud längre...)
GRATTIS PÅ NAMNSDAGEN!
Det blev 100... =D
Skrivet av JenJen den 28 februari, 2010 kl. 23:59 #
Kattlådan: det är märkligt hur en person som påverkar en så mycket kan bli helt opåverkningbar bara några dagar senare för att man "ser" något annat. Sånt tycker jag är intressant.
Cayenne: Jag har slutat tänka så mycket på framtiden och vad som kan bli av den. Jag lever dag för dag så så blir dagarna veckor och månader och år...
Corleonia: Du fångar mina tankar riktigt gbra där!
JenJen: Tack :-)
Sonen kom ihåg min namnsdag. Det är en riktig man!
Skrivet av maria den 01 mars, 2010 kl. 07:09 #
Hur menar du nu? Är han ombytlig av sig?
Skrivet av kattlådan den 01 mars, 2010 kl. 13:36 #
Kattlådan: Jag tänkte på alla slags förälskelser rent allmänt, när den vackra förvandlas till aska!
Skrivet av maria den 01 mars, 2010 kl. 13:52 #
Du kan ha missat något viktigt, men också kommit på något ännu viktigare ;-)
Skrivet av Skrivaren den 01 mars, 2010 kl. 18:19 #