Ibland undrar jag var all ork kommer i från?

01 mar kl 18:39, 2010

Skrivet av evilette under kategorin relationer | 6 Kommentarer | Permalink

Nu kan man ju bara välja en kategori att stoppa inlägget under, hade gärna velat ha dit "jobb" och "familjeliv" också.

Tänkte på något som ögat fastnade vid i Metro idag, en snubbe som sa något i stil med att förr kunde han vakna och känna efter hur dagen skulle bli medan han nu vaknade av att någon klättrade på honom så det var bara att stiga upp.

Hänger ni med?

Folk som är själva blir ofta (inte alltid) så otroligt självupptagna. Har man familj och försöker kombinera det med arbete och liv så blir man glad om man lyckas vara självupptagen 20 minuter per kvartal typ. Det hinns inte med. Det är alltid så jävla mycket saker som ska fixas för att kugghjulet "familjen" ska funka, för att jobbet ska funka, för att kylen ska vara full, för att ungarna ska vara mätta, för att man med lite tur hinner raka benen i duschen att rent ego-tänk aldrig hinner tränga fram.

Det slog mig när jag ringde Konsulten idag. Ni vet han som just kom hem från en fantastisk skidresa i Alperna, han som jobbar med det han vill, som har ett företag som går mycket bra, som ser helt ok ut, som har massor av vänner, som kan göra det han vill och som träffat världens mest T Å L M O D I G A kvinna - han tyckte livet var skit idag. Han skulle ta ett bad och insomningspiller och lägga sig och tycka synd om sig själv "jag vet inte om jag kommer att vara så här i en dag eller tio eller i flera år så jag stannar hemma i stan ikväll"

Jaha?????? Nu vet jag att det ligger i hans diagnos men jag blir fan galen ibland. Jag känner ingen med familj som beter sig så där men jag känner många singlar i medelåldern vars liv kretsar kring hur dom "känner" det med alla deras i-landsproblem.

Måste verkligen fundera på den här relationen och om det är så här jag måste vänja mig vid att ha det. När det är bra så har vi fantastiskt kul men när det är så här så påverkar det mitt humör med - jag som måste fixa allt det andra i livet under tiden. Det är mitt val om jag ska stanna eller inte. Bara jag kan välja men hur vet man vad som är rätt val???

Det visar också att det inte spelar någon roll hur man har det - det är tankarna på insidan som äter upp folk. Mitt liv är ständigt kaos men det fixar sig alltid. Kanske inte på bästa sätt men något sätt.

Idag hade jag behövt lite stöd. Det var tydligen för mycket begärt.

Det är det jag alltid sagt "KAN SJÄLV!"

Jävla skit.

« Halva apoteket... | Hem | Ska jag lägga mig... »

Kommentarer:

Jag tycker att det är precis tvärtom. De flesta familjemedlemmar tar ingen som helst hänsyn till varandra eller till sina vänner eller bryr sig om annat än sitt eget väl och ve medan de som lever ensamma ofta bryr sig alldeles för mycket om sina medmänniskor och åsidosätter sina egna behov.

Skrivet av Wandus den 01 mars, 2010 kl. 19:07 #

Väldigt bra inlägg, och jag fick mig en klar tankeställare "egoist" tror jag det är jag kallas. Fast det är ju i bloggen jag blir så "himla nattsvart" ibland, pratar sällan i verkliga livet om tankarna. Du vet, då man hade familj så var det ett evinnerligt snurr hela tiden och nu då man är singel, så tar tankarna över och "äter upp en från insidan" väldigt bra ord. Fast en fundering är, "diagnosen - och en dag, en vecka eller .." vi har ju alla ett val oavsett vi är uppåt eller neråt, eller hur?

Skrivet av Corleonia den 01 mars, 2010 kl. 19:09 #

Kan själv! Det säger min dotter med och det har hon alltid gjort. Jag funderar på om vissa människor föds som "kan själv" människor och hur mycket det i så fall påverkar deras sätt att vara?!

Skrivet av Kaiza den 01 mars, 2010 kl. 19:36 #

Wandus: Man kanske ser vad man vill se beroende på hur man lever? du kanske har lika rtt som jag? Eller så är det ett storstadsfenomen att vara rejält ego

Corleonia: men du har familj, även om den inte bor hemma. Sånt präglar människor.

Kaiza: jag tror att man föds sån... eller att man är en storasyster duktig och att det sen präglar en för resten av livet.

Skrivet av maria den 01 mars, 2010 kl. 19:46 #

Jag tror att vi ...som kan själv ... borde lära oss av dom där som bryter ihop och lägger sig ner ibland. Annars får vi ont i kroppen och då är det ju så dags att bryta ihop :-)

Näe... jag förstår vem ska då ta hand om livet och allt?! Men man borde träna på att bryta ihop och lägga sig ner...helt klart!

Skrivet av Bagarberta den 01 mars, 2010 kl. 21:31 #

Bagarberta: Man kan bryta ihop en timme men sen måste man ju på det igen.

Skrivet av maria den 02 mars, 2010 kl. 08:34 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg