

04 jan kl 11:37, 2011
Ni har säkert läst inlägg skrivna av dom, haft deras bittra surr i örat över en kopp kaffe eller en flaska vin, hört deras malande röster genom sorlet i en restaurang eller vad det nu må vara - alla dessa bittra människor som farit illa av handlingar i kärlekens namn.
Människor som tycker så otroligt synd om dem själva att medalj för bästa martyruppvisning borde fästas på deras koftkrage.
De är dom människorna som alltid tycker att det var den andres fel. Samma människor som alltid blir utsatta för svek. (enligt deras egen utsago) Som blir lämnade. Som sitter hemma och stirrar i väggen och och har bestämt sig för att det inte finns en chans att dom träffar kärleken igen. Människor som tycker att det är fel på alla av det motsatta könet. Eller som gör tvärtom och urskillningslöst kastar sig i famnen på förste passerande som lägger märke till dem.
Människor som sällan reflekterar över deras egen roll i det hela.
Det finns en anledning till att man misslyckas med relationen. Det finns en anledning till att samma misslyckande har en tendens att upprepa sig. Det är inte för att man möter "fel" person (vad är fel person???), det är för att man mer eller mindre medvetet letar sig till personer som har egenskaper man känner igen och så är samma beteende där igen och igen och igen.
Kanske vore det på sin plats att förändra sig själv? Söka i sitt inre? Istället för att beskylla alla andra för att vara dumma och svekfulla?
Fast det är ju enklare att bli arg och bitter och vägra ta ansvar för det egna bagaget.
Bittra människor får fula rynkor och stöter automatiskt ifrån sig andra. Bittra människor förblir ensamna och bekräftar genom det deras egna slutsatser om att livet ändå bara är skit och att relationer inte är något för dem.
Sörj ett tag. Det är normalt. Gå vidare.
Gör inte samma misstag mer än tio gånger... 
(jag har själv en liten obehaglig missnöjesrynka, jag tänker inte låta den bli mycket djupare och än så länge har jag fler skrattrynkor)
Jag är kanske bitter men av andra orsaker än relationer. Men många strular med relationer, det är kanske inte så lätt? Undrar varför?
Skrivet av cathrin- den 04 januari, 2011 kl. 11:41 #
cathrin: relationer är jättesvårt, det borde vara varningstext på alla människor!
Skrivet av maria den 04 januari, 2011 kl. 11:42 #
Jag har arbetat på ett härberge i flera år och där finns det gott om bittra män.Nå, brukar jag säga, vad är din egen roll i att du sitter här? Då får man långa ögonkast och ovilja. Ofta sitter de och klagar över att "kärringen" lämnade dem och det ÄR därför de blev alkisar. Tröttsamt att lyssna på detta år ut och år in så jag slutade efter tre år. Dessa män ger alltid andra skulden!
Skrivet av Bosse den 04 januari, 2011 kl. 12:02 #
Bosse: Självklart måste det vara en elak kvinnas fel... det egna ansvaret sitter ibland långt inuti.
Skrivet av maria den 04 januari, 2011 kl. 12:15 #
Haha, been there done that. Kan inte fatta att min kompis Morrit orkade lyssna på mig de sista tre åren med Mannen. Men numera är jag så rackarns insiktsfull. Jag kompenserar typ.
Skrivet av Hurryville den 04 januari, 2011 kl. 14:17 #
Hurryville: du hade massor av ackumulerad insikt :-)
Skrivet av maria den 04 januari, 2011 kl. 14:42 #
Liberum-W har någon teori om att kvinnor har för höga krav numera?
(lite bitter är jag väl, vill ju ha fler presenter "ler").
Skrivet av cathrin- den 04 januari, 2011 kl. 14:53 #
cathrin: Jag vet inte vad vi skulle ha höga krav på. Män? Isåfall är det bra. Man ska inte ta bottenskrapet.
Skrivet av maria den 04 januari, 2011 kl. 15:00 #
Så nu är du på nybyggarhumör igen ;)
Det passar väl bra så här med nytt år och allt
Om man ska hålla på och förändra då ska man också göra det på riktigt precis som du skriver.
Antingen i det man har.
Eller välja något helt nytt, köra upp en helt ny väg i skogen.
Inte bara byta bil och köra samma väg som man brukar med den nya bilen...
Men det är inte lätt alla gånger!
Skrivet av WoW den 04 januari, 2011 kl. 16:10 #
Jag är bitter som fan, rent ut sagt. Men, ja det kommer ett men.
Det kommer fram ibland. Inget jag går och ältar.Och tro fasen att man får rannsaka sig sig själv och se sin del i det hela. Hur många hör man inte säga att deras ex var psykopater??
Tycker det ofta används och jag säger inte nu att det inte finns de som upplevt dem. Men ibland tror jag det kan vara ett sätt att fly sin egen del.
Idag vet jag att jag söker helt andra egenskaper än vad jag gjorde förr. fast iofs söker jag inte alls
Skrivet av lis den 04 januari, 2011 kl. 17:27 #
Oj, jag kände mig träffad. Bitterrynkor tror jag att jag har men tänkte som du att de inte ska bli djupare. Jobbar på det! :)
Skrivet av loleende den 04 januari, 2011 kl. 20:02 #
När jag själv inte kan (klarar av att) se mina egna felsteg i den tango som en relation innebär, så är det nära till hands att skylla allt på partnern. :/
Jag har lagt otroligt mycket skuld på min före detta man och skäms lite för det. Lyckligtvis kan man utvecklas. Det gör mig glad att jag idag kan ha en bra relation med exmaken, att vi kan mötas och att jag kan se min del i de problem som vi hade och ibland har. Det tar betydligt mycket mindre energi i längden, att titta på mig själv än att försöka lägga skulden på någon annan. Dessutom är det faktiskt ganska skönt att ta ansvar!!! :)
Skrivet av Ariel den 04 januari, 2011 kl. 23:19 #
WoW: ibland är vägen i lera den enda vägen man känner till och tror att man behärskar...
lis: jag brukar oxå fundera på det där med psykopater. Att bete sig överjävligt illa är inte samma sak som att vara psykopat, man kan vara ett svin ändå eller så översvämmas världen av psykopater numera.
loleende: Annars får man väl fylla ut rynkorna på kemisk väg ;-)
Ariel: Vill man så kan man utvecklas, det gäller bara att komma till den insikten och det är alldeles för lätt att falla tillbaka i gamla beteenden.
Skrivet av maria den 05 januari, 2011 kl. 07:31 #