Maten blev god men allt annat blev skit

11 mar kl 07:34, 2010

Skrivet av evilette under kategorin relationer | 15 Kommentarer | Permalink

Fantastisk god t.o.m och vinet lirade bra till.

Sen var det resten av kvällen.

Hallå, jag kanske har lite för höga förväntningar på folk (LÄS: konsulten) men va fan, om man fixar god mat och försöker ha en trevlig kväll så ORKAR jag inte med någon som sitter i soffan och tycker att livet är skit sen. Hur svårt kan det vara att vara glad över dom små tingen i livet? Hur svårt kan det vara att uppskatta något som inte kan mätas i pengar?

Just nu känns det jävligt trist att leva med någon vars enda glädje är att konsumera eller att trigga hjärnan via extrema aktiviteter. Jag är ingen extrem aktivitet. Jag är människa men jag är tydligen för tråkig. För tråkig för att man ska uppskatta mitt pladdrande och mitt sällskap en kväll.

Duschade och gick och la mig och läste strax efter åtta. Somnade tidigt. Behövde det.

Sa inte så mycket i morse utan jag drack mitt kaffe och drog till jobbet. Blir det inte bättre än så här så lockar min lägenhet nära motorvägen jävligt mycket - eller som konsulten sa igår när jag surnade till över att jag inte ser någon framtid för oss "Framtid tillsammans? Jag tänker inte sälja min lägenhet för att flytta till en skokartong* intill motorvägen".

Ursäkta men det finns inte ens på min karta att flytta ihop. Det var ett slag under bältet. Hårt slag. Min lägenhet är min första egna lägenhet och ja, den ligger i förorten, vi bor trångt och Nynäsvägen passerar 1.5 km bort ungefär men den är min och köpt utifrån mina förutsättningar.

Kan inte bestämma mig om jag är helt tom eller dödsledsen. Jag är iallafall trött på att inte räknas.

*Det visade sig att han inte talade om min lägenhet utan om dom småhus som finns till salu i den förort där jag bor men hur fan ska jag veta det om man inte säger det? Läsa tankar är inte min starka sida. Fast då var det redan försent. Allt är försent.

 

« Vinet och ingrediens... | Hem | Jag är trött »

Kommentarer:

Maria!
Trist när det svänger så där mycket i humöret på honom (Kanske på dig med?)
Varför inte titta litet bakåt i bloggen? Hur många av de goda stunderna väger upp gårdagen?

Skrivet av Farsanmittilivet den 11 mars, 2010 kl. 07:56 #

Ditt sätt att visa kärlek på - genom omsorg, laga god mat, umgås med ...krockar med hans sätt att visa kärlek på.

Vad gör han? Gör han nått för dej? Köper grejer?

Visst har jag tipsat om en av mina favoböcker? Kärlekens språk http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9179996868

Trist när det blir sådär.

Skrivet av Bagarberta den 11 mars, 2010 kl. 08:06 #

Farsanmittilivet: jag vill se framåt! Jag är oändligt trött på att läsa av folks humör hela tiden. Egoistiskt nog så vill jag ha fokus på mig ibland, på mina drömmar, min framtid, mina tankar

Maria 3½ år

Bagarberta: Vad han gör? Försöker överleva sin egen vardag. Betalar resor. Ja, det är sant men det handlar alltid bara om materiella ting. Materiella ting tråkar ut mig, utmärglar själen.

Skrivet av maria den 11 mars, 2010 kl. 08:38 #

Men.....vad jobbigt. Nej, saker att konsumera o extrema upplevelser kan man inte skapa ett liv på.

Man ska ju bara kunna vara. ha glädje av varandra utan att det behöver hända saker hela tiden.

Tycker det är så synd med era svängar för ibland så verkar ni ha det så otroligt bra

Skrivet av mia den 11 mars, 2010 kl. 09:10 #

"Det visade sig att han inte talade om min lägenhet utan om dom småhus som finns till salu i den förort där jag bor.."

Han funderar tydligen och våndas lite vilket betyder att han faktiskt försöker planera en framtid tillsammans.
Och att han inser att han måste anpassa sig till dig och M. om det ska fungera.

Tror att dina förhoppningar om fokus på dig och dina drömmar och tankar är att hoppas på för mycket, vi män tänker inte så.
Om du berättar om ditt så berättar jag om mitt, eller försöker hitta en lösning på ditt problem, så funkar vi.
att bara sitta och prata om en kvinnas tankar och drömmar??
Äh, det får du nog gå till en psykolog eller en terapeut om, de har betalt för att lyssna.
En sådan man finns inte på kartan, men han kanske kan låtsas en stund för husfridens skull?
Låt honom ha sin mobil att pyssla med under tiden så går det lättare för honom.

Skrivet av Egil den 11 mars, 2010 kl. 09:40 #

*s* "skokartong intill motorvägen"
lite rolig är han ju? =)

Skrivet av A den 11 mars, 2010 kl. 10:32 #

mia: ja, fast "ibland" blir bara mer och mer sällan

Egil: ja visst har du rätt om hur män tänker fast fan - ibland måste män låtsas. Nu finns det ju ett problem och det är hans diagnos, den är jobbig för honom men ofta lika jobbig för mig att hantera. Det tröttar ut mig dagar då jag inte har så mycket ork som jag vanligtvis har.

A: Fast det är så innerstadskrasst att jag vill slåss.

Skrivet av maria den 11 mars, 2010 kl. 11:16 #

Depression är i högsta grad en "anhörigsjukdom" liksom t ex alkoholism.

Man försöker förstå för det måste ju kännas skit att må så dåligt psykiskt. Samtidigt blir man ibland otroligt arg och tycker det är själviskt att bara tänka på sig själv och dra ner stämning och humör för omgivningen.

Inte lätt det där.
Hoppas denna dag blir bättre för er.

Skrivet av fuschia den 11 mars, 2010 kl. 11:26 #

Du vet ju hur han är och att det inte är något lätt åtagande du har skaffat dig med att dra upp honom över ytan. Du kan bara fortsätta så länge du tycker att det är värt det. Det låter ändå som att det positiva överväger allt som oftast?

Skrivet av Kattlådan den 11 mars, 2010 kl. 11:27 #

fuschia: Ja, det är så mycket som man inte "får" tänka på som anhörig

Kattlådan: Jag försöker nog mest hålla mig själv över ytan. Hade varit enklare om inte dom bra dagarna varit så bra.

Skrivet av maria den 11 mars, 2010 kl. 11:47 #

Åh så skönt att höra det är fler än jag som inte är tankeläsare.....
Jag tyckte det var trevligt o gemytligt hemma hos dej,ska synas att man finns o trångt kan många gånger vara mysigare än stort. Jag har upplevt båda varianterna men trivs ganska bra i mitt trånga, överfulla (både på saker o människor, bor 5 stycken o 3 hundar på 80 kvm) men alltid välkomnande hem.

Skrivet av Kickan "utan blogg" den 11 mars, 2010 kl. 16:43 #

Så trist, för någonstans, långt där inne, så hoppas man ju.....och önskar lite tyst för sig själv, och om någon som finns med i den bilden helt plötsligt visar näst intill förakt för det liv man själv livet så blir man ju otroligt sårad.

Jag har sagt det förut, och säger det igen, du är en otroligt tapper och stark människa med ett stort hjärta, ingen kan begära mer av dig än vad du fram tills nu lagt ner på det här förhållandet.... Jag undrar faktiskt om han är värd dig..??

Latté på stan i veckan som kommer? Eller i "min" topfloor lya? Tror det är dags för lite kvinnligt surr nu.

Skrivet av Cayenne den 11 mars, 2010 kl. 20:06 #

Jag läste din kommentar hos mig och kom upp ur min tomma känsla...sedan kom jag hit och halkade ner lite igen, fast bara lite.

Du ska se att du kommer upp du med :D

Det är mest synd om dem som inte har förmågan att se det lilla i livet som glädjeämnen.

Jag har så svårt att bli kvar i den där tomheten, just därför att jag har ovanstående förmåga och du med tror jag!

Ditt pladder var nog inte helt värdelöst trots allt!!

Skrivet av WoW den 11 mars, 2010 kl. 23:13 #

Kickan: det skulle vara oerhört skrämmande om folk kunde läsa tankar! Tack Gud för att folk inte kan

Cayenne: nästa vecka bor jag i skokartongen i förorten med barn och träningar och gud vet vad...

WoW: Det svåra är att stå brevid och inte kunna göra ett skit och ändå måsta acceptera det :-/

Skrivet av maria den 12 mars, 2010 kl. 08:39 #

Jo, det är sant

Skrivet av WoW den 12 mars, 2010 kl. 22:15 #

Skriv en kommentar:
Kommentarer är avstängda för detta inlägg