

01 feb kl 09:08, 2010
Konsulten berättade att en av hans polare tagit time-out från relationen med frun. Jaha? Vad förvånad jag blir. Och nej - jag har aldrig träffat polaren. Men nu är det så att vi är i 40-års åldern. Om man ser på det lite krasst så tror jag att dom flesta av hans polare kommer att vara singlar inom fem år.
Konsulten trodde mig inte. HA!!! Vi får se.
Han beklagade sig, när vi träffades, att han var trött på att inte tillhöra gruppen av "par", att inte ha familj och familjemiddagar och göra saker med andra familjer - som hans vänner gjorde. Nu är han en del av en familj och polarna börjar efter 10-20 år av relationer att återgå till varannan veckasförälderliv. Så ser livet ut. Man träffas. Lever livet ett tag. Skaffar barn och familj och hamnar i vardagslivet och en dag är barnen hyfsat stora och man inser att det enda man talat om senaste sju åren är vad som ska handlas till middag och hur helgens sportaktiviteter med ungarna ska planeras. Vart tog kärleken vägen? Ja, det där vi i västvärlden kallar kärlek med rusande passion och starka känslor och rosa moln hela tiden.
Som en annan av hans vänner sa när hans fru drog "vi var bara vänner på slutet"
Hur illa är det då? I familjeföretaget måste det ju vara det bästa? Att "bara" vara vänner... Men hemskt omodernt. Det är nästan fult. Att vara vänner. Bara vänner.
Jag är glad om jag hittar en vän att tillbringa livet med.
21 jan kl 23:59, 2010
Planerade en tur på Norrviken nu på lördag. Jättekul. Så får jag testa igen. Så jag lär mig att åka långfärdsskridskor
Konsulten: Grannen frågade om han fick hänga på oss på lördag.
---
Missförstå mig inte. Grannen är mycket trevlig. Jag känner honom inte men han verkar både rolig och clever. men jag vill inte ha med någon när jag ännu inte kan åka så bra. Vill inte vill inte vill inte
---
Konsulten: och när jag ändå tar såna saker så ringde polaren och hörde att vi skulle åka skidor första helgen i februari så han hänger på med sin son annars hinner han inte åka något innan vi (polaren och konsulten med grabbgäng) ska till Chamonix
Jättekul. Igen. *NOT* Polaren som jag aldrig ens träffat som oxå är en sån som lever sitt liv för att åka. Och sen jag som får dampanfall i backen. Jag vill ju hinna lära mig lite innan jag möter alla dessa människor som redan kan allt som jag stapplande försöker lära mig. SKIT. Stämningen vart inte så där jättevarm hemma.
Jag vet att jag är barnslig... men jag är en sån där som vill kunna. Jag har inga problem med att göra bort mig men jag hade sett fram emot en barnledig helg på tu man hand eftersom alla dagar är så jävla svårt uppbokade hela tiden. Och nej, jag vill inte leva ett liv där man aldrig träffar varandras vänner men kanske inte när jag försöker lära mig vintersporter.
---
Snorkig konsult: Men det är så här mina vänner och jag gör. Vi hänger på. Det får du vänja dig vid.
---
Jag är ledsen för hur än jag gör i det här läget så blir det fel. Jag är trött på att hela tiden vara den som ska behöva vänja mig vid nya saker när den andre hälften hävdar att han minsann är som han är bla bla bla
Kanske jag skulle skita i allt. Verkar mycket enklare att vara singel och jobba ihjäl sig istället.