evisaur

Jobbig tanke som matar min osäkerhet..

Om jag nånsin skulle gå på en blinddate... Skulle jag vara en besvikelse då?

Torrschampo är jävligt effektivt på mig.

Jag sprejar mitt stripiga hår med det och tycker sen att det luktar så förfärligt att jag måste duscha.

Det är vad jag kallar effektivitet.

Ibland undrar jag om min hjärna försöker slå något slags rekord i dumhet.
Jag menar... det känns som att det saknar några nervimpulser när man sitter och funderar ut bästa sätt att ha ihjäl sig på.

Som exempel.
Alldeles, alldeles nyss satt jag och försökte komma på någon lösning på musikproblemet i min bil. Jag har ju som bekant bara en kassettbandspelare och alla banden är så igenomlyssnade att det känns som att jag kommer kräkas om jag hör de låtarna en endaste gång till.
Och eftersom varken jag eller någon av de handfull människor jag känner här i Halmstad har tillgång till en gammal hederlig stereo med möjlighet att spela in kassettband så är jag ju ändå förpassad till de redan befintliga banden.

Men så kom jag på att jag ju faktiskt har en bärbar dator. Visserligen inget bra ljud men ändå. Värt att testa liksom. Och sen kom en annan liten snilleblixt. Jag har ju för fan mobilt bredband! Jag har alltså tillgång till Spotify. Helloooo! Problem solved!
Åsså till det dumma.
... herregud.. det är så dumt så jag knappt ens vill berätta.

Men jag tänkte att det ju var smart med uppkoppling. För då kan jag ju sitta vid msn medans jag kör...

Och ni ska dessutom veta att jag inte slog tanken ur hågen med en gång. Nejnej. Jag var verkligen, verkligen genuint positiv till hela idén. Då behövde jag ju inte ha så tråkigt efter vägen... Jag kunde ju chatta med folk samtidigt.
Men snälla nån...

Evaligen...

Om man går ner i tvättstugan för att tvätta kan det vara en stooor fördel om man tar med sig sin smutstvätt så man inte står där i källaren sen och funderar vad fan man gör där...

Samma gäller om man går ner för att duscha! Ta då för fan med en handduk! Så man inte behöver torka sig med sin tröja.

Och ta för guds skull av glasögonen vid ansiktstvätt!

Idag kände jag total och komplett skräck i värsta tänkbara situation!

Jag upptäckte att jag hade en (ganska stor) spindel på benet. När jag körde bil!
Jag skrekpep i panik:
- Tabortdentabortdentabortden!!!!!
Filip skrek tillbaka:
- Jag ser den inte!!!!

Och nej, klart han inte gjorde. Mina ben hade knipit ihop och låst sig i ett försök att döda den jäveln.
Grejen är ju dock den att om man kör så kan man behöva benen. Så bilen började hacka och bete sig lite underligt.
Och vid det här laget var vägen framför mig inte ens något jag såg i periferin.
Så Filip vrålade:
- Stanna bilen faaan!! (Eller nej, så sa han nog inte när jag tänker efter. Han svär ju inte. Men något liknande iallafall.)
Så jag stannade och tittade upp. Och upptäckte att jag dessutom hade möte. Och vägen vi körde på var inte stor.
Men skit i det! Spindeln var ju kvar.
Så jag kastade upp dörren och slängde mig ut och utförde en snygg dans som i ett uppträdande skulle kunna heta något i stil med Epileptisk Attack i Höstljus.  

En gubbe som var ute och rastade sin hund stirrade förbryllat på mina spastiska hopp.
- ehe.. det var en spindel, sa jag med gråten i halsen och hjärtat pumpandes för fulla muggar.
Han hånade mig lite och gick sen in till sig.

En del faller vackert.
En del faller hårt.
En del faller alltid,
alltid ner i hål.

En del hittar inget.
En del de hittar allt.
En del hittar bara,
sån't som inte räknas alls.

Jag vet du lever mitt i bland.
Fast mitt i ingenstans.
Mitt i allt det där,
du försöker ge ett namn.

Jag vet du odlar vingar.
För din hud har blivit för trång.
Jag vet att du försöker,
flyga bort nånstans med dom.

En del kutar runt,
i stora svarta nav.
Och hur de kommit minns,
minns de inget av.

En del lever sitt liv,
högt upp på en piedestal.
En del lever sitt,
bara för att rasa av.

Jag vet att du ser bilder,
i ditt huvud som gör ont.
Jag vet att du ser bilder,
men skit i allting sån't.

Jag vet du klättrar väggar,
som du inte trodde fanns.
Just när du trodde allting,
hade fallit ner på plats.

Men det här är inget sån't.
nej, det här är inget sån't.
Det här är ingen neråtsång,
som du ska bry dig om.

En del plockar vingar,
från änglar som de mött.
En del plockar sina,
från insekter som dött.

En del lär sig ljuga,
en del de blir soldat.
Men vem av dem är du,
vem av dem är du idag?

Du som aldrig skulle bli,
som de andra va'.
Du som aldrig skulle,
ha några gudars svar.

Ikväll spelar allt,
allt sån't ingen roll.
Ikväll, ikväll, ikväll,
är det inget sån't på gång.

För det här är inget sån't.
Nej, det här är inget sån't.
Det här är ingen neråtsång,
som du ska bry dig om.

Sablar vad full jag blev igår.
Från ungefär halvtre på natten har jag inget minne.
...Vilket är synd eftersom jag hittade något i sängen imorse som inte var med före minnesluckan.

Jag gjorde så att säga en Eva. Igen. Tror jag.

Idag var jag och Emma på utflykt. Till Helsingör.
Det började braaaaaa med fruktansvärd baksmälla. Så jag skyller min stupiditet på det. Att mina hjärnceller fortfarande vadade.

Emma köpte biljetterna till båten och gav av någon anledning mig kvittot. Jag tänkte inte så mycket på saken utan tog för givet att det var biljetten hon gav mig.
Såååå när vi går på båten sträcker Emma fram de två biljetterna och säger:
- Åsså hon där bakom.
Och efter kommer jag och glatt sträcker fram kvittot. Han tittar på kvittot helt förvirrat, viker ihop det och ger tillbaka det sakta till mig.

Han måste ju ha trott att jag var Emmas lite utvecklingsstörda lillasyster som inte blivit betrodd med egen biljett utan fått en fejkbiljett. Men att jag var glaaad för att jag fått en egen "biljett"...

Herregud. Alltid ska man framstå som en jävla idiot.

Telefonsamtal.

- Hej! Hur är läget?
- Mjo, det är väl okej. Är förkyld som fan. Jag har nog snart hostat upp alla inälvor. Det har verkligen satt sig på lungorna den här gången.
- Mhm.. men du, vet du vad jag tänkte på?! Blablablablablablablablablablablablablablabla.. blablablablablablablablablablablablablablablablablabla... blablablablablablablablablabla...
- Asså?! Mmm..
- Jo, blablablablablablablablablablablabla.. Men fan allvarligt? Vad är det som piper??
- Mina lungor!
- Men gud, så jäääävla irriterande!
- Aa, måste vara sjukt jobbigt för dig att mina lungor piper...

I feel loved.

Host host host host. Hrrm. Hosthost. Hrrm. Pip. Host host. Piip. Pip. Pip. Hrrm. Host. Piiiip. Hosthost. Host host host. Pip. Pip. Hrrm. Pip. Piiip. hosthost. Men för fan. Host. Piiiip. pip. pip. Hrrrrrrrrrrm. Host.

Så låter mina lungor nu.

Charmigt.

I skrivandets stund har jag en full Anja på msn. Mycket underhållande.

¤ gud vad jobbiht det är att anströnga sig sör att skriva ordentligt.
¤ tar all kraftv att orka skriva ett ord rätt-
¤ oj..
¤ har ingen kontroll över tangetbordset.

¤ men det hade väl varit roligt, asså du & jag på en raggrunda.? två kpta norrlämdskor i den stad full av välhängda halländska fagra pojksr?

Och jag vet inte om det är en komplimang om någon säger:

¤ du tänker så många andra också fäör att man blir matade med ideal som hänger på symmetri..typ. men jag uppskatta´r dert estetiska i ditt utsennde;:
Jag känner att hon ska få utveckla det imorgon...

När upptäcker man att grannens kattjävel pissat i ens joggingskor?
Efter att man tagit på sig dem!

...Men sen flörtade några militärer med mig så då blev jag glad.

Fy fan vad jag inte tål Petra Mede.
Hennes falska, fula skratt äter mig levande. Det skär ända in i benmärgen.
Hur i helvete kan hon tituleras komiker?
Hon är ju fan inte ens nästan kul.

I övrigt har dagen spenderats på youtube.
Klipp från Metaltown. Sommarens bästa. Eller nej. ÅRETS bästa. Kanske tillochmed det bästa som hänt någonsin.
Till nästa år hoppas jag att Spineshank kommer. Och 36 crazyfists. Och Slipknot får gärna komma tillbaka.

Idag var jag och my man, mr D, pojkbästisen och bakiskäkade på kinarestaurangen. Så som vi gör varje Dagen-efter.
Det bästa med idag var dock att han dregglade. På riktigt. Rakt över buffén.
... Inte lite. Mycket.
Det har varit bra fest när man dagen efter inte riktigt har kvar alla sina kroppsfunktioner.

Jag dog av skratt.

- Ska vi gå?
- mm..
- ...
- ...snart.
- mm...
- a okej. ett två tre.
- på det fjärde ska det ske...
- på det fe... uuuööhh.. orkar inte.
- näh. vi sitter ett tag till.
- mm...

"Det är fan ändå något komiskt med apatiska flyktingbarn..."