evisaur

"Ooooom en mamma är ute å går ...på en väg... ehh.. med sin unge... ehh.. har du förstått frågan?"

Trolle, I love you!

- Du är inte så dum som du ser ut!
- Näe. INGEN är så dum som jag ser ut...

Aahh Trolle. You crack me up!

Det bästa med att komma hem var nog fan i mig hundens reaktion.

Han stannade, stirrade och satte sedan av i full fart mot mig. Och när han kom fram till mig var han så exalterad att han inte riktigt visste vad han skulle göra så han bara kröp ihop intill mig och låg och skakade och utstötte ynkliga ljud.
Hehe. Mycket underhållande.

...Undrar om my man, mr D, pojkbästisen kommer reagera likadant när jag åker tillbaka igen?!
Jag har mottagit vissa sms som eventuellt kan antyda att han saknar mig litegrann...
"Nu måste jag jobba över en jävla massa för att inte sakna våra promenader för mycket. :/"

Yeah well...

Det är konstigt...

Jag är nu i samma storlek som en av mina kompisar. Jag vet detta eftersom jag provat hennes kläder. Och hon är ju smal.  
Jag vet ju exempelvis min vikt också. Och den är normal. Inte pinsam alls. Vågen visar att jag är normalviktig.
Och alla som jag möter nu påpekar det ju om och om igen. "ååå vad tunn du har blivit" osv.
Och nyss upptäckte jag att jag har en jacka i storlek S som är FÖR STOR.

Men varför är min spegelbild fortfarande tjock? Varför ser jag inte själv att jag är smal?
Jävligt irriterande.
Jag vill ju njuta av det.