evisaur

Innan jag åkte upp sa jag till mamma att hon ju faktiskt var skyldig mig en födelsedagsmiddag och att jag önskade mig kycklingenchilladas.
Mamma gör världshistoriens godaste! 

Jag väntade hela veckan. Och väntade. Och väntade.
På torsdagen efter veckohandlingen såg jag ingredienserna ligga i kylen och min mage tog ett skutt av förväntan.
Så blev det fredag och jag började förbereda min mage för matfesten. Men när jag kom ut i köket så står den kära modern och kokar soppa!
- Öh?! Va fan!! Skulle vi inte käka kycklingenchilladas?
- Mm.. men jag tänkte.. Erik (min bror that is) hinner ju inte komma hem till middagen. Och vi kan ju ta det när allihop är samlade. Vi tar det imorgon istället.

Okej. Så istället åt vi kräftstjärtssoppa. Som förvisso var svingod men inte vad min mage förväntat sig.
Nåväl. En dags väntan... vad gör väl det?

Och det blev lördag. Hela familjen var samlad. Men på bordet ligger plankstek!
- Uhm.. meeeen.. enchilladasarna?
- Jomen jag tänkte att vi kunde äta det imorgon istället. Det är ju ändå lördag.

Man kan ju inte gärna tjura när man blir serverad plankstek. Det vore ju oförskämt. Så jag väntade tålmodigt till söndagen.

Söndag. Farsdag! Enchilladasdag!
Och vad fan står morsan och gör?
- Kroppkakor? Men det är ju enchilladasdag idag!
- Mm.. men jag kom på... Erik (fortfarande min bror) är ju hemma. Och han äter ju så jävla mycket. Jag har inte tillräckligt med kyckling för att föda honom på enchilladas. Vi får ta det när han har åkt igen.

Kroppkakor är ju gott det med. Så ... jag kunde verkligen inte klaga. Och hon har ju en poäng i det hon säger. Brorsan kan äta sinnessjuka mängder mat. Så med honom borta... mer mat till mig.

Jaha. Idag var dagen. Erik (brorsan för fan!) hade åkt tillbaka till Umeå. Inget som kunde förhindra matorgien.
Jag studsade modern till mötes i dörren.
- Eeeeeeenchillaaaaaaaaadaaaaas!
- På en måndag?? Nää.. vi tar det till helgen!

Fan. Fan. Fan.
Och jag ger mig faaaaan på att hon kommer göra dem på lördag och sen stirra generat på mig när jag påpekar att jag ska på bröllop då och alltså inte kommer äta hemma.
Eller så kommer hon göra dem på söndag och sen bli sjukt sårad för att jag inte kommer hinna äta dem eftersom jag påbörjar min resa neröver då.

Mitt enchilladassug har övergått från SUG till rent jävla BEGÄR nu!

Idag var jag till frisörskan.
Jag bävade.
Jag var rädd att hon skulle bli tvungen att ta bort allt. Och eftersom jag sparat håret i tre år kändes det faktiskt inget roligt att bli korthårig igen.
Och för er som inte normalt sett följer min blogg (shame on you btw!) kan jag berätta att anledningen till min oro är för att jag varit sjuk (eller hur man nu ska se det) och tappat 60 procent av håret.

Frisörskan tittade och sa:
- Asså.. det ser ut som att du precis slutat amma. Fast värre.
Det var ju skoj.

Men hon räddade ändå enormt mycket. Hon klippte bort 10 cm ungefär och klippte lugg på mig.
Så jag får nog ändå se det som lyckat.
Dessutom blev jag glad när hon sa att håret dessutom har börjat växa ut igen. Det måste ju betyda att jag snart är frisk. :)

Fredrik den charmören sa: Det blev ju bra. Nu ser du ju snäll ut!

Imorgon ska jag till tandläkaren. Ännu mer gruvsamhet. Har nog inte varit till tandläkaren på ca 3-4 år.
Ja, jag veeet. Kasst av mig.
Så det kan fan gå precis hur som helst.
Usch, jag hatar tandläkaren.
Dessutom måste jag gå till någon ny eftersom min gamla, som jag haft sedan allra första besöket, har gått i pension och flyttat till dalarna.

Jag ska också följa med bäbisen och ta sprutor imorrn.

Så! Nu vet ni lite om hur jag har det här uppe i obygden. Bara gnissel och gnäll! ;)