evisaur

Jag har beställt biljetter hem till norr nu. Påsk. En vecka.
...eller jag och jag. Det var mamsen som tog tag i det.

Men vill ni veta det sjuka?
Jag vill inte ens hem. Jag har ingen som helst hemlängtan.
Jag har det ju bra där jag är.

Och visst. Jag saknar några polare. Och ibland saknar jag pappa så mycket att det gör ont. Och det kommer säkert bli kul när jag väl är där. Och hallå?! Skoter och skidåkning..
Men jag vill inte. Det känns mest jobbigt, ångestladdat och andra negativa ord.

Men pojkbästisen är bra på att göra mig glad och få mig att känna mig uppskattad.
Han berättade att han skulle tatuera en fet jävla spindel på ryggen. Så min omedelbara reaktion var givetvis att tala om för honom att jag då inte längre var hans back-up. Vi kommer inte nödgifta oss på äldre dar.
- Eller jaja, det kan vi väl. Men det blir fan skilda sovrum och inget sex!
Han hånskrattade och sa med len röst:
- Nämen oooo! Staaaackars mig.

Skitstövel.

Sms-konversation mellan mig och pojkbästisen:

Asså allvarligt. Nästa fylla får du fan göra nåt ännu dummare än mig. Och med tanke på exakt HUR dumt det jag gjorde var så har du stora skor att fylla. Du kommer få jobba hårt. Men dammit, jag vill se samma ångest i dina ögon som möter mig i spegeln varje söndagmorgon..

Haha. Jadå, för din skull ska jag klanta mig. Och ingen kan strula till det som mig. Så ditt lilla snedsteg är snart bortglömt. :)

Åååå du är en sann vän! <3

Ja det är jag. Och på tal om det börjar jag bli hårig på ryggen igen. Fixa!

Din vänskap har ett högt pris. :/