evisaur

Han fick sin hämnd till slut.

Vi talar givetvis om min älskade pojkbästis och det faktum att jag fick en hel bokhandel att tro att han var kvinnomisshandlare.

Men som sagt. PaYbAcK!

På väg in i bilen och jag halkar. Alltså halkar så jag ramlar. (Min första vurpa på flera år förövrigt.(nykter)) Och inte var det en särskild graciös vurpa heller. Nej självklart inte. Jag sladdade fan halvvägs in under bilen.
Och medans jag ligger där och gapskrattar går det förbi ett helt sällskap med folk som är på väg på fest.
Då kommer en tragisk stämma från min käre vän:

- Eva. Du kanske inte borde dricka mer nu...

Det sista man vill höra när man är precis är på väg hem från jobbet är:
- Hm.. jag har bajsat.

Jahaja. Av med jackan. På med skyddsförkläde och handskar. Blötte servetter. Ställde in soppåse och en pappersrulle och tvättcreme. Vände på gubben (vilket btw är ett jätteprojekt eftersom sängen står intill en vägg och inte är höjbar. Dessutom har vi viss smärtproblematik att tampas med.) Drar ner blöjan.

- Men va fan?! Du har ju inte alls bajsat...
- Då kanske det bara var en fis då.