evisaur

Jag och pojkbästisen flåsar runt uppe på Galgberget.  (hehe, nu lät det som att vi sprang... i själva verket gick vi i maklig takt och stannade tillochmed ibland för att skratta ihjäl oss.)
Han nämnde i förbifarten att han varit och storhandlat men lika förbannat glömde köpa brödet.
Jag sa att jag nog skulle dra och handla när vi kom ner från berget.
Men så påpekade jag för honom att jag har grova problem när jag handlar. Jag kan gå in med de bästa intentioner och en vilja att lägga några hundra på mitt kylskåp och ändå så kommer jag bara ut med nåt obetydligt som en tungskrapa.
Han tittade på mig, skakade på huvudet och gav mig några kloka råd i ämnet okynneshandlande.
Så kloka råd att jag faktiskt kände mig peppad.
Helvete. Nu skulle jag handla! Fylla kylen med mat och godsaker. Aldrig mer gå hungrig. Aldrig mer käka knäckebröd utan smör till middag liksom! Heja Eva!!!
Jag ökade på takten till fartfyllda 30 m/h så inte inspirationen skulle tryta innan jag kom av berget.

Så parkerade jag på Ica Maxis förvirrade och värdelösa parkering. Upprepade råden som ett mantra tyst i mitt huvud medans jag plockade åt mig en hjulförsedd korg och entrade matlandet.
Det första som mötte mig var hudvårdsavdelningen eller vad fan det nu kan tänkas heta. Gick förbi men något gnagde mig. Var det inte något jag behövde härifrån? Kliade mig i huvudet och gick tillbaka. Plockade ner schampo och balsam från hyllan. Konstaterade att det inte var det jag tänkte på men att man aldrig kan ha för mycket schampo hemma så jag stoppade ner det i korgen.
Gick förbi mediaavdelningen, växterna (fan... undrar när jag vattnade mina blommor sist?!) och klädavdelningen. Så kom jag fram till frukten.
Aa, tänkte jag. Frukt är ju bra. Jag har säkert snart skörbjugg. Jag ska köpa frukt.
INGENTING såg gott ut. Utom hallonen. Jävlar vad sugen jag var på de stora, röda hallonen. Men hallå, betala 30 spänn för 10 hallon?! Nej! Ni får kalla mig snål eller vad fan som helst men nånstans går ju gränsen! Så inga hallon alltså.

Gick håglöst förbi mjölk- och juicediskarna. Tittade slött på de nybakta bröden. Gick flera varv runt frysdiskarna och dividerade med mig själv om jag skulle köpa en pan-pizza trots att jag ju faktiskt inte var sugen. Och någonstans här får jag sjuk panik och ångest. I korgen ligger endast schampo och balsam. Så nu kalibrerade min hjärna om. Istället för att tänka ut goooda saker som skulle reta min aptit så tänker den: Men köp nåt för helvete. Vad som helst. Pulversoppa!
Men jag hittade inte pulversopporna. Istället kom jag fram till avdelningen med städmaterial och dylikt. Kom på att jag behövde tvättmedel. Och dasspapper. Just det. Dasspappret. Bra att jag kom på det.

Tittade ner i korgen och konstaterade nöjt att den var full. Mission completed! Ångesten släppte.
Betalade och åkte hem.
Öppnade kylskåpet för att ställa in alla godsakerna.
...Och näjustdet! Jag hade ju inte köpt en enda ätbar grej.
Big fat fucking FAIL!

Så nu vet ni det om mig. Jag får prestationsångest av matbutiker och komma svälta ihjäl.