evisaur

Idag kände jag total och komplett skräck i värsta tänkbara situation!

Jag upptäckte att jag hade en (ganska stor) spindel på benet. När jag körde bil!
Jag skrekpep i panik:
- Tabortdentabortdentabortden!!!!!
Filip skrek tillbaka:
- Jag ser den inte!!!!

Och nej, klart han inte gjorde. Mina ben hade knipit ihop och låst sig i ett försök att döda den jäveln.
Grejen är ju dock den att om man kör så kan man behöva benen. Så bilen började hacka och bete sig lite underligt.
Och vid det här laget var vägen framför mig inte ens något jag såg i periferin.
Så Filip vrålade:
- Stanna bilen faaan!! (Eller nej, så sa han nog inte när jag tänker efter. Han svär ju inte. Men något liknande iallafall.)
Så jag stannade och tittade upp. Och upptäckte att jag dessutom hade möte. Och vägen vi körde på var inte stor.
Men skit i det! Spindeln var ju kvar.
Så jag kastade upp dörren och slängde mig ut och utförde en snygg dans som i ett uppträdande skulle kunna heta något i stil med Epileptisk Attack i Höstljus.  

En gubbe som var ute och rastade sin hund stirrade förbryllat på mina spastiska hopp.
- ehe.. det var en spindel, sa jag med gråten i halsen och hjärtat pumpandes för fulla muggar.
Han hånade mig lite och gick sen in till sig.