evisaur

Jag fick en flipp och hörde mig själv bjuda på middag. Hemlagat.
Just det. Du läste rätt.
Men hallå?! Hur dum får man bli? Jag kan väl inte laga mat heller...

Föremålet för mitt generösa erbjudande påstår dessutom att han är sjukt duktig i köket. Och eftersom jag åtskilliga gånger påpekat för honom att jag typ misslyckas när jag kokar vatten så såg han lite nervös ut... Han kommer säkert ta med sig koltabletter och sjukvårdsbrickan. Med all rätt förövrigt.

Men ärligt talat.. den här maträtten har jag lagat förut. Och bjudit på på jobbet. Då tyckte iallafall alla om det! Och ingen blev matförgiftad. Så jag intalar mig själv att vi kommer överleva båda två. 

Och en annan sak med att bjuda på mat! För det första måste det ju tillagas rätt så det faktiskt smakar som det SKA smaka. Vilket absolut inte är någon självklarhet med mig i köket. Och för det andra så är det ju inte säkert att gästerna tycker om maten ÄVEN om den smakar som den SKA smaka. Alla har ju olika smak!
Vilken jävla press det är.
Hur fan pallar morsan? Hon bjuder ju jämt folk på mat. På julafton när man är över 10 pers tillexempel. Skulle jag göra det skulle jag fömodligen end up på psykakuten med allvarliga nervösa besvär. Morsan är kung! Allt hon gör är gott, fint upplagt och säkert.
Men Hanna skickade ett förtroendeingivande sms till mig: "Det är nog ingen risk så länge du inte planerar att lägga arsenik på hans tallrik... Och kom ihåg att tvätta händerna! Sen är du nog safe. Använd färska ingredienser också!"

...guuud vilket lidande.